Möte med kommunens funktionshinderpolitiska råd

Först av allt. Även i år blev uppslutningen kring demonstrationerna runt om i landet mycket bra. Att regeringen teg när media sökte dem är fegt men allt annat än oväntat. Hur ska det stora välfärdspartiet Sveriges Socialdemokratiska arbetareparti kunna försvara den förda politiken med hedern i behåll när man inte har några som helst skrupler att slå undan benen för personer som verkligen behöver hjälp från samhället? Den ekvationen går givetvis inte ihop, alltså är det bäst att ligga lågt så gått det går.

Strategin från regeringen är av allt att döma fortfarande göra allt man kan för att inte göra frågan om assistansen och LSS till en valfråga. Glädjande nog är den strategin på väg att misslyckas. Det visar både söndagens demonstrationer och att kritiken fortfarande är massiv även efter de eftergifter som regeringen proklamerat.

Tyvärr orkade vi som utgör eldsjälarna i Jönköpings kommun p g a hälsan, orken med mera inte organisera en demonstration i år vilket är synd. Tyvärr visar det med all tydlighet hur beroende den här rörelsen är av ett litet antal eldsjälar för att få något organiserat. Det borde inte vara så att allt står och faller med en liten grupp människor.

SVT-s livesändning från Stockholm

Onsdagen föregående vecka var jag och VIMPA-s vice ordförande Claes Bogdanoff inbjudna att delta i ett möte med Jönköpings kommuns funktionshinderpolitiska råd för att berätta om hur livet med personlig assistans är och hur vi ser på läget.

Kommunen började med att sammanfatta läget för den personliga assistansen, de fyra domarna och dess konsekvenser. Kommunen var mycket tydlig med att alla indragningar av personlig assistans slår hårt mot kommunens ekonomi. Företrädare för både allianspartierna och S-MP-VP var rörande eniga om att regeringens politik leder till en kostnadsövervältring för PA från staten till kommunerna. Alla indragningar från FK gör att kommunen fått stora utgifter som man inte budgeterat för.  Därmed bekräftade de den bild som Jönköpings-Posten rapporterat om flera gånger under året.

De ej budgeterade utgifterna för PA uppgår 2017 hittills till ca 40 miljoner kr. Vilket måste anses vara en avsevärd summa även för en kommun av Jönköpings storlek. Dessa oväntade utgiftsökningar har också orsakat ett stort underskott i tilldelad budget för hela funktionshinderomsorgen – i klartext ett ökat ”besparingstryck” på övriga LSS insatser och övriga stöd inom funktionshinderomsorgen.

En intressant ”detalj” var att kommunen verkar ha stora brister vad gäller information om vad som gäller från högre ort – regeringen och FK. Vi ett tillfälle hänvisade chefshandläggaren till en artikel i Assistanskoll (som var en vecka gammal). Inget fel på Assistanskoll som är en fantastisk informationskälla för oss men en av landets 10 största kommuner måste väl ha andra informationskanaler än Assistanskoll? Något Claes Bogdanoff påpekade med eftertryck.

Positivt var ändå att det rådde enighet om att kommunen vill göra allt den kan för att motverka de fruktansvärda konsekvenserna när staten flyr från sitt ansvar. Det framgick också att kommunen – till skillnad från FK beviljar PA för sondmatning mm. En brasklapp var ändå detta:

Om staten inte ändrar sin politik och flyttar över en stor del av all assistans till kommunen utan kompensation blir situationen i längden ohållbar, då måste vi titta på andra alternativ för att minska skadeverkningarna. Här funderar man på möjligheten att inom den befintliga lagstiftningen i Socialtjänstlagen (SoL) införa något man kallar ”hemtjänst i assistansliknande form”. Har sett att andra kommuner tänker i liknande banor, vilket bekräftades under mötet.

Här måste vi vara stenhårda i våra krav. Det är oacceptabelt att staten medvetet flyttar över kostnader för PA till kommunerna utan kompensation men vi kan samtidigt aldrig acceptera det som diffust kallas ”hemtjänst i assistansliknande form”. Vi ska kräva rätten till PA enligt LSS intentioner, Socialförsäkringsbalken kapitel 51 och CRPD artikel 19. Det är statens skyldighet att se till att det fungerar enligt intentionerna.

Själv framförde jag följande:

·  PA handlar om rätten att leva som andra inte välgörenhet. För mig och andra i samma situation är den direkt avgörande om jag ska kunna vara en aktiv samhällsmedborgare eller ej.

Om sommarens dom i HFD slagit igenom hade jag inte ens kunnat delta i dagens möte därför att:

 Ingen assistans hade beviljats för transporter

Ingen assistans hade beviljats för mötet då min tjänstgörande assistent inte utför ”kvalificerade arbetsuppgifter

·   Frågan om assistansreformens framtid får inte reduceras till en vanlig vänster-högerfråga. Det handlar om vilket samhälle vi vill ha.

·   Det är ett stort demokratiskt problem när juristerna i HFD uppenbart har mycket dålig förståelse för vad personlig assistans handlar om.

·  Jag var själv snubblande nära att förlora min assistansersättning. Staten ville strypa assistansersättningen från en CP skadad 41 åring, rullstolsburen på livstid och som bara kan använda höger hand/arm. Det enda som räddade mig var att min tvåårsomprövning frystes.

·  Tvåårsomprövningarna i sin nuvarande form måste bara bort. Deras enda syfte är att förnedra personer för att få ner de grundläggande behoven under 20 timmar/vecka. Detta har inte någonting att göra överhuvudtaget med LSS intentioner enligt paragraf 5-7, d v s leva som andra, självbestämmande och goda levnadsvillkor.

·  Lagändringar är absolut nödvändiga men lika viktigt är att direktiven till LSS utredningen ändras. För direktiven är glasklara – kostnaden för personlig assistans ska sänkas! Satsningar ska göras på andra LSS insatser vilket jag stödjer så klart  men enligt direktiven ska det finansieras genom besparingar på personlig assistans. Utöver det ska ytterligare besparingar göras av ”statsfinansiella skäl”. Den synen på vår rättighetslag och de olika insatserna är oacceptabel!

Sammanfattningsvis tycker jag att jag fick ut budskapet ordentligt. Positivt tycker jag, trots signalerna om att titta på möjligheten införa ”hemtjänst under assistansliknande former” om inte regeringen agerar kraftfullt mot utvecklingen att det råder enighet om från vänster till höger i min hemkommun att regeringens politik och dess konsekvenser är oacceptabla i ett välfärdssamhälle.

* Dagen innan mötet med kommunen deltog jag också i ett medlemsmöte med STIL. Det blev en podinspelning med min kompis Jonas Franksson. Efter det följde själva medlemsmötet där jag och Jonas informerade om utvecklingen kring assistansen under 2017. Jonas berättade också om de tidigare domarna i HFD (2009, 2012 och 2015 och STIL-s kommande opinionsarbete. Vi kommer vid kommande medlemsträffar under 2018 ha en stående punkt där jag berättar om vad som händer i assistansvärlden.

Podsändning med Jonas Franksson

Bild: Tompa sitter i sin permobil och informerar om läget för assistansen i ett konferensrum. I bakgrunden en blå powerpoint med vit text.

j