Kritiken mot Försäkringskasan måste breddas

Det allmänna ska verka för att alla människor ska kunna uppnå delaktighet och jämlikhet i samhället och för att barns rätt tas till vara. Det allmänna ska motverka diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning, ålder eller andra omständigheter som gäller den enskilde som person

Regeringsformen kap 1 2 §

Utöver vad som föreskrivs i första stycket är var och en gentemot det allmänna skyddad mot betydande intrång i den personliga integriteten, om det sker utan samtycke och innebär övervakning eller kartläggning av den enskildes personliga förhållanden.

Regeringsformen 2 kap § 6, st 2

Alla personer med funktionsnedsättning har rätt till respekt för sin fysiska och psykiska integritet på lika villkor som andra.

Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (FN-s handikappkonvention).

Verksamhet enligt denna lag skall främja jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhällslivet för de personer som anges i 1 §. Målet skall vara att den enskilde får möjlighet att leva som andra.

LSS § 5

Alla som intresserar sig för frågor som rör LSS i allmänhet och personlig assistans i synnerhet torde vara eniga om att reformen håller på att urholkas. Alla de som fått sina assistans eller andra insatser helt eller delvis indragen ger knappast mycket om man hör en regeringsföreträdare säga:

"Vi tar LSS på största allvar". 

Och undra på det - det går ju helt emot det  man själv upplevt, nämligen att staten via Försäkringskassan vänt upp och ner på tillvaron. Att vreden i första hand riktas mot Försäkringskassan och handläggaren är fullt naturligt för den som drabbas. När försämringarna debatteras generellt i rörelsen är emellertid min bestämda åsikt att för mycket fokus hamnar på handläggarna.

Först av allt - självklart finns det dåliga handläggare (säkerligen ett stort antal) och en del riktiga svin som inte borde jobba med människor överhuvudtaget. Men att reducera problemen till att i första hand handla om handläggarna är  att göra ett stort problem allt för enkelt. Handläggarna är  de som befinner sig längst ner i beslutspyramiden, d v s de som får göra "skitgörat". Därmed inte sagt att dåliga handläggare inte ska kritiseras. Men huvudfokus borde vare att kritisera hela Försäkringskassans arbetssätt.

Ovan har jag kopierat utdrag från lagar som rör rättigheter för personer med funktionsnedsättningar och rättigheter som alla invånare i Sverige är garanterade enligt vår viktigaste grundlag- Regeringsformen. Utifrån detta  borde vi kritisera och ifrågasätta t.ex.  följande i Försäkringskassans arbetssätt:

·       I Försäkringskassans handledning står det att man ska ha ett "helhetsperspektiv" när hjälpbehovet bedöms. Hur rimmar detta med att man mäter hjälpbehoven i minuter eller t.o.m. sekunder? Eller att ta på ytterkläder inte räknas som ett s.k. grundläggande behov?

·       Med utgångspunkt från skyddet för den personliga integriteten i både Regeringsformen och handikappkonventionen - vilken rätt har FK egentligen att kartlägga våra liv ner i minsta detalj?

·       Varför använder man sig så flitigt av prejudikat i Högsta Förvaltningsdomstolen som uppenbart är till vår nackdel? Det finns ju faktiskt domar som går åt andra hållet.

·       Hur insatta i handikappkonventionen är de högst ansvariga i Försäkringskassan?

·       Vilken utbildning får handläggarna för att klara sitt jobb?

Detta är exempel på saker i F.K som borde kritiseras och ifrågasättas mycket hårdare än vad fallet är idag. 

Sen finns det en yrkesgrupp som haft mycket stor betydelse för att reformen urholkats och som kommit lindrigt undan kritik, nämligen juristerna i förvaltningsdomstolarna, i synnerhet de som sitter i Högsta Förvaltningsdomstolen. Det kommer jag att återkomma till.