Idag är det den internationella handikappdagen

Enligt funktionshinderspolitiken ska alla människor, oavsett funktionsförmåga, ha samma möjligheter att vara delaktiga i samhället och ta del av mänskliga rättigheter.

 Myndigheten För Delaktighets hemsida

Idag är det alltså den internationella handikappdagen. Det är FN självt som instiftat den 1992. De flesta i Sverige har förmodligen inte en blekaste aning om att den finns. Det här blogginlägget ska emellertid inte i första hand sätta fokus på bristande uppmärksamhet i media, utan på hur regeringens expertmyndighet Myndigheten För Delaktighet, MFD (tidigare Handisam) ser på läget  år 2014.

Totalt sett anser man att "det går åt rätt håll" men alldeles för sakta. Här är några exempel:

·       Det som ligger närmast "mitt hjärta" - personlig assistans och LSS konstaterar man att de som får hjälp enligt LSS i huvudsak är nöjda med nivån på hjälpen. Däremot finns det en utbredd oro för kommande omprövningar och rädsla att förlora hjälpen.

·       När det gäller fysisk otillgänglighet finns fortfarande mycket att göra. T.ex. gör 11 % av kommunerna ingen tillsyn av plan och bygglagen - trots att de enligt lag är skyldiga att göra det. Många personer vittnar om dålig tillgänglighet i affärer, idrottsanläggningar, teatrar etcetera. Tillgänglighetsanpassningen av kollektivtrafiken går fortfarande mycket trögt.

·       I skolorna räcker inte stödet till alls. Hälften av de skolor som Skolinspektionen granskat brister i att ge eleverna det särskilda stöd de har rätt till. Samtidigt minskar andelen specialpedagoger. 

·       Hälsan hos personer med funktionsnedsättningar är genomsnittligt mycket sämre än för hela befolkningen. Utvecklingen har stått stilla eller t.o.m. gått tillbaka sedan 2008.

·       Arbetslösheten/sysselsättningsgraden är mycket läge än riksgenomsnittet

·       I rättsväsendet finns mycket stora luckor i kunskapen om t.ex. FN konventionen om våra mänskliga rättigheter

Inga nyheter egentligen men det finns en del statistik som är skrämmande. Enligt Statens folkhälsoinstitut är dålig hälsa 10 (!) gånger vanligare bland personer med funktionsnedsättningar. I rättsväsendet är situationen riktigt alarmerande. Endast 25 %(!) av domarna känner alls till FN-konventionen. Rättsäkerheten är därmed mycket allvarligt hotad. Det  kanske inte är så konstigt att det kommit ett antal, mycket märkliga domslut som lett till en urholkning av LSS.

Sammantaget visar MFD-s rapport att vi har mycket lång väg och vandra innan vår levnadsstandard nått samma nivå som riksgenomsnittet. Ändå kommer ständigt klagomål på att LSS är "för dyrt", "tillgänglighetsanpassning är för dyrt", listan kan göras lång. Vad är det för människosyn som ligger bakom den typen av uppfattningar?