Dags att anställa ny personal för mig och missbruket med parkeringskorten

När detta skrivs håller jag på att söka en ny assistent då en person som jobbat deltid hos mig har slutat. Det är inget konstigt med det - assistenter anställs och slutar. Jag har egentligen inget att klaga över då jag har låg omsättning på personalen. Just detta att anställa nytt folk tycker jag ändå är bland det jobbigaste med att leva med personlig assistans. Det är inte det faktum att jag är beroende av assistansen - så har det alltid varit, det är det livet jag känner till. Det jag tycker är jobbigt är följande:

·       Anställningsintervjuerna. Att ta in okända personer i hemmet och gång på gång upprepa vad jobbet innebär, vad jag har för intressen

o s v.

·       Själva "inkörningsprocessen". För mig tar det lite tid också innan det känns helt OK med en ny person som ska hjälpa till med intima saker som duschning och toalettbesök.

I det här fallet har det blivit olyckligt då jag hade en person som i princip var klar för att ta över deltidstjänsten och som skulle börjat nästa vecka. Han hade jobbat ett tag hos mig tidigare och det funkade jättebra. Så det kändes som en kanonlösning. Men så för ungefär två veckor sedan fick jag ett mail då han meddelade att han drar sig ur. Vill inte gå in på orsakerna närmare men det kom som en "blixt från klar himmel". Så nu är jag tillbaka på ruta ett för att hitta en ny lämplig person. En massa extrajobb som man inte hade väntat. På kort sikt funkar det ändå men på lite längre sikt är arbetsplatsen för närvarande underbemannad. 

Även om anställningsintervjuarna kan vara jobbiga är det ändå en viktig del av intentionerna med LSS att brukaren sköter den biten. Att själv välja vem man vill ha som personlig assistans är en grundbult i hela tanken med självbestämmandet. Därför är det en självklarhet att brukaren sköter anställningsintervjun. Tycker hen det är för jobbigt eller har t.ex. har svårt att kommunicera med "intervjuobjektet" ska man givetvis få det stöd som behövs för att det ska fungera. Att frånta oss rätten att själv välja assistent vore en mycket allvarlig urholkning av assistansreformens intentioner.

Ingen har väl missat SVT-s granskning av fusket med tillstånden för att parkera på platserna avsedda till personer med funktionsnedsättningar. En sorglig röra där P-kort piratkopieras, säljs på svarta marknaden och även s.k. "höjdare i samhället" (jurister, företagsledare, läkare etcetera) flitigt använder dessa utan att ha någon som helst rätt att parkera där.

Är jag förvånad? Tyvärr är svaret nej. Jag har åkt med bil i många länder i Europa och utifrån de erfarenheterna gör jag följande slutsats:

Sverige ligger i absoluta bottenträsket när det gäller respekten för att dessa p-platser verkligen avser personer med funktionsnedsättningar och inga andra.

Det är många gånger man ska parkera på en handikapplats men samtliga platser är upptagna. Kollar assistenten sedan på vilka som har tillstånd i rutan eller inte så är det ofta flera stycken som inte har det. Och om man utan eftertanke parkerar där utan tillstånd alls är det inte konstigt att det uppstått en marknad för förfalskade tillstånd.

Hur ska man då komma tillrätta med detta synnerligen osmakliga problem? Uppenbart är det vanligt att man förfalskar tillstånd utfärdat av andra länder men det borde inte vara så svårt att komma tillrätta med om man samarbetar på EU-nivå. Ökad övervakning av vilka som parkerar där behövs.

Nationellt register? Jag förstår att Handikappförbunden varit motståndare med tanke till integriteten. I det här fallet menar jag vi tyvärr måste bortse från integritetsaspekten för att komma åt problemet. Den bistra sanningen är att överallt finns det oärliga människor som utan minsta samvetskval vill tillskansa sig fördelar, i det här fallet falska P-kort på handikapparkeringar. Och det går i slutändan alltid ut över vi som verkligen behöver stöd från samhället. Och då finns naturligtvis risk för att det blir ännu svårare att få tillstånden än vad det är idag.

SVT meddelade ju att regeringen tänker kalla in företrädare för funktionshinderrörelsen, kommunerna och olika myndigheter. Ett bra initiativ tycker jag. Det gäller att vi själva kommer med konstruktiva förslag hur man ska komma tillrätta med missbruket.