Därför fick regeringen backa om lagförslaget om grundläggande behov

Nytt blogg år och nytt decennium. Har gått ungefär fyra veckor sedan jag skrev förra blogginlägget. Jag var rejält sliten för en månad sedan och behövde verkligen en rejäl ledighet. Nu är jag mycket piggare och skrivsugen igen. Det här blogginlägget skulle egentligen publicerats i december men jag hade varken tid eller ork för det då.

Det är inte ofta det finns positiva saker att skriva om från assistans och LSS världen men 10 december 2019 var ett av få men ack så viktiga undantag. Denna dag meddelade nämligen regeringen att den drar tillbaka lagförslaget om att göra andning och sondmatning till grundläggande behov. Förslaget skulle gynnat ett fåtal men var i sin helhet helt förödande för assistansreformens fortsatta existens. Bakgrunden till den massiva kritiken från en enad funktions rättsrörelse var framförallt följande förslag:

·   Andning och sondmatning skulle bedömas i sin helhet men det gällde inte de övriga fem grundläggande behoven. Ett fullständigt horribelt förslag som därmed hade fragmentiserat de grundläggande behoven ännu mer och ställt olika behov emot varandra.

·  Definitionen av vad som är grundläggande behov skulle skrivas in i lagtexten enligt definitionerna i domen från Regeringsrätten 2009. Den dom som utgör grunden för assistansreformens förfall och som på punkt efter punkt bryter mot både LSS verkliga intentioner och Funktionsrättskonventionen. Hur har jag beskrivit i tidigare blogginlägg?

·  Begreppet ”integritetsnära hjälpbehov” som det fullständigt saknas stöd för i Funktionsrättskonventionen skulle även omfatta det grundläggande behovet kommunikation som därmed i praktiken avskaffas.

Dessa skäl tror jag är de avgörande för att regeringen backade:

Massiv kritik

- Funktionsrättsrörelsen var enig i kritiken. Alla tunga aktörer i rörelsen som min egen arbetsgivare STIL, övriga IL kooperativ, Ifa, DHR, RBU och Funktionsrätt som representerar drygt 400 000 medlemmar var helt eniga om att lagförslaget måste stoppas

- Stora problem för regeringen där Stefan Löven brottas med allt från usla opinionssiffror, en rad allvarliga samhällsproblem som gängvåld och allt uslare ekonomi hos kommunerna till högljudd intern kritik mot januariöverenskommelsen och stora interna spänningar hos S-Mp-L-C kvartetten i synen på hur gängvåldet, integrationen mm ska lösas och vad de 73 punkterna i januari överenskommelsen faktiskt innebär.

- Regeringen hade helt enkelt inte råd med köra över en enad funktionsrättsrörelse

-Det lönar sig att som sagt att bråka men det gäller att vara eniga

Jag tycker faktiskt att alla vi som kämpar för assistansen och en funktionsrättspolitik som faktiskt lever upp till regeringens officiella mål och Funktionsrättskonventionen ska vara stolta över vad vi ändå har uppnått sedan hösten 2017:

· Vi tvingade regeringen att stoppa tvåårsomprövningarna

·  Vi har stoppat de förödande förslagen i Gunilla Malmborgs LSS utredning

· Lite i skymundan fick regeringen göra tillägg i sin nya strategi för anhörigstöd som ursprungligen inte inkluderade föräldrar till barn eller vuxna med stora hjälp och stödbehov.

Och så nu beslutet 10 december 2019 som innebar att vi alla var välförtjänta av jul och nyårssemester.

 Nu gäller det att ta nästa steg, att återupprätta assistansreformen och LSS till den frihetsreform den var tänkt att vara. Här är, måste erkännas uppförsbacken mycket brant. Det är mycket lång väg kvar tills vi har nått dit. Jag kan inte poängtera det för många gånger – ska vi vara framgångsrika måste vi tala med en röst. Ingen regering, oavsett om den leds av Stefan Löven eller Ulf Kristersson med självbevarelsedrift vågar köra över oss om vi är ENIGA om slutmålet. Det finns över en miljon människor i Sverige som lever med funktionsvariationer som medför problem i den dagliga livsföringen, alla behov är viktiga. Det finns många behov och ännu mer viljor som spretar åt olika håll men vi borde ändå kunna enas om några centrala krav som vi inte backar ifrån. Ett av dem är att göra Funktionsrättskonventionen, formellt Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning till lag.

Jag tror inte konventionen på egen hand uträttar underverk men den är ett mycket viktigt verktyg för att sätta press på makthavarna att agera. Nu tar vi sats för att 20-talet blir ett mycket bättre decennium än 10-talet var. 

* Försäkringskassan har fått ett nytt regleringsbrev. Det är inga större nyheter jämfört med 2019. Det nya är att Försäkringskassan har fått ett förtydligat krav på att återrapportera vidtagna åtgärder för att motverka bidragsbrott. Ni kan läsa mer i länken nedan:

https://assistanskoll.se/20191219-Forsekringskassans-regleringsbrev-2020.html

Egna kommentarer

Regeringen skriver att målet med assistansersättningen ska vara att uppfylla målen i funktionsrättspolitiken. Problemet är att så inte har varit fallet på många år och inget lär ändras med det nya regleringsbrevet. Domarna som urholkat assistansreformen gäller nämligen fortfarande och därmed även FK-s tillämpningar.

Jag tycker också det är ganska anmärkningsvärt att socialminister Lena Hallengren inte anser sig ha "tillräcklig kunskap" om orsakerna till att allt fler förlorar assistansersättningen. Positivt är att socialministern ändå verkar förstå att det är ett allvarligt problem att så många förlorar rätten till ett självbestämt liv.

Jämfört med regleringsbrevet för 2019 finns också en ändring:

Försäkringskassan har alltså fått ett förtydligat krav på att återrapportera vidtagna åtgärder för att motverka bidragsbrott. Jag tolkar detta som att FK kommer lägga mer resurser på att avslöja eventuellt fusk och kriminalitet. Kriminalitet och det som löst definierat kallas fusk ska givetvis bort men jag vidhåller bestämt att det inte finns några bevis alls på att kriminaliteten och "fusket" är så omfattande som det hävdas i både statliga rapporter och kritiska ledare artiklar.