Debattpanelen i Jönköping 25 februari

25 februari anordnade Funktionsrättsrörelsen i Jönköping en debattpanel om assistansreformens och LSS framtid. Arrangemanget var ett samarbete mellan STIL, VIMPA och Funktionsrätt Jönköpings län. Situationen både på riksnivå och Jönköpings kommun skulle diskuteras. Syftet var att få svar från politikerna vilka ambitioner politikerna på både riksnivå och lokalt har med vår rättighetslag. Därför hade vi bjudit in både riksdagspolitiker och lokal/regionpolitiker. Tyvärr kunde inte Maj Karlsson (VP) och kommunalrådet Mona Forsberg (S) delta p.g.a. sjukdom. Både fick ersättare.

När vi planerade evenemanget skulle assistansen vara huvudfokus men tanken var att det även skulle bli utrymme för andra LSS insatser. Därför tyckte vi det var mycket bra om FUB var representerade i debattpanelen. FUB-s medlemmar berörs ju i hög utsträckning av även de andra LSS insatserna. Nu fick tänkte representanten Lennart Tehage förhinder. I debattpanelen representerades därför funktionsrättsrörelsen av förutom mig själv av vännen och VIMPA-kollegan Claes Bogdanoff samt Johan Steirud för Funktionsrätt. Att jag är aktiv i STIL är välkänt och engagemanget har succesivt blivit allt djupare. Numer har jag en deltidsanställning som ledare/talesperson för STIL-aktivister i Jönköping och kommer att bli medlem i den nya gruppen assistansexperterna. För kvällen representerade jag STIL.

Debatten inleddes med att Moderatorn Erika Wermeling frågade vad paneldebatten tyckte angående den nya promemorian om  sondmatning och andning. Jag svarade ungefär så här:

Det är positivt att det står att sondmatning och andning ska vara grundläggande behov. Ett stort problem är tyvärr att texten är för vagt formulerad, det finns stora utrymmen för tolkningar. Dessutom nämns ingenting om att termen intigritetsnära och kvalificerade hjälpbehov ska bort sim är roten till alla försämringar som skett sedan 2009.

Johan Steirud talade om Funktionsrättskonventionen och det faktum att det faktiskt medför skyldigheter för de stater som undertecknat konventionen och att det inte finns några åldersbegränsningar för rätten till PA. Claes Bogdanoff påpekade behovet av en helhetssyn vid behovsbedömningarna. Något som borde vara en självklarhet men som i praktiken fått en allt mer undanskymd roll vid behovsbedömningar och omprövningar.

Givetvis fick Gunilla Malmborgs utredning mycket utrymme. Omdömena om utredningen varierade från mycket dålig till katastrof (mest det sistnämnda). Hårdaste kritikerna bland politikerna var Liberalernas Emma Carlsson-Lövdahl och Kristdemokraternas talesperson Pia Steensland. Till skillnad från Emma som vill slänga utredningen omedelbart vill ändå Pia att vi ska få den går ut på remiss för att tala om hur usel vi tycker utredningen är.

Angående utredningen framförda jag att det finns ett bra förslag – att assistansen ska förstatligas. Men det spelar ingen roll i praktiken eftersom det finns en rad förslag som var för sig punkterar assistansreformen som den var tänkt att fungera. Släng utredningen där den ska vara , d v s soptunnan. Kan ändå åtminstone delvis hålla med Pia Steensland om att det finns en poäng i att eländet går ut på remiss och funktionsrättsrörelsen får redogöra för hur usel Gunilla Malmborgs skapelse är.

Huvudmannaskapet diskuterades flitigt. Enigheten var relativt stor bland politikerna att personlig assistans ska ha staten som ensam huvudman. Undantaget var Socialdemokraterna som i och för sig inte propagerade öppet för kommunalisering men ansåg att det inte var självklart att staten är bättre för kommunerna. Att jag ser rött på kommunalisering vet alla. Har redogjort flera gånger mina argument. Pia Steensland lyfte fram Nora Eklövs situation som ett avskräckande exempel. Alla som följer vad som händer i assistansvärlden känner till Nora Eklövs tragiska historia. Nora som bor på Öland fick ett kanonjobb i Stockholm. Men eftersom huvudstadskommunen inte beviljade personlig assistans fick Nora flytta hem igen och mår nu oerhört dåligt. Noras fall är ett argument så gott som något varför kommunerna inte ska vara huvudman för PA. De som eventuellt förespråkar kommunalisering ha en nästan omöjlig uppgift och förklara varför kommunerna ska ha ansvaret. Ett fall som Noras borde avskräcka alla.

Det blev lite debatt om ledsagning. Det är en LSS insats som i stor utsträckning riktar sig mot blinda och gravt synskadade personer. Det är tyvärr en insats som drabbats av mycket stora försämringar, bland annat efter en dom i HFD. Är blindhet eller grav synskada en stor funktionsnedsättning/funktionvariation som medför stora problem i det dagliga livet? Svaret borde vara naturligtvis vara ja men i HFD och hos kommunerna är det inte alls en självklarhet…

I slutet på debatten lyfte jag fram följande saker:

·  Vid en rejäl översyn av LSS/alternativt en helt ny lag måste personkretsindelningen ändras.  Ingen ska behöva riskera att trilla ur personkretsarna vilket fallet är idag. Personer med t.ex. grav synnedsättning ska ha rätt till både ledsagning eller personlig assistans om hen föredrar PA.  Nuvarande åldersbegränsningarna uppåt ska bort.

·   När lagen ändras finns det en lång rad skäl till att se över termen grundläggande behov som enligt mig inte har någonting att göra med verkliga behov. För mig finns bara hjälpbehov. Och givetvis – samtliga HFD domar måste återställas och begreppen intigritetsnära och kvalificerade hjälpbehov ska bort för gott.

·   Behovsbedömningar behövs men de måste ta fokus på faktiska hjälpbehov, inte hur lång tid det tar att dra upp och ner byxorna vid toalettbesök. De obligatoriska tvåårsomprövningarna för alla ska i sin nuvarande bara bort! Gick också igenom hur STIL ser på behovsbedömningarna:

1.     Personliga berättelser – d v s vad anser vi oss behöva hjälp med.

2. Kvalitativa behov – rätt att välja personlig assistans för att säkerställa att assistenten har god kännedom om hens behov.

3. Kvantitativa behov – assistanstimmar måste beviljas så att alla hjälp/stödbehov täcks–stora som små.

4. Kontinuerliga behov. Assistanstimmar beviljas så att vi får hjälp med saker (stora som små) som inte går att schemalägga

Totalt sett en mycket lyckad kväll, det blev en bra debatt. Uppslutningen är vi nöjda med, ca 45 personer. I vanlig ordning var jag ansvarig för mediakontakter vilket resulterade i intervjuer både med SVT-s Jönköpingsnytt och Jönköpings-Posten. När det gäller besked från politikerna tycker jag Liberalerna och Kristdemokraterna var mest konkreta vad gäller deras ambitioner. Synd att Maj Karlsson från Vänsterpartiet fick förhinder. Jag har träffat Maj en gång och mitt intryck är hon är mycket engagerad.

Bild: Hela debattpanelen samlad. Jag sitter i min permobil i mitten längst fram