ISF presenterade inte alla fakta

När ISF presenterade sin utredning sades som sagt ingenting om om de faktiska konsekvenserna  för personer som förlorat sin statliga assistansersättning och ingenting om hur mycket hjälp som kommunerna beviljat istället (personlig assistans, annan LSS insats eller SoL -Socialtjänstlagen). Det framgick också att ISF fått direktiv från regeringen att inte gå in på detta, socialdepartementet var bara intresserade av hur många insatser som beviljades, inte omfattningen på dessa.

ISF-s representant Helena Höög och medgav också att man fått instruktioner från socialdepartementet att undersöka sambandet mellan kostnadsökningen och ökad delaktighet:

Det har varit en återkommande synpunkt från politikerna att komma till rätta med kostnadsutvecklingen.

Det är naturligtvis oacceptabelt att en statlig myndighet får direktiv att inte presentera alla fakta. När man tänker efter blir man ändå inte jätteförvånad. Den förra regeringen visade nämligen inget som helst seriöst intresse för LSS och personlig assistans. Här är några exempel.

· Man avfärdade kritiken och oron från handikapprörelsen och pekade på att staten för varje år som gått spenderat mer och mer pengar på assistansreformen.

·  Man pratade väldigt mycket om utredningar som skulle undersöka det faktiska läget men  under de fem år som gick mellan domen i regeringsrätten och maktskiftet vidtog man inte en enda konkret åtgärd mot de missförhållanden som den hårdare tillämpningen ledde till samtidigt som allt fler förlorade sin assistans, helt eller delvis.

· Däremot tillsattes flera utredningar med den klara ambitionen att bromsa och åtminstone på lite sikt sänka kostnaden för personlig assistans. Och dessa har faktiskt lett till konkreta åtgärder.

· Kritiken från FN angående brister i hur vi lever upp till handikapp konventionen  avfärdades på ett mycket nonchalant sätt. Istället för att ta till sig av kritiken konstaterade Maria Larsson kyligt - hyr kan vi bryta mot FN-s handikappkonvention när vi satsar 27 miljarder kr enbart på personlig assistans? Poängteras ska också att kritiken inte handlade om enbart LSS utan en rad andra områden - t.ex. den bristfälliga tillgänglighetslagen.

Hur mycket nytt har vi egentligen fått veta från ISF som man inte redan visste? Att så många som 40 % av de som får avslag vid nyansökningar inte får annat stöd från vare sig LSS eller SoL var ny information för mig. Annars var det egentligen inte så mycket nyheter tycker jag.  Att de flesta av de som förlorar assistansen får någon form av hjälp från kommunerna visste vi redan, vi visste också att antalet timmar i genomsnitt ökar. Någon verklig ambition att gå till botten hur det gått för de personer som hamnat i kläm har det uppenbart inte funnits.

* Vid sidan om alla försämringar som skett inom den personliga assistansen är det viktigt och komma ihåg att urholkningen av lagens intentioner  även drabbar alla andra LSS insatser  som är kommunernas ansvarsområde.

Blickar vi utanför LSS sparas det och gnetas även på praktiskt taget alla former av stöd till alla svenskar som lever med någon form av funktionsnedsättning. Sammantaget visar detta att mycket behöver göras för att återupprätta LSS intentioner och även ge alla människor med funktionsnedsättningar det stöd man behöver för att leva ett bra och självständigt liv.