ISF föreslår en utredning om att begränsa kostnaden för personlig assistans

"Rätten till delaktighet ska utgå från individens mål i livet”

Citatet är hämtad från en intervju med funktionshinderforskaren Barbro Lewin som publicerades nyligen på Assistanskolls hemsida och är ett svar från ett mycket illavarslande förslag som presenterades i ISF-s (Inspektionen för socialförsäkringar)  utredning nyligen.

Det fanns mycket i utredningen som förtjänar skarp kritik. Det enligt mig allra allvarligaste är ett förslag på att tillsätta en utredning som i praktiken handlar om att sätta ett tak för hur mycket  den personliga assistansen får kosta, oavsett behov. Man formulerar det på följande  sätt:

Eftersom kostnaden för personlig assistans fortsätter att öka bör man tillsätta en utredning av hur ambitionen om delaktighet och de ökande kostnaderna ska balanseras i förhållande till varandra.

Om man ska leva upp till intentionerna i LSS, Hälso och sjukvårdslagen etcetera måste man föra en debatt hur det ska gå till i praktiken. Eftersom alla hjälp och stödåtgärder finansieras med skatter måste därför den ekonomiska delen diskuteras som en del av detta - hur säkerställer vi att det finns ekonomiska resurser att täcka alla behov i den skattefinansierade välfärden? Men det som ISF föreslår är något helt annat. Man vill tillsätta  en utredning om rättighetslagen LSS om hur mycket delaktighet i samhället för vår grupp ska få kosta! Det går dessutom utanför de ursprungliga direktiven som så vitt jag minns inte innehöll något om föreslag till nya utredningar för att ännu en gång ifrågasätta kostnaden för personlig assistans. 

Genom åren har man läst ett antal arga debattinlägg på tidningarna som ifrågasätter kostnaden  för framförallt personlig assistans. Budskapet är glasklart:

LSS i allmänhet och personlig assistans i synnerhet kostar på tok för mycket pengar och "stjäl pengar" från andra viktiga verksamheter. Kostnaden måste sänkas.

Nu gör alltså ISF, en statlig myndighet samma sak. Man ser kostnaden för delaktighet i samhället för oss som ett stort problem. Man är ju luttrad vid det här laget men detta förslag har om det genomförs  potential att bli det största hot som assistansreformen utsatts för. Lägg därtill också på att Agneta Rönn så sent som i vintras föreslog en frysning av schablonbeloppet under flera år. Dessutom hävdade hon att schablonbeloppet är 22 kr för högt...

I handikapprörelsen fanns mycket optimism efter Stefan Löfvens regeringsförklaring. Utan tvekan fanns det mycket som pekade i positiv riktning. Nu är det upp till bevis för Stefan Löfven och Åsa Regnér. Menar regeringen allvar med deklarationerna  i regeringsförklaringen blir ISF förslag om att utreda rätten till delaktighet kontra kostnaden inte mer än just ett mycket, mycket dåligt förslag.

Låt oss blicka utanför personlig assistans och LSS. Skulle en statlig myndighet någonsin föreslå en utredning som ska undersöka hur mycket sjukvården eller skolan får kosta och väga det mot befolkningens behov av god vård och utbildning? Svaret är givetvis nej - den politiker som ger  socialstyrelsen ett uppdrag att utreda hur mycket sjukvården får kosta kontra behoven begår politiskt självmord. Och skulle Socialstyrelsen själva föreslå något sådant skulle man genast bli tillrättavisande.

När får vi höra någon politiker eller myndighet föreslå det här istället:

Utredning om hur man ska garantera delaktighet för alla i samhället  -    hur ursprungsintentionerna i LSS ska förverkligas 

När ska våra politiker på allvar acceptera att personlig assistans och LSS måste få kosta en del?