torsdag 28 april 2022

Ny dom i Kammarräten. Hur mycket kontroll vill Försäkringskassan, d v staten ha över våra liv?

 En grundläggande idé med hela assistansreformen är att vi ska kunna styra våra liv, vilket klargörs i paragraf 5, 6 och 7 – rätten till att leva som andra, ett självständigt liv och goda levnadsvillkor. Funktionsrättskonventionen förtydligar detta ytterligare. Det framgår också tydligt att vi har samma rätt till ett privatliv – staten har inte rätt att lägga sig i hur vi lever våra liv så länge vi inte bryter mot lagen.


Parallellt med nedmonteringen av rätten att få assistansersättning har det under många år till och från dykt upp diskussioner hur mycket kontroll staten ska över våra liv. Detta under ”täckmanteln” att garantera att vi får en väl fungerande assistansreform.


För något år sedan fick vi veta att Försäkringskassan luftade idéer om att övervaka assistenterna och i förlängningen även assistansanvändarna. Motivet - "säkra assistansens kvalitet" - i praktiken upptäcka eventuellt fusk och sänka utgifterna. Har inte hört mer om det absurda förslaget sedan dess men vi VET däremot att FK blivit allt hårdare med återkrav efter att det omprövningsstoppet infördes 2017 och skrevs in Socialförsäkringsbalken 2018.


Vi får nog se trenden med ökade återkrav som ett "alternativ" till tvåårsomprövningar och övervakning av assistenterna. Med det följer allt hårdare krav på anordnarna att övervaka att assistansen, enligt FK används korrekt. Frågan har blivit hyperaktuell efter en dom från Kammarrätten i Stockholm. Tvisten gäller ett återkrav som FK har på en assistansanvändare som anlitat anordnaren Humana. Summan enligt Kammarrätten är drygt 400 000 kr, vilket är en halvering mot FK-s ursprungliga krav men ändå en stor summa pengar. Vidare hävdar FK att arbetsgivarna har ett ansvar att ha koll på hur assistansen används – domstolen köper FK-s resonemang.


Mer info om domen


Heja Olika intervjuar Ifa


Jag har inte hittat själva domen men pratat med Ifa för att få mer ”kött på benen”. Vad är Försäkringskassan egentligen ute efter? Svaret blev i linje vad jag trodde - min tilltro till FK är som ni vet mycket låg… Försäkringskassan, d v s svenska staten vill att anordnarna i mycket högre grad än idag ska kontrollera hur vi använder assistansen. Felaktigheter ska anmälas till FK vilket åläggs anordnarna. I praktiken ska därmed våra personliga assistenter fungera som tjallare.


Vad är det då som ska anmälas? I grund och botten ligger begreppet väsentligt ändrade förhållanden. Omprövningsstoppet är som bekant inte totalt – omprövningar ska göras om det finns just ”väsentligt ändrade förhållande”. Var gränsen går beskrivs inte i lagtexten. Assistansjurister är emellertid eniga om att tröskeln ska vara mycket hög för omprövning med hänvisning till väsentligt ändrade förhållanden. Försäkringskassan har, åtminstone i praktiken en annan uppfattning. Den jättelika myndigheten som hanterar hundratals miljarder kr menar att det är ”otydligt vad som avses”.


Vi borde anlita skickliga jurister men jag har mycket svårt och se att det ens är lagligt det FK begär. En anordnare är arbetsgivare. Den ska betala ut löner, skatter och sociala avgifter, se till att assistenterna har bra löner och arbetsmiljö och anmäla till IVO om missförhållanden upptäcks. Däremot har de inte rätt att snoka i hur vi använder vår assistans i vardagen.


 För frågan är som inte debatterats än från vår sida. Hur långt är FK beredda att gå? Jag försöker alltid tänka flera steg framåt vad tokiga förslag kan leda till. Ja, drar vi det här till en spets kan jag i en dystopisk värld för oss – i nära framtid se att assistenterna får en skyldighet att dagligen fylla i rapporter vad assistansen använts till som sedan lämnas till FK varje månad. Formellt för att ”säkra assistansens kvalitet”. I verkligheten ett perfekt verktyg för att upptäcka misstänkta eller inbillade ”väsentligt ändrade förhållanden”. Vips – fritt fram för nya omprövningar och med dem nya avslag. Samtidigt har vi fått en övervakningsapparat värdig den fruktade säkerhetspolisen Stasi i forna Östtyskland. Detta, i ett land som enligt FN demokratiindex är den tredje bäst fungerande demokratin i världen...


Vi är inte där nu men här gäller det att verkligen vara vaksamma. Vi ska under inga omständigheter acceptera att anordnarna ska övervaka hur och till vad vi använder assistansen. Kontroll ja. För att få personlig assistans har Försäkringskassan vänt in och ut på hur våra vardagsliv ser ut, vi har redan tvingats att ge upp mycket mer av vår personliga integritet än vad ”medelsvensson” någonsin skulle acceptera.


 

Ifa-s ordförande Sophie Karlsson har intervjuats i Heja Olika och säger bland annat följande:


– Det måste finnas tillit mellan den assistansberättigade, de personliga assistenterna och assistansanordnaren. Den assistansberättigade ska ha frihet att använda den personliga assistansen och beviljade timmar hur hen vill.


– Livet går inte att leva efter en mall och det måste finnas stor flexibilitet i vad som ingår i den personliga assistansen. Det har alltid byggt på den enskildes självbestämmande och så ska det fortsatt vara.


– Den personliga assistansen utförs där den assistansberättigade befinner sig, och det sker mellan den assistansberättigade och de personliga assistenterna.


– Arbetsgivaransvaret gäller mellan arbetsgivaren och arbetstagaren, men det innebär inte att arbetsgivaren vet allt om vad den assistansberättigade behöver assistans med. De personliga assistenterna kan inte förväntas rapportera om allt till assistansanordnaren.



* FK vill tydligen får ”klarhet i vad som gäller angående väsentligt ändrade förhållanden” via domstolar. Det kan bara sluta på ett sätt. Domstolarna har gång på gång visat att de inte förstår vad syftet med lagen är.


Förutom ”oklarheter med väsentligt ändrade förhållanden” förstår jag givetvis att FK också vill försöka komma åt fusk och oseriös assistansverksamhet som bevisligen finns. Men som jag skrivit så många gånger. Den kriminalitet som ändå finns måste bekämpas. Där krävs samarbete mellan många myndigheter men kriminalitet och avarter får aldrig användas som ursäkt för att vare sig avskaffa hela assistansreformen eller att införa ett totalt kontrollsamhälle. Och från Försäkringskassans uppdragsgivare, d v s regeringen är signalerna fortfarande tydliga. Kostnaden får inte ”skena iväg”…


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar