Sammanfattning av statens utredning av assistansersättningen och egna kommentarer

Strax innan jag åkte på semester presenterade ISF (Inspektionen för Socialförsäkringar) den stora statliga utredningen med titeln:

Assistansersättning och kommunala stöd till personer med funktionsnedsättningar

Syftet med utredningen (avser åren 2002-2013) var att undersöka hur ändrade behovsbedömningar mm på senare år har påverkat den statliga assistansersättningen och andra stödformer till funktionsnedsatta personer. Här är de viktigaste punkterna:

·       Man konstaterar att den omdiskuterade domen från Regeringsrätten  2009 höjde kriterierna för vad som ska räknas som grundläggande behov

·       Antalet nyansökningar 2003 var 1400 st. De ökade åren som följde och toppade 2009 med ca 2800, de har därefter sjunkit till ca 2500/år.

·       Antalet beviljade timmar har ökat för de som har personlig assistans ökat från ca 84 timmar/vecka 2003 till 120 timmar/vecka 2013.

·       Samtidigt skedde efter 2008 en kraftig ökning i antalet avslag på nyansökningar, en ökning på hela 46 %.

·       Samtidigt ökade också antalet avslag vid omprövningar rejält ca 23 % Efter den kraftiga uppgången av antalet avslag på nyansökningar och omprövningar har dessa stabiliserats på en hög nivå

·       2003 fick 48 personer avslag vid omprövningar. 2013 var antalet hela 273. Den verkligt markanta ökningen skedde 2008-2010.

·       För de som fått sin assistans indragen skedde 2008-2009 en kraftig uppgång i antalet som fick andra LSS insatser istället.. Antalet har därefter stabiliserats runt 270-280 personer per år. Det innebär att kostnader flyttas från staten till kommunen eftersom de andra LSS insatserna finansieras av kommunerna.

·       Ca 40 % av de som får avslag vid nyansökningar får inget stöd från vare sig annan LSS insats eller SoL (Socialtjänstlagen. Av de som får avslag vid omprövningar (inte når 20 timmar/vecka i grundläggande behov) beviljas 30-50 personer/år ingen insats  inom vare sig LSS eller SoL (Socialtjänstlagen).

Ska man sammanfatta vad staten har kommit fram till så kan vi se att den stora ökningen i antalet avslag på nyansökningar respektive omprövningar sammanfaller med att kriterierna höjdes för de grundläggande behoven 2008-2009. Antalet beviljade timmar har ökat i genomsnitt men det är givetvis ingen tröst för alla de som förlorat sin personliga assistans. Jag är mycket kritisk till utredningen av flera skäl.

* ISF har gjort utredningen, detta innebär att en statlig myndighet har utrett en annan. I praktiken innebär det att staten utreder sig själv. Ska den här typen av utredningar ska göras av personer som inte är knutna till dessa myndigheter. Utgången var också given på förhand - staten ser vissa problem men på det stora hela ser utredarna inga större problem.

* Inte för att det är något unikt för den här utredningen (det är det normala) men här finns massor med statistik men absolut ingenting om de människor som berörs. Vi reduceras därmed bara till siffror i ett lång rad av diagram och tabeller. Jag säger inte att statistik är oviktigt men det säger faktiskt ingenting om livsvillkoren för alla de människor som berörs. Av alla de som förlorat sin assistans - hur har det påverkat livet för Anna Johansson i Göteborg eller David Karlström i Haparanda, det säger utredningen absolut ingenting om. Det är ju det som är det riktigt intressanta människorna av kött och blod, med känslor och ambitioner med livet som alla andra - vad har hänt i det praktiska livet efter att de förlorat assistansen eller man fått avslag på en nyansökan?

* Man konstaterar visserligen att ändrad rättspraxis lett till hårdare bedömningar men ingenting om huruvida detta är förenligt med vare sig LSS intentioner, Försäkringskassans egna riktlinjer som talar om helhetsbedömningar eller FN konventionen.

* Var finns kopplingen mellan att ambitionerna i LSS är mycket högre än i SoL? Det håller inte och bara konstatera att si och så många procent får insatser inom SoL istället för LSS, sunt förnuft säger att livskvalitet och självbestämmandet reduceras rejält om man får hjälp med en lag som talar om "skäliga levnadsvillkor" istället för goda  levnadsvillkor. Ja, det finns nog inte en enda person som tycker att livsvillkoren inte ändrats till det sämre även om man får stöd från en annan LSS insats.

Det finns även positiva inslag i utredningen. Ett av dem är ett förslag att diagnosbegreppen ska slopas vid behovsbedömningar utan att istället ska hjälpbehoven styra. Det är helt rätt. Man pratar också om större enlighet vid behovsbedömningarna och motiveringen till besluten ska förbättras. Det är i grunden rätt tänkt men det får inte bli allt detaljstyrt vid omprövningarna heller eftersom behoven är individuella.  Desto mer oroande är att man oroar sig för kostnaden och vill se en utredning där kostnaden ställs mot rättigheterna och delaktigheten i samhället. Det är oacceptabelt. LSS är en rättighetslag, punkt!

Kommer att återkomma till utredningen flera gånger kommande månaden

 * Efter en sådan här utredning är det viktigt att brukarrörelsen kan visa upp en annan bild som inte bara handlar om statistik, hur det faktiskt ser ut i verkligheten för de berörda människorna? Det har STIL gjort som samtidigt presenterade en egen rapport som istället fokuserar på konsekvenserna för de människor som fått sin assistans indragen. Det återkommer jag till i nästa blogginlägg.