Utökad roll i STIL och Funktionsrätt och regeringen antyder mer nedskärningar i den personliga assistansen

Att jag brinner för en fungerande LSS lag i allmänhet och personlig assistans i synnerhet vet alla vid det här laget. Att jag blivit allt mer engagerad i STIL och numer är ledare för STIL aktivister i Småland/talesperson för STIL i Jönköping torde de flesta känna till vid det här laget. Mindre känt är nog att jag succesivt blivit allt mer involverad i Funktionsrätt Jönköpings län. Nyligen blev jag faktiskt vice ordförande i styrelsen.

I egenskap av först som VIMPA-s ordförande, senare styrelseledamot och talesperson (från och med nu enbart talesperson) för VIMPA blev det naturligtvis en hel del kontakt med Funktionsrätt länskontor som finns i centrala Jönköping. För de som möjligen inte känner till Funktionsrätt så är det paraplyorganisationen för ett 40-tal funktionsrättsföreningar med riksomfattande verksamhet. Tidigare var organisationen känd som HSO och senare Handikappförbunden.

För drygt ett år sedan hörde valberedningen för länsföreningen av sig till mig och undrade om jag var intresserad av att bli styrelseledamot. Efter viss eftertanke tackade jag ja och blev vid årsmötet förra året invald i styrelsen på ett år och fick snabbt en inofficiell roll som assistans och LSS experten i styrelsen. Måndagen 8 april var det dags för årsmöte igen. Jag blev invald på två år till och fick förfrågan om jag kunde tänka mig att bli vice ordförande. Jag tackade ja till det och ser fram mot att jobba vidare med Funktionsrätt. Nu får jag en mycket bättre övergripande bild med vad Funktionsrättsrörelsen i helhet jobbar med och det är bra att ha en övergripande bild också tycker jag.

Vi vill inte se oss som sjuka, ja i IL rörelsen som jag är synnerligen delaktig i själv är ”sjuk” ett ord som vi inte gillar. Det betyder inte att vi blundar för att personer faktiskt behöver vård. Däremot ser IL det inte som sin roll att jobba med de frågorna. Vår uppgift är att skapa ett samhälle där inga personer med funktionsvariationer (och andra minoriteter) utsätts för diskriminering, d.v.s. uppnår ett fullvärdigt medborgarskap. ¨

 Funktionsrätt har emellertid många ”diagnosförbund” och det är otvivelaktigt att det finns många personer som faktiskt är i behov av olika vårdinsatser men inte nödvändigtvis behöver hjälp från olika LSS insatser, ja det är en absolut förutsättning för en acceptabel levnadsstandard och även livhanken. Här är det väldigt viktigt att de behoven blir tillgodosedda, ja det är lika viktigt som rätten till assistansersättning för oss som behöver assistansen för att uppnå goda levnadsvillkor. Tyvärr pågår en utveckling där rätten till likvärdig vård blir allt mer ojämlik beroende på var du bor i landet. Och det drabbar givetvis ”stora vårdkonsumenter” hårt. Det finns ett tydligt och givet samband mellan rika och fattiga kommuner och landsting. Ju sämre ekonomi desto sämre vård. Att sambandet ser likadant ut vad gäller tilldelningen av hjälpmedel överraskar inte.¨

Detta är en oacceptabel utveckling och en fråga som Funktionsrätt prioriterar högt och samtidigt ge vårdtagarna större inflytande. En annan fråga som länsavdelningen jobbar mycket med är att hjälpa personer med omfattande funktionsvariationer att få ett jobb. Det sker genom ett projekt som kallas Fia (Funktionsnedsatta i arbete)

Självfallet innebär jobbet för Funktionsrätt att jag inte trappar ner mitt engagemang för assistansen. Tvärtom har jag ju nu en större roll i STIL. Min roll i Funktionsrätt vill jag bland annat använda för att lyfta fram assistansen och LSS i organisationen och vid behov ta hjälp av Funktionsrätt vid olika evenemang. VIMPA, STIL och Funktionsrätt Jönköpings län har redan samarbetat vid flera evenemang och jag hoppas det blir fler kommande år.

* Idag, 10 april presenterade regeringen en ny prognos vad gäller antalet personer beviljade statlig assistansersättning fram till 2022 och det är ingen humörhöjare att läsa År 2014 var drygt 16 000 personer beviljade assistansersättning av FK, nu har antalet sjunkit till strax över 14000. 2022 beräknar regeringen att siffran är under 14 000, trots att folkmängden ökar. Trots påstådda satsningar på assistansen kommer alltså antalet att fortsätta sjunka.

Hur går detta ihop med att alla, enligt regeringen som behöver assistans ska få det? Det rimmar givetvis inte alls. Jag tror visserligen Lena Hallengren har en god vilja men finansdepartementet som har den verkliga makten över våra liv och de facto styr all statlig verksamhet visar ingen som helst vilja att återupprätta reformen till det den var tänkt att vara. Det hade varit hur lätt som helst för Magdalena Andersson att säga att regeringen mål är att antalet assistansanvändare ska upp på samma nivå som 2014. Hjälp ska beviljas efter behov och antalet personer beviljad PA ska självfallet få öka i takt med att övriga befolkningen ökar men finansministern säger ingenting om detta.

I morgon publicerar Assistanskoll min nya krönika där jag berättar historien om hur de grundläggande behoven succesivt och mycket metodiskt inskränktes och ogiltigförklarar det lagvidriga och förnedrande begreppet ”integritetsnära hjälpbehov”.

Regeringens prognos