Den statliga utredningen om "fusk och överutnyttjande" 2012 som på allvar startade fuskdebatten

År 2012 presenterades en statlig utredning med titeln  Åtgärder mot fusk och felaktigheter med assistansersättningen. Det viktigaste utredaren Susanne Billum slog fast var att 9-15 % av utbetalningarna berodde på "fusk och felaktiga utbetalningar", ytterligare 13-18 %  av utbetalningarna var "överutnyttjande".

Vidare slog utredaren Susanne Billum, (samma person som 2009 var ordförande i regeringsrätten och undertecknade den så uppmärksammade domen som jag skrivit om) fast följande:

·       * Försäkringskassans utredningar ansågs vara bristfälliga och sakna kontroll och uppföljning

.

·  Kostnadsökningen berodde inte främst på att antalet assistansberättigade ökar utan på att antalet timmar per person ökar.

·   Alltför många ansågs tjäna på att fler timmar beviljas, både anordnare, brukare och assistenter,

·  Schablonersättningens konstruktion gav/ger möjlighet till alltför stora vinster för anordnare.

Susanne Billum medgav visserligen själv att det fanns stora osäkerheter i hur stort "fusket och överutnyttjandet" var. De summor som  man kunnat belägga som via kriminella aktiviteter betalats ut är inte i närheten av de belopp som anges i utredningen. Försäkringskassan själva krävde år 2012 tillbaka 168 miljoner kr, mindre än 1 % av totalsumman som betalades ut samma år  (21,8 miljarder kr, inklusive kommunernas utlägg 25,9 miljarder kr ). Summan som via rättegångar bedömts som kriminellt fusk är ännu lägre.

Trots utredningens osäkra slutsatser blev den startskottet på  en ström med kritik mot assistansreformen, inte minst från diverse tycka till maskiner på ledarredaktionerna i dagstidningarna. Kritik hade visserligen framförts innan men efter utredningen blev offentlig skedde en kraftig ökning i intensiteten.

 Allt fokus hos kritikerna låg på "fusk, kriminalitet och oegentligheter, reformen framställdes nästan som en magnet för kriminella. Angående omfattningen på kriminaliteten var det ingen av kritikerna som överhuvudtaget ifrågasatte rimligheten i Billums slutsatser. Istället blev det en vedertagen sanning att upp till 15 % av totalkostnaden (brutto) beror på fusk och kriminalitet. Omräknat i kr skulle det betyda att upp till 3,9 miljarder kr betalades ut till "fuskare" och kriminella år 2012 .  

3, 9 miljarder kr vore givetvis en oacceptabelt hög summa men 168 miljoner kr av knappt 3900 miljoner kr=0,043, alltså det belopp som Försäkringskassan krävde tillbaka år 2012 är inte ens 1/20 av det påstådda svinnet i Billums utredning..  Naturligtvis kan det finnas ett visst mörkertal men det finns inga som helst bevis för att omfattningen på kriminaliteten ens är i närheten av det Billum hävdade. Ändå har det alltså framställts som en definitiv sanning när personer som t.ex Anna Dahlberg på Expressen och Erik Hörstadius gått till  hårt angrepp mot en fantastisk reform.

Om nu inte denna utredning hade kommit, hur hade läget för assistansreformen varit? Om man ska försöka spekulera lite så tror jag så här:

·       Det hade kommit en del kritik mot att kostnaden ökar för snabbt.

·   Totalt sett hade det ändå inte varit samma intensitet i kritiken. Billums utredning var det "bevis" kritikerna behövde, nu hade man "svart på vitt" att personlig assistans var en skattefinansierad verksamhet där miljardbelopp (varje år) försvann till helt andra saker än det är tänkt.

Utredningen med sina dåligt underbyggda slutsatser fick dessutom negativa konsekvenser på ett viktigt plan till:

Utredningen satte igång en febril aktivitet från politiker och myndigheter för att komma åt fusket vilket resulterat i allt större kontroll av såväl de assistansberättigade som assistenterna och den stora, stora majoritet anordnare som sköter sig.

Varför detta enorma intresse för kriminalitet inom LSS i allmänhet och personlig assistans i synnerhet?  Det årliga skattefusket beräknas uppgå till en bra bit över 100 miljarder(!) kr/år men det har inte debatterats med samma intensitet precis .. Och säg vilken stödreform i välfärdsstaten som är helt befriade från fusk och oegentligheter - de finns inte men inte förs en debatt om att försämra t.ex föräldraförsäkringen för det.

Det trista svaret blir att det uppenbart finns starka samhällskrafter som tycker att vi fått det för bra, man vill inte  med skattepengar betala lyxliv" åt vår grupp. Om en liten grupp missköter sig och man har en negativ syn på hela reformen är inte steget långt till att se ALLA assistansberättigade, anhöriga och anordnare som potentiellt kriminella. Billums  utredning gav dem den ammunition som man behövde för att gå till angrepp.