Besparingshökarna har utnyttjat att det tyvärr finns många kryphål i LSS lagen som vi inte tänker på

Läser man LSS lagen med dess målparagrafer 5-7 - leva som andra, självbestämmande och goda levnadsvillkor råder det ingen tvekan vad lagstiftaren vill uppnå. Detta framgår också i förarbetena till lagen. Där står det tex.

Målet för verksamheten enligt den nya lagen bör vara att människor med omfattande funktionshinder skall kunna skapa sig ett värdigt liv, så likt andra människor som möjligt och i gemenskap med andra människor.

Enligt min mening bör lagar och verksamheter principiellt vara så heltäckande att de tillgodoser även sådana särskilda behov som funktionshindret kan medföra. Som jag framhållit bedömer jag ändå att det behövs en särskild lagstiftning för att svårt funktionshindrades ställning i samhället skall stärkas.

De offentliga åtgärderna måste vara inriktade på att människor med funktionshinder eller familjer med ett funktionshindrat barn skall kunna leva ett så normalt liv som möjligt. Båda föräldrarna skall, om de vill, kunna ha kvar sitt förvärvsarbeta, skall ha samma möjligheter som andra familjer att ha kvar sina vänner och odla sina intressen utanför hemmet.

Likväl sitter vi här 2019 och kämpar för lagens överlevnad. Den personliga assistansens intentioner ödeläggs helt om Gunilla Malmborg får som hon vill men även övriga nio insatser blöder kraftigt. Här om dagen hade Aktuellt ett reportage om nya mycket allvarliga missförhållanden på ett gruppboende. Hur är det då möjligt att vi hamnat där vi befinner oss nu?

Det korta svaret är att alla försämringar möjliggjorts genom en kombination av bristande legitimitet/motstånd mot intentionerna p.g.a. ändrad maktbalans, fuskdebatt, kostnad/besparingsiver, passiva även aggressiva politiker, märkliga domslut och horribla tolkningar av både Försäkringskassan och kommunerna. Det finns emellertid en faktor till som vi i bortsett från/alternativt blundat för.

Jag har läst hela LSS lagen ett flertal gånger. Tittar man närmare på vad som faktiskt står i lagen så är de viktigaste paragraferna med målgrupper, intentioner med mera mycket allmänt formulerade. Paragraferna är generellt utformade därför att Bengt Westerberg insåg att det går inte i lagtext precisera exakt allt eftersom lagen är individbaserad. Baksidan av detta är att de allmänna formuleringarna lämnar stort utrymme för tolkningar. Mycket motvilligt måste jag medge att alla de krafter som av olika anledningar ogillar lagens intentioner varit väldigt skickliga på att utnyttja alla de kryphål som uppstått p.g.a. de generellt utformade paragraferna. Här är några exempel vad jag menar:

* Det står inte preciserat vad leva som andra, självbestämmande och goda levnadsvillkor innebär.

* Där står inte uttryckligen att kommunerna inte kan förbjuda anhöriga att vara personliga assistenter som Östersund vill. Faktiskt ingen absolut rätt till anhörigassistans heller, "bara" att vi ska ha stort inflytande om hur och av vem hjälpen ska ges.

* Där står inte uttryckligen att bor hen i gruppboende har man odiskutabel rätt till ledsagning eller kontakt person.

* Det står ingenting om rätt till värdig ekonomisk ersättning om hen är beviljad daglig verksamhet.

* Hur behovsbedömningar, oavsett insats ska gå till regleras inte mer än att Socialförsäkringsbalken kapitel 51 uttryckligen säger att statlig assistansersättning ska omprövas vartannat år. Något förbud mot kommuner att på eget bevåg ompröva oftare finns inte heller. Något förbud för att klocka hur lång tid ett toabesök tar finns givetvis inte heller för vare sig FK eller kommunerna.

Är man ute efter att spara pengar, tycker att självbestämmande för oss är en dålig idé finns det tyvärr mycket gott om kryphål att utnyttja, det finns ännu fler än de jag nämner här. Vi kan sammanfatta det så här:

När staten och kommunerna letat efter kryphål för att spara pengar och urholka våra möjligheter till att leva ett liv med fullt självbestämmande, även för personer som har svårt att föra sin talan själva har de generella paragraferna i LSS har helt enkelt inte kunnat stå emot juridiska övergrepp mot lagens verkliga intentioner.

 Hur är det med Funktionsrättskonventionen då? Missförstå mig inte nu. Jag tycker definitivt konventionen ska bli lag, det finns ett flertal skäl till varför det är nödvändigt. Jag har skrivit om detta innan och kommer ta upp det i nästa blogginlägg igen. Tyvärr för vår del lider konventionen för oss åtminstone delvis av samma problem som LSS, artiklarna är i regel generellt utformade. Den centrala artikel 19 reglerar t.ex. inte närmare vad det innebär att leva självständigt och delta i samhället. Besparingsivriga jurister i domstolar, FK och kommunerna hittar kryphål på nolltid.

Tyvärr får vi nog konstatera att så länge det inte är fullt accepterat att vi har rätt till full delaktighet i samhället och goda levnadsvillkor kommer det pågå en ständig jakt på att hitta kryphål för att inskränka våra rättigheter. Så länge det pågår tror jag tyvärr det är omöjligt att skriva en helt vattentät lag men vi måste ha lagar som minimerar kryphålen så mycket det bara går. Vilka hål som måste täppas till i en uppdaterad LSS lag ska jag fundera på mer i nästa blogginlägg. Redan här kan jag säga att jag tror det är absolut nödvändigt och skriva in att personlig assistans omfattar både rätten till att utforma sitt liv som hen önskar och att rätten att få personlig assistans för egenvård för att garantera rätten till självbestämmande.

Det finns över en miljon människor i Sverige med någon form av större funktionvariation, endast ca 80 000 personer är beviljade insatser enligt LSS, ca 19000 personlig assistans (staten + kommunerna). Hjälpbehoven för en miljon personer är oerhört skiftande i både art och omfattning. En enda lag kan inte täcka in alla dessa behov. Det viktiga är att de lagar som finns täcker alla sorters behov och att dessa lagar följs. 

Funktionsrättskonventionen fyller här en mycket viktig funktion att ge tyngd till att befintliga lagar verkligen efterlevs.