Inkomstsänkningar för assistansreformen sedan 2013

 I nationalekonomin finns ett begrepp som kallas real löneökningar - d v s hur mycket har löntagarnas inkomster ökat med inflationen borträknad.

Exempel. Höjs lönen med 3 % och inflationen är 1 % är real löneökningen 2 %. Men säg att inflationen istället är 5 % då har löntagarna fått en lönesänkning på 2 %, i praktiken blivit fattigare.

 

Nu stiger inflationen och med det kraven på högre löneökningar från löntagarna. När det gäller assistansreformen har staten bestämt att schablonen ska höjas med endast 1,5 %. Det täcker inte ens löneökningarna (avtalat 2,2 % per år) INNAN inflationen började öka.

Det här skulle kanske fungera om det var ett undantagsår men med undantag av 2020 har schablonen inte överstigit 1,5 % ett enda år sedan 2014. Och full kompensation för löneökningar d v s 2,2  % har vi inte fått sedan 2013...

 

Källa Assistanskoll.se

 

Även bortsett från alla som förlorat statlig assistansersättning har alltså haft en nästan permanent underfinansiering av reformen i snart ett decennium. Och några höjningar är inte i sikte. Faktum är att det finns en solid majoritet i riksdagen för fortsatt underfinansiering - att anordnarna inte ens får kompensation för våra assistenters löneökningar...

 I praktiken innebär det att tilldelade resurserna - REAL INKOMSTEN för anordnarna stadigt minskar - de blir fattigare och fattigare eftersom utgifterna ökar snabbare än intäkterna. Anordnarna får därmed allt svårare att utföra sitt uppdrag.

 

Varför är huvudmotståndarna i svensk politik överens om att snåla på assistansersättningen?

 

Min tolkning är att för Socialdemokraternas del handlar det om en kombination av att man hellre satsar stora resurser på satsningar i den allmänna välfärden som omfattar alla. Därtill kommer en skepsis till skattefinansierad välfärd som utförs av privata företag. För Moderaterna handlar det om att det är mycket djupt rotat i partiet att statens utgifter inom välfärdssektorn ska hållas nere. Argument som att vår assistansreform har skapat uppemot 100 000 jobb fungerar därför inte. Notan får inte ”skena iväg”…

 

Som utbildad ekonom och finansminister i sju år vet Magdalena Andersson att för att en verksamhet ska fungera hållbart kan inte utgifterna stiga snabbare än intäkterna – år efter år. Gäller all verksamhet från minsta förening upp till att hålla igång en hel stat. Det vet naturligtvis Ulf Kristersson också.

 

Ett av Magdalena Anderssons prioriterade områden är att bekämpa den organiserade brottsligheten och Ulf Kristersson ser också med all rätt den organiserade brottsligheten som ett mycket allvarligt samhällsproblem. Jag hävdar bestämt (det är sannerligen ingen ”raketforskning” för mig) att den pågående utsvältningen av anordnarna bara kommer gynna oseriösa anordnare och i förlängningen organiserad brottslighet i assistansbranschen. Så vill Magdalena Andersson och Ulf Kristersson verkligen komma tillrätta med kriminalitet i skattefinansierad välfärd är anständiga höjningar av timschablonen en viktig pusselbit.

Den destruktiva utvecklingen måste brytas. Funktionsrättsrörelsen måste kräva att timschablonen höjs enligt ett index som åtminstone motsvarar de årliga löneökningarna.

* Nu är det klart hur schablonavdraget ska utformas när lagförändringarna träder i kraft 1 januari som stärker barns rätt till personlig assistans. Några viktiga punkter:

 

·  Barn i åldrarna 0–6 år som har assistansersättning och får ett nytt beslut i genomsnitt får 11 timmar mer per vecka.

· För barn 7–12 år väntas ökningen bli 6 timmar per vecka.

· För barn 13–17 år väntas ökningen bli 4 timmar per vecka.

 

Avdraget minskar alltså ju äldre barnet blir. Ni som följer mig vet att jag egentligen är mycket skeptisk till schabloner då det går emot lagens fundament om individuella behov. Men med tanke på hur FK tänjt och bänt på begreppet normalt föräldraansvar är detta, trots allt kanske den minst dåliga lösningen för barn och hårt prövade föräldrar.

 

Totalt beräknas ungefär 4400 barn upp till 18 år få stora förbättringar. Dels personer som blir nybeviljade assistans och andra som kommer att få fler timmar.

 

Det är bra steg i rätt riktning men – vilket inte kan påpekas för få gånger – långt ifrån tillräckligt. Fortfarande gäller att ingen regering är seriös med att återupprätta intentionerna om den inte ändrar behovsbedömningarna och inte höjer schablonersättningen så pass mycket att vi åtminstone får täckning för löneökningarna.

Mer info om föräldraavdraget