Trots att LSS är en stark rättighetslagstiftning vilar i praktiken rätten till hjälp på bräcklig grund

LSS handlar som bekant inte bara om personlig assistans, det finns utöver den personliga assistansen nio stödåtgärder till, samtliga finansieras av kommunerna som kritiserade LSS redan innan lagen trädde i kraft. försämringarna har slagit mycket hårt mot samtliga hjälp och stödinsatser.

Motiven till kommunernas kritik mot LSS har jag redan gått igenom i ett tidigare inlägg men ytterst handlar det naturligtvis om att man tycker att reformen är för dyr. Jag skrev där att kommunerna måste inse att LSS är en rättighetslag men det sker inte av sig självt så klart. Här är några exempel från FUB - s reclaimlss blogg om hur kommunerna urholkar intentionerna

·       Det prövas hur mycket en kommun får ta ut för mat på gruppboende, mer än råvarukostnaden dvs. självkostnadsprincipen i LSS.

·  Nybyggnationen av Gruppbostäder innehåller numera nästan alltid 6 lägenheter (ibland även fler), trots att ursprunglig lag tolkades av Socialstyrelsen till att ”en gruppbostad skall bestå av 3-5 lägenheter”. 

• Om du bor i Gruppbostad får du numera regelbundet                   avslag på insatsen ledsagare och kontaktperson.

Den kommunala självstyrelsen är en central del av den svenska demokratin och den har en mycket stark ställning i Regeringsformen. Men när det gäller rättighetslagen LSS blir det en krock mellan det kommunala självstyret och rättighetslagen av flera anledningar:

·  LSS är en lag som sätter individen i centrum och därmed flyttar makt från kommunerna till den enskilde.

·  Kommunernas makt över vilken hjälp de ska bevilja minskar rejält, LSS är ju en rättighetslag där rätten till hjälp ska vara likvärdig, oavsett vilken kommun man bor i.

·  Kommunerna får en ny utgiftspost man helst vill slippa. I själva verket finns emellertid ett utjämningssystem som till stor del kompenserar för detta.

I den bästa av världar hade det inte blivit någon konflikt men riktigt så enkelt är det inte, tyvärr. En stor del av välfärden finansieras i huvudsak av och organiseras av kommunerna t.ex. - skolan, äldreomsorgen, olika stöd till funktionsnedsatta personer vilket inkluderar  9 av 10 LSS insatser. Med så "många bollar i luften" att ansvara för  blir därför LSS en lag som i kommunernas ögon  riskerar att ta resurser från skolan, äldreomsorgen etcetera.

Nu är stats och  kommunalförvaltningen uppbyggt på ett sätt som gör att mycket makt har överförts till domstolar, myndigheter och även enskilda tjänstemän. Det innebär att de får enorm makt över våra liv. Domstolarnas roll glöms ofta bort men när det kommer prejudicerande domar från högsta instans får de enorm betydelse hur i detta fall LSS ska tolkas och därmed tillämpas av Försäkringskassan och kommunerna . Ska man uttrycka sig lite cyniskt så är domstolarna besparingsivriga politikers och höga tjänstemäns (inom såväl statlig som kommunal förvaltning) bästa kompisar.

Att LSS är en rättighetslag har sorgligt nog lett till att man söker med "ljus och lykta" för att hitta kryphål som urholkar intentionen.  Domstolarna har gett Försäkringskassan och kommunerna rejäl hjälp på vägen. De som hamnar i kläm är vi med funktionsnedsättningar och våra anhöriga som genom ett enkelt tjänstemannabeslut kan förlora den hjälp vi behöver, enbart med hänvisning till att rättspraxis ändrats...  Lägg därtill att även enskilda tjänstemän  i såväl Försäkringskassan som olika kommuner kan göra olika bedömningar på likartade fall så inser vi att rätten till den hjälp vi alla har rätt till på ett papperet stark rättighetslagstiftning vilar på en mycket bräcklig grund.

Bengt Westerberg   var  medveten om den potentiella konflikten mellan rätten till kommunalt självstyre och en rättighetslag och betonade hur viktigt det var att LSS blev just en rättighetslag. Men det har som tyvärr inte hjälpt. Kommunernas "uppfinningsrikedom" för att hitta sätt att gå runt lagens intentioner är dessvärre mycket stor...

För att komma tillrätta med missförhållandena inom både  den statliga assistansersättningen och  alla försämringar ute i kommunerna behövs därför  en grundlig genomsyn och förändring om hur den enskilda individens rättigheter ska stärkas mot staten och det kommunala självstyret . Det är  oacceptabelt och ohållbart  att man ska kunna förlora hjälpen bara genom att Försäkringskassan eller kommunerna hänvisar till "ändrad rättspraxis". Detta är ett jätteämne som jag kommer återkomma till flera gånger i samband med projekt Medborgargolv.