Gör om och gör rätt. Jag tror att 90 procent
av alla med personlig assistans skulle må 1000 procent bättre av att ha en
servicebostad eller genom bo i en gruppbostad. Du ringer när du behöver hjälp.
Men personal går till nästa brukare när du är nöjd.
Josefin Pettersson – debattartikel i
Kommunalarbetaren juni 2017
Många hade säkert hoppats att facket skulle vara en
allierad i vår gemensamma kamp för rätten till självbestämmande. I själva
verket är verkligheten att Kommunal är en mycket aktiv part i smutskastningen
och därmed motståndet mot assistansreformen.
Jag är helt enig med facket att alla assistenter ska
ha en bra arbetsmiljö med bra löner, kollektivavtal med mera. Självfallet finns
usla anordnare, assistenter som behandlas illa, brukare som är skitstövlar osv.
Missförhållanden finns emellertid överallt i samhället. Jag förnekar därför
inte att det finns problem, det gör det.
Det jag vänder mig så starkt emot är att Kommunal
gång på gång tar upp de värsta exemplen som går att hitta och utan någon som helst
nyans smutskastar hela assistansbranschen som ett genomruttet träsk där
maktfullkomliga brukare och giriga privata anordnare utöver ett gemensamt
förtryck mot assistenterna som, enligt Kommunal tycks sakna rättigheter. Jag
kan inte se annat än att det främsta syftet är att underminera allmänhetens syn
på vår fantastiska reform.
Kommunals motstånd mot personlig assistans är
emellertid inget nytt, den har funnits lika länge som Independent Living
rörelsen och efterhand en samlad funktionsrättsrörelse kämpat för rätten till
personlig assistans. Varför är då Kommunal motståndare mot rätten till
självbestämmande enligt LSS intentioner för en utsatt grupp personer? Ska inte
Kommunal som en del av arbetare rörelsen känna sympati för andra utsatta
grupper, det som ett finare ord kallas solidaritet? Svaret är att Kommunals syn
på vad personlig assistans handlar om står väldigt långt från
funktionsrättsrörelsen och LSS intentioner. För oss är det en självklarhet att
personlig assistans är ett verktyg för att, trots våra funktionsvariationer
kunna forma våra liv på egen hand. För
Kommunal är emellertid yrket personlig assistans som vilket annat vårdyrke som
helst.
Då uppstår också en viktig maktdimension i våra vitt
skilda åsikter vad PA handlar om. Ett
utpräglat vårdperspektiv ger nämligen med automatik mer makt till vårdgivaren
än den som mottar hjälpen. Kort och gott facket ogillar LSS lagens
konstruktion, det ger oss för mycket makt över våra liv. En annan faktor som
jag är 100 % säker på spelar in är vänster-höger konflikten om vinster i
välfärden. Om det inte går att avskaffa personlig assistans så ska åtminstone
hela verksamheten kommunaliseras. Mina åsikter om vinstfrågan har jag berört i
tidigare blogginlägg och som ni vet är jag totalt emot ett kommunalt monopol
som assistansanordnare.
Genom mina kontakter i FUB vet jag också att det
emellanåt uppstår starka konflikter mellan facket, FUB och de som bor i
gruppboende. Konflikterna brukar handla om arbetsmiljö och, givetvis maktbalansen
mellan de som bor i gruppboenden och personalen. Man kunde förvänta sig att
Kommunal skulle reagera efter Uppdrag gransknings reportage om de förfärliga
missförhållandena i gruppboende runt om i landet. Jag har inte hört ett ljud.
Är facket nöjda med sakernas tillstånd – att personer som inte kan försvara sig
vanvårdas å det grövsta och är oändligt långt ifrån goda levnadsvillkor enligt
LSS intentioner?
Kommunal är LO-s största medlemsförbund och därmed en
viktig del av arbetarrörelsen. Margareta Persson som själv varit aktiv
Socialdemokrat riktar i sin bok Funktionshinder genom tiderna hård kritik mot
arbetarrörelsens syn på personer med funktionsnedsättningar. Margareta Persson
menar bestämt att arbetare rörelsen aldrig visat någon genuin solidaritet med
vår grupp och många andra utsatta grupper. Stor skillnad från funktionsrättsrörelsen
som visar empati med alla utsatta och marginaliserade grupper i samhället.
Den så omtalade
solidariteten har, enligt Margareta Persson bara omfattat den egna gruppen. Och
dessutom visar Margareta Persson att socialdemokratin historiskt sett haft en
tveksam människosyn på personer som inte kan försörja sig själva. Grundinställningen har varit att kan du
inte jobba så ska samhället ha mycket makt över berörda personers liv. Hur
mycket av de här tankegångarna har spillt över till facket? En hel del tror
jag, tyvärr. Banden mellan LO och det socialdemokratiska partiet har alltid
varit mycket stark.
Jag har alltid eftersträvat dialog med Kommunal för
ökad förståelse för vår utsatta situation och åtgärder för att garantera en bra
arbetsmiljö men efter det senaste angreppet i en debattartikel i Aftonbladet
förra veckan har jag passerat den gräns som brukar kallas ”droppen som fick
bägaren att rinna över”. Jag har fått nog av smutskastning nu. Debattartikeln
som är en lång utläggning av miserabla arbetsmiljöer är, som vanligt mycket
generaliserande där assistansbranschen utpekas som en mardröm för
arbetstagaren. Den är visserligen inte det värsta som Kommunal publicerat,
”värstingen” anser jag fortfarande är nämnda Josefine Petterssons debattartikel
i KA som är ett generalangrepp mot hela reformen. För mig handlar det om att om
att Kommunal med angrepp efter angrepp passerat alla rimliga gränser vad gäller
smutskastning av reformen.
'
Vill Kommunal avskaffa hela assistansreformen? Med
debattartikeln i KA 2017 samt alla andra angrepp anser jag att jag har
tillräckligt med fakta för att konstatera – det finns starka krafter i facket
som verkligen vill det. Josefine Pettersson var visserligen en enskild debattör
men jag är 100 % säker på att debattartikeln aldrig publicerats i Kommunals
medlemstidning om det inte fanns ett mycket stort antal personer som delar
hennes uppfattningar.
Så länge Kommunal ser PA enbart som ett
vårdyrke och i praktiken starkt ifrågasätter vår rätt till självbestämmande
enligt lagens intentioner med ett totalt ensidigt fokus på arbetsmiljön och enligt
facket ojämna maktförhållanden finns ingen som helst mening med en dialog.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar