Det är uppenbart att den del assistenter är missnöjda med arbetsvillkoren

Kommunals blogginlägg har med rätta fått mycket kritik i brukarrörelsen    Hur har assistenterna själva reagerat på blogginlägget? Jag har gått igenom konversationen på Kommunals blogginlägg och även om dessa inte på något sätt representerar ALLA personliga assistenter är det lätt att konstatera följande:

Det fanns några positiva kommentarer men en stor andel av kommentarerna uttrycker ett  stort missnöje med arbetsvillkoren. Här är några exempel:

"Assistansyrket är en modernisering av slaveriet där kommunal under många år låter arbetsgivarna härja fritt, arbetsgivarna struntar fullständigt i LAS, föräldralagar, semesterlagar mm. Kommunal är väl medveten om detta problem men har under alla år valt att blunda i stället för "att ta fighten".

Ett "värstingexempel", jag vet men ville ändå visa hur det KAN låta.

och så är man på jobbet utan lön...när ska det usla jouravtalet kastas på soptippen?

Mycket bra tråd, jag är själv f.d. facklig men inom ett annat avtalsområde. Har arbetat som assistent och blir förvånad av hur fruktansvärt svagt anställningsskydd man har som assistent. Man kan få gå samma dag om brukaren har en dålig dag, vilket kan vara vanligt med tanke på varför de behöver assistans.

Men även några positiva kommentarer, t.ex.:

Hej. Jag jobbar som assistent och trivs med detta har jobbat 14 år och trivs. Som i alla yrken finns det givetvis saker att jobba med både fackligt och med arbetsmiljön. Men kan inte ta alla företag över en kant. Det finns även bra företag som värnar om sin personal.

Medans vi i brukarrörelsen totalsågar Annelie Nordströms blogginlägg  finns det också några inlägg där budskapet är att "äntligen talar Kommunal klarspråk".

Det är lätt och säga att det är alltid gnällspikarna som hörs, de som är missnöjda hur mycket arbetsgivaren än försöker att skapa en bra arbetsmiljö. Den stora, stora majoriteten som är nöjda säger ingenting. Men uppenbart finns det en ej försumbar grupp som är allt annat än nöjda. Jag är övertygad om att den stora majoriteten anordnare är seriösa och att de flesta assistenterna trivs med sitt jobb men de varningssignaler som finns med missnöjda assistenter måste ändå tas på största allvar. En allt större klyfta mellan brukare, anordnare och assistenter ser på den s.k. verkligheten för assistenternas arbetssituation vore förödande.

*Finns det svagheter i det nuvarande systemet som gör det lätt för oseriösa aktörer att behandla assistenterna mycket illa? Det gör det definitivt. När det gäller bland annat lönesättningen finns det en stor svaghet i hela den "svenska modellen" , som är mycket decentraliserad och som oseriösa anordnare lätt kan utnyttja:

I svensk lagstiftning finns ingen lagstadgad minilön, dessa förutsätts arbetsgivare och facket förhandla fram i kollektivavtal.

Men det finns ingen lag på att arbetsgivare måste ha kollektivavtal, vilket även därmed även gäller assistansbranschen. Och alla anordnare har inte kollektivavtal. 

Detta får till följd att oseriösa aktörer lätt kan dumpa lönerna till mycket låga nivåer. Självfallet moraliskt förkastligt men strikt juridiskt inget lagbrott, eftersom det i lagboken varken finns krav på kollektivavtal eller garanterad minilön.

Hur ska man då åtgärda de brister och missnöje som finns? Jag tror man kommer ganska långt om man inför krav på att anordnaren måste ha kollektivavtal.  Kommunikationen mellan brukare, anställd och arbetsgivare är måste säkert i många fall bli bättre - jag tror att många konflikter och missnöje uppstår helt i onödan. En sak är i alla fall säker - man löser inga problem genom att uppmana assistenterna att "gadda ihop sig mot brukarna" - det leder bara till till ett hårdare klimat mellan alla berörda. 

Detta är emellertid ett jätteämne som det finns all anledning att återkomma till.