Sondmatning är ett grundläggande behov enligt HFD och själv invald i Funktionsrätt Jönköpings län styrelse

Det är inte ofta det finns något positivt att rapportera kring utvecklingen i assistans och LSS världen. Fredagen 13 april 2018 var ett mycket välkommet och viktigt undantag. Samma dag kom nämligen en dom i HFD (målnummer 682-17) som säger att sondmatning är ett grundläggande behov! Domen inleds så här:

Högsta förvaltningsdomstolen förklarar att AAs sondmatning utgör ett grundläggande behov enligt 9 a § första stycket lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade.

2012 kom som bekant en HFD dom som ansåg att egenvård i form av massage inte var ett grundläggande behov. Först 2016 (efter det ökända regleringsbrevet) började FK tillämpa domen och ansåg nu att ingen egenvård kan räknas som ett grundläggande behov. På något sätt kom sondmatning in i bilden som nu betraktades som egenvård och följaktligen inte var ett grundläggande behov… Följderna vet vi, det har inneburit katastrof för hundratals assistansberättigade, troligen tusentals personer om vi räknar med anhöriga och assistenter.

Mina första tankar om domen är att det är en mycket viktig delseger i vår kamp. Det var en dag att fira och en oerhörd lättnad för de drabbade personerna. Det är också mycket tillfredsställande att den mycket osympatiska rättschefen på FK, Eva Nordqvist får en rejäl bakläxa. Samtidigt får vi inte slå oss till ro, det är lång väg kvar innan assistansreformens intentioner återupprättats. Just nu befinner vi oss i den bisarra situationen att sondmatning är ett grundläggande behov men andning är fortfarande inget grundläggande behov.

Tittar vi vidare vad som står i domen är det att egenvård är ett grundläggande behov om det kan kopplas till de fem grundläggande behoven. Det finns dock två ”brasklappar”, hjälpbehovet måste också vara ”integritetsnära” och det femte grundläggande behovet är sedan tidigare kraftigt inskränkt av HFD och FK-s tillämpning. Så här står det i domen sidan 9:

Sammanfattningsvis finner Högsta förvaltningsdomstolen att egenvård som avser något av de grundläggande behov som anges i 9 a § första stycket LSS kan beaktas inom ramen för bedömningen av hjälpbehovet. Sondmatning ska betraktas som intag av en måltid och utgör därmed ett grundläggande behov som kan – om den hjälp som erfordras är av tillräckligt integritetskänslig karaktär – ge rätt till insatsen personlig assistans enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade.

I domen (sidan 5) framgår även att HFD i resningsansökan bara behandlar frågan om sondmatning är egenvård, inte grundläggande behov generellt. Vad betyder det då för FK-s tillämpning framöver?

FK måste bevilja hjälp för sondmatning (men inte rengöring av utrustningen som grundläggande behov vilket framgår av domen). Men hur blir det med t.ex. massage som domen 2012 egentligen handlade om? Eftersom HFD bara behandlar frågan om sondmatningens ”status” tror jag, tyvärr inte att FK ändrar sig när det gäller den typen av hjälp. I min värld måste massage rymmas under det femte grundläggande behovet (ingående kunskap om brukaren) men här finns ju en HFD dom från 2015 som säger att det femte grundläggande behovet i princip bara omfattar personer med psykiska funktionsvariationer och att andningshjälp är vård, inte assistans. Att det femte grundläggande behovet inte inkluderar fysiska funktionsvariationer påpekas även i denna HFD dom.

Sen har vi frågan om ”integritetsnära hjälpbehov”. Eftersom det inte är definierat i lagen finns utrymme för FK att göra märkliga bedömningar och godtycke från handläggarna. Totalt sett borde det ändå bli lättare att få hjälp för egenvård även om det inte handlar om sondmatning. Vi får bara inte ta för givet att det blir revolutionerande förbättringar för samtliga assistansanvändare för så är det inte.

Anm: Själv anser jag att all egenvård måste betraktas som ”integritetsnära”

Mer information av domen




* Även för egen del har det hänt positiva saker. Strax före påsk ringde valberedningen till Funktionsrätt Jönköpings län och undrade om jag ville bli styrelsemedlem? De ville gärna ha in en LSS kunnig person i styrelsen Förfrågan kom oväntat men efter att ha funderat över påskhelgen bestämde jag mig för att tacka ja. 11 april blev jag invald i styrelsen.

Jag har varit tydlig med att det är LSS jag kan bäst och det jag vill syssla med i första hand. Allt i funktionsrättsrörelsen är emellertid inte personlig assistans och LSS. Jag påpekade för valberedningen och ordförande att andra frågor som jag tycker är mycket viktiga är t.ex. tillgänglighet, den usla ekonomin för många av oss och hjälpmedel.

Hur kommer det här att påverka mitt engagemang för VIMPA och STIL? Tills vidare kör jag på som tidigare. Styrelsen har 7-8 möten per år men det mesta löpande arbetet sköts av kansliet så det borde inte vara så betungande.

På torsdag åker jag till Stockholm och deltar sedan i Ifa-s debattforum på fredagen.