Daniel Suhonens reformister saknar funktionsrättsfrågor

Daniel Suhonen är en välkänd socialdemokratisk debattör, på vänster-högerskalan befinner han sig i partiets vänsterflygel. Daniel Suhonen har på senare år vid upprepade tillfällen riktat hård kritik mot Socialdemokraternas ledning, han anser att partiet på riksnivå har dragit sig för långt till höger och han är mycket kritisk till alla eftergifter i januariöverenskommelsen som säkrade Stefan Löfvens återkomst som statsminister.

Nyligen startade Daniel Suhonen med ett antal likasinnade en ny förening inom Socialdemokraterna (obs, inget nytt parti) som kallar sig Reformisterna. På hemsidan står följande:

Vi är övertygade om att många människor vill diskutera politik på riktigt. Många vill vara med och utveckla reformer och bilda förslag som förbättrar Sverige. Vi vill vara en rörelse för utvecklande av reformistiska idéer och förslag bland socialdemokratins medlemmar och sympatisörer.

Reformisternas hemsida

Målet är tydligt, att återigen vrida partiet åt vänster, tillbaka till det som anses vara socialdemokratins grundläggande värderingar om en stark offentlig sektor och minskade ekonomiska klyftor. För att nå dit lanseras en lång rad förslag på olika skattehöjningar, slopat utgiftstak i statsbudgeten med mera. Detta ska finansiera enorma satsningar på välfärd, infrastruktur med mera kommande decennium, minst 400 miljarder kr.

På ett viktigt område inom välfärden är det tyvärr tunt med offensiva satsningar, nämligen funktionsrättspolitiken. Den enda satsning som nämns är en kraftig satsning på specialbostäder för äldre och funktionsvarierade. Med ”specialbostäder” får vi utgå ifrån att  Reformisterna avser gruppbostäder. Är detta allt en förening som säger sig vilja föra en progressiv välfärdspolitik är det inte mycket att komma med för en de facto mycket stor grupp i samhället. Ingenting nämns om assistans, missförhållandena i kommunala LSS insatser, tillgänglighet, det havererade bilstödet med mera. Pensionerna ska visserligen höjas rejält för fattigpensionärer men det framgår inte tydligt att den satsningen även avser den grupp människor som aldrig kan eller komma kunna arbeta av orsaker hen inte rår över vilket omfattar många funkisar.

I samhällsdebatten brukar en del tala ibland om att attackera Socialdemokratin på riksnivå från vänster. För den som önskar göra det har läget aldrig varit tacksammare än nu. Efter fyra år med en förfärlig assistanspolitik, ett havererat bilstöd med mera är det öppet mål att ifrågasätta om S verkligen är ett parti för utsatta grupper. Moraset gångna mandatperioden går inte att skylla över ansvaret på alliansregeringens jobbskatteavdrag. För även bortsett från att LSS är en rättighetslag är svenska statens ekonomi mycket bra. Enligt Magdalena Andersson hade vi ett budgetöverskott på 80 miljarder kr 2017. Det går därför inte att ”bortförklara” besparingarna med brist på pengar, det finns gott om pengar att satsa på både funkisar och den generella välfärden.

Oavsett hur motbjudande regeringens assistanspolitik, nonchalans för missförhållandena i gruppboenden med mera har varit är vi ändå beroende av S om vi ska få en långsiktigt hållbar lösning för vår rättighetslag. Det funkar inte om det inte finns stöd från det parti som fortfarande är det klart största i Sverige. Daniel Suhonens Reformister skulle, om de verkligen ville kunna vara en spjutspets inom S i kampen för en funktionsrättspolitik som vida överträffar de ambitioner vi hittills sett från regeringen Löfven. inte i ord, utan faktisk handling. Tänk om vi istället he kunnat läsa följande på Reformisternas hemsida:

LSS intentioner ska inte bara återupprättas, senast 2025 ska målet vara att Sverige är det bästa landet i världen för funkisar i alla avseenden, Rätten till assistans efter behov och ålder, andra LSS insatser, hälsa, hjälpmedel,  sysselsättning, ekonomi, bilstöd, andra transporter, tillgänglighet, övrig icke diskriminering etcetera.

Det verkar emellertid inte finnas på dagordningens alls. Varför? Blir bara spekulativt men jag hoppas verkligen Reformisterna inte tagit intryck av Kommunals alla angrepp mot assistansreformen eller Widar Anderssons fräcka och obehagliga fråga – hur mycket får frihet kosta som formuleras så här

Ungefär tre procent av statsbudgetens utgifter (30 miljarder av 940 miljarder kronor 2017) används för bidrag till 1, 5 promille av befolkningen. Frågan som de flesta politiker gör allt vad de kan för att slippa besvara är om detta är rimligt?

Frihet för många miljarder

Jag försvarar den generella välfärdsstaten alla dagar om året men inom den generella välfärden måste det också finnas utrymme för stora satsningar på mindre marginaliserade grupper som inkluderar t.ex. vi med personlig assistans och andra LSS insatser. Annars har vi en generell välfärd som i praktiken ändå inte omfattar några av de människor som mer än andra behöver stöd från samhället. Det borde Daniel Suhonen och hans vänner inse om Reformisterna verkligen vill driva en progressiv välfärdspolitik för alla som behöver stöd från samhället för att kunna ta del av Sveriges välstånd.