För en tid sedan intervjuade Funktionshinderpolitik
STIL - s styrelseledamot Jonas Franksson där han berättade om STIL - s projekt
Medborgargolv. Jonas tillhör de personer som förlorat sin statliga
assistansersättning med mycket svåra konsekvenser. Jag har skrivit om
Medborgargolvet innan men för de som
inte känner till det handlar i korta drag Medborgargolvet om följande:
Golvet ska säkerställa att alla som behöver stöd
från samhället för att leva ett liv i frihet också får det. Och ingen ska som idag
behöva oroa sig för att förlora hjälpen p g a mer eller mindre tvivelaktiga
motiv som "ändrad rättspraxis".
I intervjun berättar Jonas att vi har en
handikappkonvention som Sverige ratificerat och som de flesta i dag känner
till. Samtidigt fungerar i praktiken Konventionen dåligt i många fall vilket
bland annat visar sig genom att vi fått ganska hård kritik för att bryta mot
olika artiklar i Konventionen. Det gäller bland annat urholkning av LSS
intentioner och en bristfällig tillgänglighetslag med stora undantag.
Varför fungerar en rättighetslag som LSS så pass
dåligt i dagens Sverige? Jonas svar är att rättigheter för den enskilda
individen har en svag ställning i Sverige och det är därför Medborgargolvet
behövs för att säkerställa rättigheterna för ALLA som behöver hjälp.
I den
svenska välfärdsstaten är
individuella rättigheter en främmande fågelunge, konstaterar Jonas Franksson.
Stöd och hjälp till individer styrs av konjunkturer och budgetläge och den som
behöver samhällets stöd för att leva ett fullvärdigt liv får finna sig i att
stödet delas ut godtyckligt och att det kan vara avgörande vilken handläggare
man får på kommunen eller vem som är handläggarens chef.
Vidare berättar Jonas
att i t.ex. USA har rättigheter för enskilda personer mycket starkare
ställning än i Sverige samtidigt är det inte alls lika tydligt som i Sverige
att staten har ett ansvar för att se till att alla invånare får hjälp. Medborgargolvet
är tänkt och förena det bästa ur både den svenska och amerikanska samhällsmodellen.
I intervjun formulerar Jonas det på följande sätt:
Någonstans
vill vi hämta det bästa ur två världar. Ett politiskt kontrakt som är
grundläggande men som samtidigt går att överpröva. Får vi bara kontraktet utan
någon juridiskt överprövningsmöjlighet så är det lätt att vi återigen sitter
där och viftar med ett papper. Och så säger de kommunala handläggarna att, det
där är jättefint, men vi har inga pengar.
Vem ska garantera att Medborgargolvet fungerar? Jonas
berättar i intervjun att det är självklart att det måste vara staten. Det beror
på att kommunerna fungerar utmärkt när det gäller beslut som berör majoriteten
av dess invånare. Däremot fungerar de mycket sämre när det gäller att
säkerställa att minoritetsgrupper får den hjälp och stöd man behöver - beroende
på att det blir en ekonomisk konflikt mellan majoritetens behov (skolor,
bibliotek, teatrar, idrottshallar etcetera) och minoritetsgruppernas behov.
Jag håller med. I den bästa av världar skulle det inte bli
några intressekonflikter mellan vilka behov som är viktigast. Verkligheten ser dock annorlunda ut. Särskilt
i dåliga tider när skatteintäkterna minskar är det givet att minoritetsgrupper,
som funkisar kommer i kläm.
Idén om Medborgargolvet har fått en del kritik för att den är
utopisk- Jonas kallar den visionär. Själv säger jag så här:
Ser vi tillbaka i historien har grupper av människor som
ställt krav på att få självklara rättigheter ofta fått mothugg att era idéer är
utopiska eller helt orealistiska. Om vi håller oss i Sverige och går tillbaka
till slutet av 1800-talet då kampen för allmän rösträtt tog fart på allvar. Hur
många gånger fick de människorna höra att det är "utopiskt" att alla
ska ha rösträtt? Samma sak när kvinnorörelsen ställde krav på att rösträtten
inte bara skulle gälla alla män utan både män och kvinnor. I nutid, tänk hur långt HBTQ
rörelsen kommit i kampen för deras rättigheter. Eller om vi tar handikapprörelsen
- hur många ansåg att Adolf Ratzkas vision om personlig assistans var
realistisk när han lanserade den?
Själv kallar jag Medborgarprojektet både visionär och mycket
ambitiös eftersom den sätter ribban mycket högre än att ändra någon enstaka
paragraf i LSS.
*Regeringen har gett Socialstyrelsen i uppdrag att vidare
utreda konsekvenserna för de som helt eller delvid förlorat sin
assistansersättning. ISF-s utredning i höstas fick som vi alla minns stark
kritik samtidigt som STIL-s alternativa Rapport - Innan levde jag, nu existerar
jag visade på mycket svåra konsekvenser för personer som förlorat den statliga
assistansersättningen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar