Nyligen hade lokalradion i Sveriges Radio – Region Sjuhäradsbygden (motsvarar stora delar av Västergötland) flera reportage om de allt större svårigheterna att rekrytera personliga assistenter. Såväl anhöriga, som anordnare och personliga assistenter fick komma till tals.
Vi fick höra Anette och Mathias Carlsson som är
föräldrar till Hampus som har flera olika funktionsnedsättningar och stora
behov av hjälp och stöd. Hampus blev beviljad personlig assistans under
pandemin och p.g.a. smittorisken tog föräldrarna till att börja med hand om
assistansen själva. När det väl var dags att anställa utomstående assistenter
blev det genast stora problem.
Rekryteringsproblemen handlar inte bara om att faktiskt
anställa rätt personer åt Hampus utan att få verksamheten att gå runt med den
personal som fanns i personalgruppen. Så fort någon blev sjuk var föräldrarna tvungna
att rycka in. Detta har lett till att föräldrarna återigen sköter assistansen
själva. Det känns mycket tryggare både för oss och Hampus säger Anette och
Mathias och bekräftar att de träffat många andra som också har stora
rekryteringsproblem.
Hur ser assistenterna själva på problematiken? Radion
intervjuar f.d. personliga assistenten Marielle Hulthén Lindgren som berättar
att hon på många sätt trivdes utmärkt men ändå kände att det var dags att gå
vidare. Enligt Marielle är de största orsakerna till rekryteringsproblemen och
att många lämnar yrket är framförallt låga löner med otrygga
anställningsvillkor och dåliga tillägg för obekväm arbetstid – framförallt den
låga ersättningen för jour/väntetid nattetid.
Renzo Dinegro är verksamhetschef hos Frösunda Assistans
och berättar om enorma problem att rekrytera vikarier till sommaren. Vad ska
göras? Med uppgiven ton berättar Renzo att Frösunda själva inte kan göra så
mycket än att erbjuda bra arbetsvillkor och erbjuda mycket utbildningar.
Hur mycket avskräcker de skandaler som uppdagas och
kopplingar till organiserad brottslighet vad gäller nyrekrytering? Det är klart
att det inte ger en bra ”image” av branschen och det är väldigt tråkigt att
allt positivt med vår fina frihetsreform nästan alltid hamnar i bakgrunden när
personlig assistans diskuteras. Jag tror ändå inte den har en avgörande roll
för de problem vi ser med rekrytering. Det handlar primärt om löner och
anställningsvillkor.
Vad gäller lönerna så finansieras ju personlig assistans helt av skattepengar. Problemet med lönerna är direkt kopplade till den låga schablonersättningen. Finansdepartementet sitter därför på lösningen men hittills visar Elisabeth Svantesson inte minsta vilja att kraftigt höja schablonen och bryta med den ekonomiska misshandeln under S-MP regeringen. Jag skojar inte. Behovsbedömningarna är givetvis jätteviktiga också, vi måste ju bli beviljade personlig assistans till att börja med.
Men även med staten som
ensam huvudman och nya behovsbedömningar
går assistansreformen mot en långsam men säker död om inte det finns
utrymme för rejäla löneökningar. För utan assistenter spelar det ingen roll vad
vi har för beslut på papperet. Utan assistenter har vi i praktiken bara ett fint
dokument på papper utan konkret innehåll i våra liv.
Många assistansanordnare riskerar också att gå i
konkurs. Det hjälps inte. Alla politiker,
oavsett parti skulle givetvis blåneka men ibland får jag känslan att det
verkliga syftet med underfinansieringen är att tvinga kommunerna att ta större
ansvar, vilket från och med 2026 kommer
innebära att de bara kan erbjuda LSS boende eller hemtjänst.
Läget blir allt mer akut men jag ger Ulf Kristersson
och Elisabeth Svantesson en sista chans och visa att de vill bryta med S-MP
regeringen innan jag plockar fram den riktigt tunga kritiken. Den sista chansen
är kommande årsbudget. Blir det inga rejäla höjningar av schablonen då heller, ett minimum är med tanke på ekonomiska krisen blygsamma 4 % –
då är det bara att dela ut ett stort rött kort i underbetyg även till regering Ulf Kristersson.
Från vår sida är det mycket bra att funkisrörelsen med många tunga aktörer drog igång kampanjen Rimliga villkor - det känns bara som det inte räcker till. Hur når vi fram till finansdepartementet?
Vad skulle vara mest förnedrande?
* Få assistansen indragen
* Inneha ett positivt beslut från
Försäkringskassan men inte kunna rekrytera person och ändå tvingas be om hjälp
från hemkommunen…
Svaret är givetvis olika från person
till person - pest eller kolera. Själv tycker jag nog det skulle vara ännu
värre att tvingas be om hjälp från kommunen.
Första reaktionen skulle bli
ungefär så här. Varför ska vi hjälpa dig? Du har ju alla timmar du
behöver – vårt yttersta ansvar handlar om temporära krissituationer – inte att
du inte kan hitta personal som jabbar enligt schema. Vill du någon hjälp blir
det i så fall gruppboende eller hemtjänst…
Jag
befinner mig inte alls i denna hemska situation än.
Jag har full bemanning och allt flyter på bra. Däremot – fortsätter den här
utvecklingen finns definitivt en risk för att jag och tusentals andra kan hamna
i en så desperat situation. Och jag fightas inte bara för mig själv utan alla
andra som också behöver personlig assistans.
Finns fortfarande platser kvar till STIL-s seminarium i Jönköping 17 april.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar