Föreläsning med Niklas Altermark

I onsdags lyssnade jag på en mycket intressant föreläsning med statsvetaren Niklas Altermark som berättade hur olika delar av staten samverkat i nedmonteringen av assistansreformen och de stora besparingarna i sjukpenningen. En utveckling som började redan under Alliansregeringen men som intensifierats under S-MP regeringen.

Niklas Altermark forskar mycket kring hur nedskärningspolitiken fungerar i praktiken. En lång rad aktörer är inblandade de viktigaste enligt Niklas Altermark är:

·   Regeringen

·   Försäkringskassan

·   Högsta Förvaltningsdomstolen (HFD)

·   Riksdagen – kraftigt sidsteppad, mer om detta senare

·   Kommunerna

·  Arbetsförmedlingen m.fl. när det gäller sjukersättningen

Regeringen och Försäkringskassan

Den i särklass viktigaste aktören är regeringen. Det är visserligen sant att inte ett enda förslag om nedskärningar lagts i riksdagen men regeringen har påverkat utvecklingen på en rad olika sätt. Niklas Altermark anser (instämmer själv) att politikernas viktigaste uppgift är att identifiera olika problem i samhället och presentera lösningar. När det gäller funktionsrättspolitiken finns det, vid sidan av assistansen en lång rad allvarliga problem som borde prioriteras – usel hälsa hos funkisar, dålig ekonomi, skyhög arbetslöshet, stora brister i gruppboende etcetera. Regeringen har emellertid ”identifierat” för höga kostnader i assistansersättningen som det stora ”problemet”. Att föreslå direkta besparingar i form av lagändringar är politiskt känsligt men regeringen agerar ändå på en rad olika sätt.

Först och främst vill man ”skapa legitimitet” för besparingar genom att konstruera olika problem som allmänheten ska matas med. Dessa är:

·   Ökade kostnader som inte går att förklara

·   Påstått omfattande fusk och ”överutnyttjande”

·   Giriga privata assistansanordnare som tar ut övervinster och medvetet gör allt för att driva upp antalet beviljade timmar för sina brukare.

·  Man tillsätter olika utredningar som ska kartlägga fusk med mera. Dessa utredningar presenterar sedan mer eller mindre alarmerande uppgifter om fusk och överutnyttjande. Trots mycket bristfälligt underlag används sedan dessa slutsatser som ”bevis” på fusk, överutnyttjande med mera.

Regeringen är pådrivande på en rad andra sätt:

·  Regleringsbreven till Försäkringskassan.

·  Assistansreformen underfinansieras genom mycket låga höjningar av schablonersättningen

·   Utredningar tillsätts med starka direktiv på besparingar

·   Stor passivitet när det är uppenbart att HFD domar och Försäkringskassans tillämpningar inte överensstämmer med lagens intentioner.

Sen har vi givetvis Försäkringskassan. Historiskt sett har banden mellan denna myndighet och regeringen varit mycket starka. Följden blir bland annat att FK alltid är mycket lyhörda ner regeringen tycker att notan för en post i socialförsäkringssystemen är för hög och kräver besparingar.

Niklas Altermark menar att fram till 2014-2015 låg FK ganska lågt i fuskdebatten men när Ann-Marie Begler tillträdde som ny generaldirektör skedde ett starkt trendbrott. Efter det har FK varit regeringens främste medhjälpare i propagandan mot assistansreformen. Det är också lätt och se i statistiken att antalet indragningar och avslag ökar mycket snabbt efter att FK fick regleringsbrevet för 2016.

HFD, Försäkringskassan och kommunerna

En annan viktig aktör är givetvis HFD med sina prejudicerande domar. Niklas Altermark påpekar att HFD givetvis påverkas av signalpolitiken från regeringen vilket resulterar i restriktiva domar. Han vill inte kommentera domarna närmare eftersom han inte är jurist. Uppenbart är att det finns en tydlig destruktiv samverkan mellan HFD och FK. Altermark påpekade att det bland assistans jurister råder enighet om att FK tolkar de restriktiva domarna så strängt det bara är möjligt.

Kommunerna har drivit flera fall upp till HFD som resulterat i restriktiva domar. Utvecklingen på senare år har ändå lett till att allt större del av notan för assistansen flyttas från stat till kommuner, utgifter som kommunerna inte får kompensation för. Niklas Altermark sa att hade något liknande skett i USA så hade ilskan kokat i delstaterna. Delstaterna hade aldrig accepterat att de fått dessa stora utgiftsökningar utan kompensation från den federala regeringen.

Riksdagen och varför agerar regeringen som den gör?

Bland alla dessa aktörer, var finns Riksdagen, enligt Regeringsformen folkets främste företrädare? Svaret är som bekant att den lagstiftande församlingen i stor utsträckning blivit helt sidsteppad. 1-a april trädde ju tillfälliga lagändringar i kraft som förhindrat en total kollaps, fram till dess hade alla försämringar skett utan att lagtexten ändrats. Det är bara och hålla med Niklas Altermark att detta är ett mycket stort demokratiskt problem. Det förvärras ännu mer genom att blir det nästan omöjligt att utkräva ansvar från regeringen.

Men ska inte socialdemokratin skydda utsatta grupper – hur kan S-MP regeringen agera så här? Niklas Altermark svar lyder ungefär så här:

Efter den stora ekonomiska krisen i början av 1990-talet har socialdemokratin tappat fart rejält när det gäller att utveckla välfärdsstaten. Istället för att bygga ut välfärden handlar den ekonomiska politiken nästan helt om att till varje pris hålla sig inom givna budgetramar – ”ansvarfull finanspolitik” enligt socialdemokraternas egen benämning. Den ”ansvarsfulla finanspolitiken” leder också till att höja skatter inte är aktuellt om budgeten är på väg att spricka, alltså måste man skära ner utgifterna totalt. 

Assistansersättningen och sjukförsäkringen har blivit hårt attackerade beror på att vi och sjukskrivna har ”identifierats” som grupper där risken är låg för omfattande protester. När det gäller assistansen anser Altermark att regeringen har gjort en grov felkalkylering, jag instämmer helt.

En fråga som måste ställas som jag berört flera gånger i tidigare inlägg är – hur bra fungerar egentligen den svenska demokratin när det gäller att skydda rättigheterna för utsatta minoriteter som ”kostar mycket pengar”? Nedmonteringen av assistansreformen och andra LSS insatser visar att även en rättighetslag väger väldigt lätt i vårt land om regeringen och kommunerna tycker ”det kostar för mycket”…