Ifa-s debattforum 20 april

Fredagen 20 april besökte jag vårens debattforum i Stockholm som Ifa arrangerar två gånger per år. Har besökt det en gång/år senaste 4 åren och nu kändes det mycket angeläget att delta med tanke på att det är riksdagsval i höst och läget för assistansreformen är, trots nödstopp och den senaste positiva domen i HFD fortsatt kritiskt. Jag vidhåller att alla vi som fortfarande har statlig assistansersättning har den på nåder. Upplägget var det vanliga – paneldebatter med riksdagspolitiker, företrädare för funktionsrättsrörelsen och kortare föreläsningar. Ska nu sammanfatta det viktigaste.

Thomas Hammarberg

Först ut var MR experten Thomas Hammarberg som fokuserade starkt på de åtagande Sverige har gjort när riksdagen ratificerade Funktionsrättskonventionen. Hammarberg är mycket tydlig med att en grundläggande princip är att uppnådda rättigheter inte får försämras, vilket gör den nuvarande utvecklingen för assistansreformen oförenlig med konventionens intentioner.

En hel del tid lades konventionens artikel 19 som bland annat säger att rätten till personlig assistans och rätt att själv välja bostadsort är grundläggande rättigheter. Angående principen att uppnådda rättigheter inte får försämras är det OK endast om det råder mycket djup ekonomisk kris, skattkistan är tom. Eventuella försämringar måste i så fall återställas så fort ekonomin blir bättre. Och Sverige befinner sig verkligen inte i djup ekonomisk kris!

Paneldebatt med riksdagspartier

Samtliga partier utom Miljöpartiet och SD deltog, sistnämnda förmodar jag var inte inbjudna. Det lät som det brukar göra, småpartierna uttryckte mest stöd med Liberalerna, Vänsterpartiet och Kristdemokraterna främst.

De verkliga nyckelaktörerna, d v s Socialdemokraterna och Moderaterna var mer försiktiga. Ingen av dem var emellertid i närheten av att vara så aggressiva som regeringen med Åsa Regnér som högljudd megafon ha varit. Socialdemokraternas representant hänvisade till att partiets officiella linje är den som slogs fast vid den senaste kongressen. Och där finns det ett beslut på att assistansreformen och LSS ska återupprättas. Om politiken hade fungerat enligt vad som sas i debatten hade vi inte behövt vara oroliga. Men skillnaden mot vad som gång på gång framförs vid Ifa-s debattforum och vår verklighet är oerhört stor.

Frågor blev det också där mycket kretsade kring de läckta uppgifterna från LSS utredningen en person påpekade med stor kraft hur viktigt det femte grundläggande behovet är. Själv sa jag följande:

Förslagen med åldersbegränsningarna uppåt och neråt är givetvis förkastliga men det finns flera saker till som jag tycker ha fått för lite uppmärksamhet. Jag hade egentligen tänkt att även ta upp det femte grundläggande behovet men det har redan diskuterats utförligt. Vidare har vi förslaget att ingen assistans alls ska beviljas om grundläggande behov understiger 20 timmar/vecka. Jag riktar mig här till samtliga politiker i panelen:

 Den eller de politiker som godtar ett sådant förslag skriver i praktiken under assistansreformens dödsdom enligt intentionerna, för nästan inga personer kommer bli beviljade personlig assistans.

Vidare har vi schablonen på 15 timmar/vecka med mera. Sammantaget har de förslag eller ”diskussionsunderlag” som regeringen kallar det som läckt ut från utredningen ingenting att göra alls med LSS målparagrafer § 5-7 , d v s leva som andra, självbestämmande och goda levnadsvillkor.

Juristen Mathias Blomberg föreläser

Mathias Blomberg är jurist på advokatfirman IGNE, stark kritiker till försämringarna och intervjuas emellanåt av Assistanskoll. Mathias berättade främst om vad som menas med beteckningen ”väsentligt ändrade förhållanden” och integritetsnära hjälpbehov och vad som gäller vid nyansökningar av personlig assistans. Vad är ett väsentligt ändrat förhållande? Några exempel – en assistansberättigad person flyttar till gruppboende eller där hjälpbehoven faktiskt minskar. Kan t.ex. handla om personer som genomgår mycket lång rehabilitering efter en olycka.

Jag litar inte ett dugg på vare sig regeringen eller Försäkringskassan men Mathias tog upp flera saker som i alla fall delvis dämpar min oro för framtiden. (Därmed inte sagt att det känns helt okej...)

·   Lagändringarna som trädde i kraft 1 april 2018 är temporära på papperet. Mathias Blomberg menar emellertid att det normala med temporära lagar är att de är mycket svåra att ”rulla tillbaka” när de väl börjat gälla. I praktiken blir de permanenta.

·   Tanken med begreppet ”särskilt ändrade förhållanden” är att tröskeln ska vara mycket hög innan FK kan göra omprövningar med hänvisning till detta begrepp.

I I slutändan blir det ändå domstolar som juridiskt får precisera närmare vad som ska inkluderas i detta begrepp. Samma sak med ”integritetsnära hjälpbehov” nu när egenvård räknas som ett grundläggande behov om det kan kopplas till något av de fem grundläggande behoven.

Paneldebatt utan politiker

Det anordnades också en paneldebatt med olika representanter för funktionsrättsrörelsen deltog. Ifa själv representerades av Wilhelm Ekensteen och Sophie Karlsson. Andra deltagare var bland annat Jonas Franksson från STIL och RBU-s ordförande Maria Persdotter.

Frågeställningen var - vad oroar er mest i LSS utredningen? 

Fokus låg på ”diskussionsunderlaget” och oro för kommunalisering. Nu ska sägas först att jag själv för ungefär en månad sedan skrev ett blogginlägg om vilket som var det värsta förslaget från ”underlaget” och kom fram till att det var att det femte grundläggande behovet tas bort. Den typen av jämförelser tror jag efter lite eftertanke är allt annat än bra. Det gör det lättare att splittra oss och inte minst – alla drabbas mycket hårt av de läckta förslagen. Därmed finns det ingen som helst poäng i att gradera ”vem som drabbas hårdast”. Vi ska satsa energin på att kämpa mot alla försämringar som drabbar oss. Alla information från ”underlaget var för sig är förödande.

Själv framförde jag att istället för att jämföra vad som är värst måste vi när vi möter besparingshungriga politiker jämföra vad som faktiskt står i LSS lagens målparagrafer 5-7 och jämföra det med diskussionsunderlaget. För det som framkommit där har ingenting överhuvudtaget gemensamt med lagens verkliga intentioner.

När det gäller kommunalisering är enigheten total att det vore förödande för assistansreformen som vi känner den. Björn Häll Källerman, ordförande i Unga rörelsehindrade konstaterade att en kommunalisering innebär att reformen avskaffas. Jonas Franksson var också helt enig med mig om att beviljas ingen assistans alls om grundläggande behov understiger 20 timmar/vecka är det slut med assistansreformen. Alla som känner Jonas vet också att han är en mycket, mycket hård motståndare till kommunalisering av assistansreformen.

Jag pratade också en del med Jonas Franksson och riksdagsledamoten Maj Karlsson om läget. Vi pratade också en del om STIL-s nya ”aktivist-kit” där STIL-s aktivistverksamhet ska få en fastare organisation. Näste större resa blir STIL dagarna 26-27 maj.

STIL intervjuar mig om att blogga - syntolkad