Tankar om hur olika kryphål i ny LSS lag ska täppas till

Hur ska vi täppa till så många kryphål som möjligt för besparingshökar i framtiden? Det är en jätteviktig fråga, för även efter en förhoppningsvis bra uppdaterad LSS lag kommer jakten på kryphål att fortsätta så länge det inte är fullt accepterat att vår rättighetslag måste få kosta pengar och att det är vi själva, inte statliga eller kommunala tjänstemän som ska bestämma hur våra liv ska se ut. Ska gå igenom förslag på några åtgärder, finns inte plats för allt i ett blogginlägg.

Funktionsrättskonventionen

Konventionen har brister av samma skäl som LSS, många paragrafer är generellt utformade – en dröm för alla som letar kryphål i besparingssyfte och upprätthålla en ojämn maktbalans mellan oss och tjänstemän med diverse experter i ”släptåg”. Likväl anser jag det är mycket viktigt att konventionen blir svensk lag som en viktig delåtgärd att täppa till kryphål. Mina viktigaste argument är:

1.  Regeringen sänder ut en viktig signal att konventionen tas på allvar.

2. Det betyder det lagstiftaren måste ta mycket större hänsyn till konventionen när lagar skrivs och ska tillämpas. Det gäller egentligen nu också men det fungerar inget vidare. Inställningen är ungefär den här – vi har ratificerat konventionen men det är inte så viktigt att följa den. Om konventionen blir lag blir det i alla fall mycket svårare att inte ta hänsyn till vad som står där.

3. Det skulle bli mycket lättare att använda konventionen vid tvister i domstol som rör all funktionsrättspolitik.

LSS tre personkretsar

För att bli beviljad personlig assistans eller andra LSS insatser måste vi tillhöra någon av de tre personkretsarna. Personkrets 1 handlar om utvecklingsstörning, autism eller autismliknande tillstånd. Personkrets 2 Personer som drabbats av huvudskador i vuxen ålder p.g.a. yttre våld eller sjukdom som orsakat intellektuella funktionsvariationer. Personkrets 3 definieras som personer med stora behov av stöd och hjälp som inte orsakas av normalt åldrande.

För mig är det frestande att bara ha en personkrets – personer som behöver hjälp och stöd av orsaker som inte beror på normalt åldrande. I praktiken inkluderar det alla former av hjälpbehov och stödbehov. När jag tänker efter ordentligt har jag ändå kommit fram till att det kanske inte är en bra lösning. Tyvärr tror jag tolkningsutrymmet för besparingshökar blir för stort för vilka personer som ska ha rätt till insatser. Många riskerar att uteslutas och bli hänvisade till SoL (Socialtjänstlagen) Motivering – personens behov beror inte på normalt åldrande…

Den bästa lösningen tror jag ändå är skapa ett system så att ingen riskerar att trilla ur personkretsarna vilket drabbat många. Det finns också mycket goda skäl till att utöka personkretsarna, t.ex. för blinda, synskadade, döva och dövblinda. Hur säkrar vi det i praktiken? Mitt förslag. Ett läkarintyg där en specialistläkare vet all bakgrundshistorik försäkrar att personen tillhör LSS personkretsar och det intyget ska väga BLYTUNGT och får inte överprövas av FK eller kommunerna. Kan vi skriva in i lagen något som lyder ungefär så här:

Person som har läkarintyg på att hjälp och stödbehoven är livslånga tillhör LSS personkretsar livet ut

Vad är personlig assistans?

För mig är det uppenbart att en uppdaterad LSS lagstiftning mycket tydligare måste beskriva vad personlig assistans är och vad som krävs för att insatsen ska räknas som personlig assistans. Utgångspunkten ska vara Funktionsrättskonventionen artikel 19 som är tydlig med att vi har rätt at bo hur, var och med vem vi vill bo. Hjälpen ska dessutom utformas individuellt ha en sådan omfattning att det säkerställer att eget boende fungerar och garanterar full inkludering i samhället. Men det räcker inte – Artikel 19 beskriver t.ex. inte närmare vad det innebär att leva självständigt och delta i samhället, reglerar inte absolut rätt till anhörigassistans etcetera – återigen tolkningsutrymme för alla som av olika anledningar ogillar vår rätt till självbestämmande.

Lagtexten måste därför vara mycket tydlig med att personlig assistans ska beviljas både för att kunna bo, jobba, studera, ägna sig åt valfria fritidsaktiviteter, resa etcetera och egenvård som är nödvändig för inkludering i samhället. Rätten till assistans omfattar personer med både fysiska och intellektuella funktionsvariationer. Rätten till anhörigassistans och valfrihet att välja assistenter måste bokstavligen säkras i lagtexten. Nästa kryphål att täppa till blir – vad är egentligen egenvård? Den enda lösningen jag kan se är återigen ett läkarintyg som bekräftar att personen behöver egenvård och det väger lika blytungt som ett intyg som garanterar att hen tillhör personkretsarna. (Båda sakerna kan rimligtvis rymmas i samma intyg)

De grundläggande behoven

Som ni vet ogillar jag beteckningen grundläggande behov, för mig finns bara hjälpbehov. Inser samtidigt att det inte oerhört svårt att få bort begreppet som läget är. Realistiskt tycker jag är att få bort begreppen det förnedrande begreppet ”integritetsnära och kvalificerade hjälpbehov”. Antingen finns det ett grundläggande behov eller inte.  I lagtexten måste det mycket tydligt framgå att alla delmoment ska räknas. Det innebär också att i det grundläggande behovet av/på klädning ska även inköp av kläder och tvätt ingå. Samma princip i de övriga behoven. När det gäller det femte grundläggande behovet ska givetvis alla typer av hjälpbehov kopplade till det femte grundläggande behovet oavsett diagnos inkluderas. HFD ansåg ju vid en dom 2015 att femte grundläggande behovet med några undantag bara omfattade personer med intellektuella funktionsvariationer…

I Socialförsäkringsbalken kap 51 måste stoppet för obligatoriska tvåårsomprövningar för alla bli permanent. Begreppet ”särskilt ändrade förhållanden” måste preciseras mycket noggrant. Alla ändringar som behövs i behovsbedömningarna så att de blir värdiga och faktisk bedömer det verkliga hjälpbehovet måste bli ett eget blogginlägg.

Ja, nu har jag funderat lite på förslag för att försöka täppa till så många kryphål som möjligt. Finns betydligt fler men det jag beskrivit ovan får räcka tills vidare. Hur allt det jag räknat upp ska formuleras som juridisk text som inte kan misstolkas säger jag som vanligt – den uppgiften måste mycket kunniga jurister ta hand om.

Ett flertal av dessa förslag innebär att Försäkringskassans och kommunernas makt minskar kraftigt över till vem och hur mycket hjälp som ska beviljas. Att ett intyg från en expertläkare som intygar att personen behöver hjälp på livstid och därmed tillhör LSS personkretsar livet ut skulle utlösa ett ramaskri hos både Försäkringskassan, kommunerna och diverse arga proffstyckare. Så är det alltid när personer med makt över utsatta grupper förlorar en del av den makten.