Högsta Förvaltningsdomstolen nekar resningstillstånd angående arbetsgivare ansvar

 Först: 4 mars avled Judith ”Judy” Heumann, 75 år gammal, en ikon i den internationella Funktionsrättsrörelsen. Judith tillhörde pionjärerna ihop med bland annat Ed Roberts när Independent Living rörelsen växte fram i USA på 1960 och 1970-talen. I början av 1980-talet besökte Judy Sverige när den svenska IL rörelsen började ta form och jobba för rätten till personlig assistans. Det blev många fler besök i Sverige efter det.

Judy Huemann var med och drev igenom flera viktiga lagar som stärkte rättigheterna för personer med funktionsnedsättningar i hemlandet USA som Individuals with Disabilities Education Act och Americans with Disabilities Act. Sistnämnda lag innebar att inga skattemedel fick användas som orsakar diskriminering p.g.a. funktionsnedsättningar. Judy jobbade också som rådigare åt både Bill Clinton och Barack Obama. Judy jobbade även med Funktionsrättsrörelsen internationellt. STIL-s grundare Adolf Ratzka kommenterar:

Som jag minns det svärmade funktionshindrade människor runt Judy vid varje internationell sammankomst. Hon kom ihåg alla, deras namn, familjer och omständigheter. Alla kände sig som hennes speciella vän.

Vila i frid Judy.

* Vi har i många år nu fått leva i verkligheten att tillämpningen av hur LSS med sina 10 olika insatser i praktiken utformas av jurister i Förvaltningsdomstolar. Särskilt de rättsfall som vandrat ända upp till Högsta Förvaltningsdomstolen (HFD) har skapat ”praxis” som ofta går takt emot såväl LSS intentioner som funktionsrättskonventionen. Denna praxis väger enligt både FK och kommunerna mycket tyngre än vad som står i LSS paragrafer och Funktionsrättskonventionen ja -  spelar ingen som helst roll i tillämpningen.

För några veckor sedan kom ett beslut från HFD om att inte ta upp ett rättsfall vilka skyldigheter en assistansanordnare har vad gäller kännedom om våra hjälpbehov och hur vi disponerar våra beviljade assistanstimmar.

Bakgrunden är ett rättsfall mellan assistansföretaget Frösunda – näst Humana landets största anordnare och Försäkringskassan. FK ansåg att Frösunda brustit i sitt arbetsgivaransvar vad gäller kontrollen hur assistanstimmarna använts och ställde återkrav som gick ställdes gällde fel som begicks 2014. 6 april 2022 föll domen i Kammarrätten i Stockholm som i huvudsak gick på Försäkringskassans linje. Det är denna dom med målnummer 3751-21 som HFD inte beviljat resningstillstånd för.

 

Så här argumenterade parterna:

Frösunda:

”Vi har inte har inte något mandat att tilltvinga sig tillträde till sina kunder, varken i deras bostad eller på annan plats. Bolagets mandat att kalla till möten begränsar sig i stället till bolagets anställda personal, d v s de personliga assistenterna. När den assistansberättigade och dennes assistenter är i maskopi med varandra är det omöjligt för bolaget att få sådan information som Försäkringskassan påstår ingår i bolagets arbetsgivaransvar.”

FK:

Assistansbolaget som arbetsgivare ett ”har ansvar för hur assistansen bedrivs och att utföra uppföljning av denna. Försäkringskassan anser därför att bolaget lämnat oriktiga uppgifter och därigenom orsakat att ersättning betalats ut felaktigt. Återkrav av felaktigt utbetald assistansersättning ska ställas mot bolaget i egenskap av assistansanordnare. Försäkringskassan anser att det inte framkommit några skäl för eftergift av återbetalningsskyldigheten.”

Kammarrätten fastslår följande:

Frösunda har handlat i god tro och sänkte därför beloppet på återkravs beloppet från FK till drygt 400 000 kr. Samtidigt anser också Kammarrätten att:

 I arbetsgivaransvaret ”ingår att känna till omfattningen av den beviljade assistansen, vilket behov den assistansberättigade har och hur den beviljade assistansen disponeras under dygnet.”

Frösunda ”i egenskap av assistansanordnare, orsakat att ersättning betalats ut felaktigt genom att oriktiga uppgifter lämnats i tidsredovisningar. De aktuella tidsredovisningarna baseras på intygande från de personliga assistenterna om utförd assistans. Assistansanordnaren intygar i sin tur uppgifternas riktighet inom gränserna för sitt arbetsgivaransvar. I detta arbetsgivaransvar ingår bl.a. att känna till omfattningen av den beviljade assistansen, vilket behov den assistansberättigade har och hur den beviljade assistansen disponeras under dygnet.”

 

Eftersom HFD inte beviljar prövningstillstånd är min slutsats att Kammarrättens dom kommer få stor betydelse i dels Försäkringskassans syn på vilket ansvar anordnaren har och dels i framtida rättstvister. Ett sådant exempel är tvisten mellan IVO och Humana. Att av skälen till IVO drog in tillståndet för Humana berodde ju på att man inte anmält ändrade förhållanden.

Försäkringskassan å sin sida har fått allt mer kritik för att de kräver att anordnarna ska ha allt större kontroll över våra behov vilket lett till allt mer återkrav. Beslutet från HFD ger i huvudsak Försäkringskassan rätt i myndighetens syn på vad anordnarnas ansvar. Vi kan därför räkna med att FK-s kontrollbegär kommer att öka när de i fått ”grönt ljus” i Domstolen.

Varför denna stora ökning på krav på anordnarna? Två viktiga faktor samverkar. Dels har vi välfärdskriminaliteten och dels regeringens önskan att hålla nere utgifterna. Och jag ser faktiskt ingen vändning i sikte. Oavsett vem som styr landet kommer det bli mer kontroll. Frågan är vad vi kan acceptera och var vi ska dra röda linjer? Det funderade jag kring i ett tidigare blogginlägg. Finns givetvis flera röda linjer för mig. Ett av dem är att det ska föras en dagbok över vad vi gör som sedan lämnas över till FK varje månad.

Jag är givetvis för att staten är ensam huvudman men frågan måste ändå ställas:

När staten från januari 2026 själva har 100 % koll på vilka som beviljas personlig assistans samt finansieringen - kommer det att utnyttjas för ännu mer kontroll?

Välfärdskriminaliteten måste bekämpas men det får aldrig bli ett skäl för att demolera vår frihetsreform. Det måste gå att hitta en rimlig medelväg mellan effektiv brottsbekämpning och värna vår rätt att styra våra liv utan att staten ska känna till varje detalj.

Finns det något sätt för oss att ”skydda oss” mot FK-s kontrollbehov? Jag vet att långt ifrån alla inte kan eller orkar göra det. Men fundera ändå att göra som jag om ni känner oro för att det utan förvarning dyker upp besked från FK att anordnaren ”inte har koll på vad assistansen används till”.

Sköt assistansen själva, i mitt fall via ett familjeägt företag där jag är ensam användare. Myndigetssverige ser att vi varje månad redovisar timmarna, betalar alla skatter o s v. Men många skulle behöva hjälp då och jag är ingen stålman själv – jag hade aldrig orkat utan mycket hjälp från föräldrarna som sköter administrationen.

HFD beviljar inte prövning angårende dom om arbetsgivareansvar.