El stöd och fördelningspolitik som t.ex. mindre bidrag till våra intressegrupper

 När det var dags att rulla ut pengarna för el stöden ”lovade” jag att skriva ett blogginlägg om det, nu är det dags för det.

Höga elpriser och krav på att staten ska kompensera för skyhöga priser har varit en het inrikespolitisk fråga under ganska lång tid. El priset och hur det svenska elsystemet fungerar allmänt blev en het valfråga och bidrog sannolikt starkt till att det blev ett regeringsskifte. Huruvida regering Ulf Kristersson brutit vallöften angående när pengarna ska betalas ut diskuterar vi på andra ställen.

Tack och lov blev kalendervintern dec-feb överlag mild så elnotan blev inte så brutalt hög som jag kände en del oro för. Jag tycker fortfarande det är märkligt att funkisrörelsen som är så överrepresenterad i låglöneligan var så passiva i kraven på kompensation medan mycket mer välbeställda grupper i samhället hördes desto mer.

Nåväl, för drygt en månad sedan betalades en första omgång ut och visst – jag fick en inte obetydlig summa jag också. Jag har skrivit flera gånger att jag inte alls är emot el-stöden i sig – tvärtom tycker jag stöd från staten var en självklarhet. Däremot går det och diskutera utformningen. Det finns ett mycket enkelt samband här vad gäller storleken på plånboken. Ju mer pengar vi har till förfogande desto mer energi konsumerar vi, i andra ändan av inkomsttrappan råder motsatt förhållande. El stödet utformades efter hur mycket energi vi förbrukar, inte hur stor del av inkomsten vi måste lägga på el.

Den Fördelningspolitiska profilen hade – menar jag varit lätt att åtgärda om stödet från början satt ett maxtak på hur mycket enskilda hushåll kan få. En gräns som t.ex. hade kunnat utgå från hur mycket en normalstor villa förbrukar. För mindre företag som förbrukar mycket el är de höga elpriserna en jättetung börda och ska självfallet ha kompensation. De allra största och mest energislukande företagen har emellertid sedan tidigare mycket stora skattelättnader och betalar bara en bråkdel av alla energiskatter privatpersoner betalar.

Väldigt många miljarder kr har betalats ut. OK, jag vet att pengarna inte tagits direkt från statsbudgeten utan från extrainkomster (de s.k. flaskhalseavgifterna) till Svenska kraftnät. Självklart är elförsörjningen är extremt viktig, utan el fungerar ingenting i samhället. Jag kan ändå inte komma ifrån det skaver hur lätt det är för staten att spendera jättesummor när den verkligen tycker något är viktigt samtidigt som det är så förtvivlat svårt att skaka fram tillräckligt med pengar till vår fantastiska assistansreform. Det handlar inte bara om alla besparingar för de som fått assistansen indragen utan även den ständiga underfinansieringen av schablonersättningen som underminerar möjligheterna att lagen ska vara mycket mer än en fin pappersprodukt.

Vår verklighet är istället att ständigt få höra att vi ”kostar för mycket”. Och vad som är ännu värre för mig - att alla partier pratar om hur viktig reformen är men att avsätta pengar som motsvarar utfästelserna om hur vi värnar lagen, nej det vill vi inte göra. Senast såg vi det i regeringens budgetplan för 2023-2025  sid 173-174 som jag skrivit om flera gånger. Här finns inte minsta utrymme till en rejäl höjning av schablonen. Och vi såg det oppositionens skuggbudgetar. De facto finns det f.t. en massiv riksdagsmajoritet för att inte ge assistansreformen resurser efter behov.

 Jag håller dock fast vid det jag skrev i förra blogginlägget – jag ger regeringen en sista chans vid kommande årsbudget för 2024 och visa att den bryter med S-MP regeringens besparingshysteri innan den riktigt tunga kritiken kommer.

* Nedprioriteringen handlar inte om enbart personlig assistans utan mycket annat som rör olika stöd till funkisar och våra anhöriga. För några dagar sedan kunde man i Heja Olika hur dåligt merkostnadsersättningen som ersatt Handikappersättningen fungerar för föräldrar till barn med funktionsnedsättningar. Skrämmande 9 av 10 ansökningar får avslag på ansökningar.

Nicklas Mårtensson har nominerats till ny ordförande i Funktionsrätt Sverige. Tillträder Nicklas som ordförande tror jag det är ett bra val eftersom Nicklas har en gedigen bakgrund i funktionsrättsrörelsen. Han har varit kanslichef och senare generalsekreterare i Funktionsrätt Sverige sedan 2019 och tidigare bland annat varit förbundssekreterare i Autism Sverige.  

I en intervju säger Nicklas att en viktig uppgift är att arbeta med är ett annat sorgebarn under S-MP regeringen, nämligen statsstöden till funktionsrättsrörelsen som släpat efter i många år med otillräckliga anslagsökningar. Även här har regering Ulf Kristersson hittills inte visat någon vilja till kursändring.

Eftersläpningen här är lika allvarlig som underfinansieringen av assistansreformen. Våra intresseorganisationer är helt beroende av ekonomiskt stöd från samhället för att bedriva det oerhört viktiga intressepolitiska arbetet. Fortsätter resurserna att urholkas innebär det att maktbalansen mer och mer flyttas till politikerna. Eller krasst uttryckt – det blir lättare att göra ännu mer besparingar…

Funktionsrätt vill jobba för ökade statsbidrag

Namninsamlingen för att rädda dygnspassen pågår fortfarande. Skriv på ni som stödjer rätten till dygnspass och som inte gjort det.

Namninsamlingen för att rädda dygnspassen