Jonas Franksson berättar om Medborgargolvet i Funktionshinderpolitik

För en tid sedan intervjuade Funktionshinderpolitik STIL - s styrelseledamot Jonas Franksson där han berättade om STIL - s projekt Medborgargolv. Jonas tillhör de personer som förlorat sin statliga assistansersättning med mycket svåra konsekvenser. Jag har skrivit om Medborgargolvet innan men  för de som inte känner till det handlar i korta drag Medborgargolvet om följande:

Golvet ska säkerställa att alla som behöver stöd från samhället för att leva ett liv i frihet också får det. Och ingen ska som idag behöva oroa sig för att förlora hjälpen p g a mer eller mindre tvivelaktiga motiv som "ändrad rättspraxis".

I intervjun berättar Jonas att vi har en handikappkonvention som Sverige ratificerat och som de flesta i dag känner till. Samtidigt fungerar i praktiken Konventionen dåligt i många fall vilket bland annat visar sig genom att vi fått ganska hård kritik för att bryta mot olika artiklar i Konventionen. Det gäller bland annat urholkning av LSS intentioner och en bristfällig tillgänglighetslag med stora undantag. 

Varför fungerar en rättighetslag som LSS så pass dåligt i dagens Sverige? Jonas svar är att rättigheter för den enskilda individen har en svag ställning i Sverige och det är därför Medborgargolvet behövs för att säkerställa rättigheterna för ALLA som behöver hjälp.

 I den svenska välfärdsstaten är individuella rättigheter en främmande fågelunge, konstaterar Jonas Franksson. Stöd och hjälp till individer styrs av konjunkturer och budgetläge och den som behöver samhällets stöd för att leva ett fullvärdigt liv får finna sig i att stödet delas ut godtyckligt och att det kan vara avgörande vilken handläggare man får på kommunen eller vem som är handläggarens chef.

Vidare berättar Jonas att i t.ex. USA har rättigheter för enskilda personer mycket starkare ställning än i Sverige samtidigt är det inte alls lika tydligt som i Sverige att staten har ett ansvar för att se till att alla invånare får hjälp. Medborgargolvet är tänkt och förena det bästa ur både den svenska och amerikanska samhällsmodellen. I intervjun formulerar Jonas det på följande sätt:

 Någonstans vill vi hämta det bästa ur två världar. Ett politiskt kontrakt som är grundläggande men som samtidigt går att överpröva. Får vi bara kontraktet utan någon juridiskt överprövningsmöjlighet så är det lätt att vi återigen sitter där och viftar med ett papper. Och så säger de kommunala handläggarna att, det där är jättefint, men vi har inga pengar.

Vem ska garantera att Medborgargolvet fungerar? Jonas berättar i intervjun att det är självklart att det måste vara staten. Det beror på att kommunerna fungerar utmärkt när det gäller beslut som berör majoriteten av dess invånare. Däremot fungerar de mycket sämre när det gäller att säkerställa att minoritetsgrupper får den hjälp och stöd man behöver - beroende på att det blir en ekonomisk konflikt mellan majoritetens behov (skolor, bibliotek, teatrar, idrottshallar etcetera) och minoritetsgruppernas behov.

Jag håller med. I den bästa av världar skulle det inte bli några intressekonflikter mellan vilka behov som är viktigast.  Verkligheten ser dock annorlunda ut. Särskilt i dåliga tider när skatteintäkterna minskar är det givet att minoritetsgrupper, som funkisar kommer i kläm.

Idén om Medborgargolvet har fått en del kritik för att den är utopisk- Jonas kallar den visionär. Själv säger jag så här:

Ser vi tillbaka i historien har grupper av människor som ställt krav på att få självklara rättigheter ofta fått mothugg att era idéer är utopiska eller helt orealistiska. Om vi håller oss i Sverige och går tillbaka till slutet av 1800-talet då kampen för allmän rösträtt tog fart på allvar. Hur många gånger fick de människorna höra att det är "utopiskt" att alla ska ha rösträtt? Samma sak när kvinnorörelsen ställde krav på att rösträtten inte bara skulle gälla alla män utan både män och kvinnor. I nutid, tänk hur långt HBTQ rörelsen kommit i kampen för deras rättigheter. Eller om vi tar handikapprörelsen - hur många ansåg att Adolf Ratzkas vision om personlig assistans var realistisk när han lanserade den?

Själv kallar jag Medborgarprojektet både visionär och mycket ambitiös eftersom den sätter ribban mycket högre än att ändra någon enstaka paragraf i LSS.

Hela intervjun i funktionshinderpolitik

*Regeringen har gett Socialstyrelsen i uppdrag att vidare utreda konsekvenserna för de som helt eller delvid förlorat sin assistansersättning. ISF-s utredning i höstas fick som vi alla minns stark kritik samtidigt som STIL-s alternativa Rapport - Innan levde jag, nu existerar jag visade på mycket svåra konsekvenser för personer som förlorat den statliga assistansersättningen