Mycket grova övertramp mot självbestämmandet i både LSS utredningen och Östersunds kommun

LSS utredningen har en rad katastrofalt dåliga förslag med konsekvenser vi alla till. En viktig aspekt som jag tycker kommit i skymundan är att utredningen genomsyras av ”staten vet bäst” perspektiv. Utredningen ger sig helt enkelt friheten att ge sig tolkningsföreträde vad som är bäst för oss. Maktbalansen ska förskjutas till den offentliga sektorns fördel med alla tjänstemän som verkställare, rakt emot det som var tanken med LSS lagen

Staten vet bäst" perspektivet märks tydligt på flera sätt:

·  Gunilla Malmborg talar mycket om att det behövs bättre kompetens och mer ”ändamålsenliga insatser”. Visst, i en del fall behöver assistenterna har hög kompetens om behoven, om assistansanvändaren har stora hjälpbehov av vårdkaraktär, har svårt att föra sin talan själv eller utåtagerande beteende men Gunilla Malmborg ifrågasätter oss och våra anhörigas förmåga att välja det vi tycker tillfredsställer våra behov bäst. Att så många verkligen tycker att personlig assistans är en mycket bra insats och definitivt inte efterfrågar andra eller nya insatser som ersättning för PA ignoreras helt.

·   Detta leder till en syn på personlig assistans där vårdperspektiv sätts före faktiska hjälpbehov och egenmakt vilket med automatik leder till en maktförskjutning som är till vårdgivarens fördel.

·  Gunilla Malmborg visar obefintlig förståelse för all kritik som riktas mot utredningen. Attityden är istället att ”vi inte förstår vad förslagen betyder”. Inställningen blir (förhoppningsvis omedvetet) – vi och våra anhöriga förstår inte vårt eget bästa.

• Genomförs förslagen flyttas mycket makt tillbaka till kommunerna med följden att självbestämmande som har en så viktig roll i LSS och assistansreformens urholkas kraftigt. Återigen ska kommunerna bestämma vad som är bäst för oss med lika många riktlinjer som det finns kommuner, 290 stycken.

Staten via Försäkringskassan och diverse utredare är emellertid inte ensamma om att ägna sig åt grova övertramp mot den viktiga principen om självbestämmande. Förra veckan avslöjades att Östersunds kommun tänker förbjuda anhörig assistans (OK, något undantag går tydligen att göra), ett så långtgående förslag finns inte ens i Gunilla Malmborgs utredning.

Mer vinformation om Östersund

Det råder ingen tvekan om att detta beslut bryter grovt mot LSS intentioner om självbestämmande. När jag funderade vidare borde det prövas mot diskriminering också. Så vitt jag vet har inte en arbetsgivare rätt att utesluta en hel kategori personer som arbetstagare bara för att hen tillhör ”fel grupp”. Det borde uppmärksammas mer Det Östersund ägnar sig åt, Gunilla Malmborgs utredning med mera måste även sättas i ett större perspektiv.

Precis som Gunilla Malmborg utger sig kommunen ha en god intention – ”kvaliteten måste stärkas, kompetensen öka”. Att anhöriga mer än några människor på planeten jorden vet vilka behov som nära och kära har spelar ingen roll. De verkliga skälen är dessa:

Alla vet att kommunerna var motståndare till LSS redan på remisstadiet där de viktigaste argumenten, oavsett LSS insats var 1) LSS är en rättighetslag 2) Lagen inskränker det kommunala självstyret. Lika länge har vår och våra anhörigas förmåga att arbetsleda assistenter med mera ifrågasatts. Vår rättighetslag innebar en rejäl maktförskjutning till kommunernas, staten och dess tjänstemäns nackdel, vi fick en helt annan möjlighet att själva styra våra liv, där är rätten att själv välja vem som ska utföra hjälpen och hur helt central.

 Denna maktförskjutning från hjälplösa patienter till medborgare med rätt till full delaktighet i samhället har en rad aktörer i samhället aldrig riktigt accepterat, där finns starka krafter ibland annat kommunerna. I LSS lagen står inte ett enda ord om att toalettbesök ska klockas i sekunder, att hjälpbehov ska bedömas i schabloner eller att det inte är ett grundläggande behov att andas. Det är absurda tillämpningar av FK och kommunerna som skapats av två anledningar:

1)  Kostnaden ska minska

2)   årdperspektivet ska tillbaka och det kommunala självstyret värnas. Vi måste ha kompetent personal som vet vad som är bäst och då behövs professionell personal i form av vårdkompetens. Vårdperspektivet medför som sagt att maktbalansen med automatik flyttas till vårdgivarens fördel. Därför ser vi alltmer frekventa förslag om att ”kompetensen måste säkras”.

Jag tror inte själv att det bra med enbart anhöriga som assistenter men det är en ren omyndigförklaring av oss och våra anhöriga att neka oss rätten till assistans från anhöriga. Detta dessutom med det usla argumentet att ”kvalitén” måste säkras. När det gäller barn som behöver assistans eller personer som har svårt att föra sin talan, har utåtagerande beteende vet våra anhöriga mycket mer om behoven än några experter, hur mycket utbildning de än har. Och alla som har minsta kunskap om vad PA handlar om vet att personkemin, kontinuitet och förtroende mellan assistansanvändarna och assistenterna är extremt viktigt. Funkar inget av detta blir det kaos hur mycket utbildning assistenten än har. Allt detta tillfredsställer föräldrar som gör allt för att sitt barn/anhörig ska få ett så bra liv som bara är möjligt.

Anm.: För många föräldrar upphör inte föräldraansvaret vid 18 års ålder, i praktiken gäller det så länge de lever och orkar hjälpa sitt barn.

Vilka paragrafer i LSS lutar sig då Östersunds kommun emot?

Svaret är att det finns inga. LSS är mycket tydlig med självbestämmandet är central. I alla lagar finns emellertid kryphål och vi vet alla att FK och kommunerna är mycket ”kreativa” i grenen ”hitta kryphål i rättighetslagstiftning” och gärna spenderar stora summor pengar på att anlita jurister för att ”lära dem konsten” att hitta dessa kryphål (ingen har väl glömt Kalla Faktas Reportage om Kommun Lex och liknande aktörer?). Läser jag själv i lagen och försöker borra i de juridiska detaljerna kan jag bland annat konstatera följande:

Självbestämmandet är centralt men det definieras inte exakt vad det innebär vilket innebär stort utrymme för ”tolkning” av de som av olika anledningar ogillar LSS intentioner. Där finns heller inget uttryckligt förbud för arbetsgivaren (d v s paragraf) mot att vägra anställa anhöriga som assistenter. Funktionsrättskonventionen då? Är mycket tydlig med att vi har självbestämmande. Rätten att välja anhöriga som assistenter regleras emellertid inte närmare. Och, vilket vi inte får glömma – konventionen är inte lag i Sverige.

Östersunds kryphål (som de använder officiellt) är att berörda personer är fria att välja någon en annan anordnare men jag är ganska säker på att de tagit bland annat ovan nämnda saker i beaktning. Jag hade själv bytt anordnare så snabbt som möjligt men kommunen ska inte få komma undan med det. Jag vet att det finns en långtifrån försumbar minoritet som av ideologiska skäl absolut vill ha kommunen som anordnare och då ska de få ha den rätten. Och de ska ha samma rätt som alla andra att anställa vem de vill, även anhöriga.