Dags för ett nytt ”assistansuppror” del 1

 Assistansreformen och övriga LSS har misskötts å det grövsta under lång tid av regeringar på båda sidan blockgränsen. I den akuta krisen 2016 - 2017 handlade det i första hand om behovsbedömningarna när flera tusen personer förlorade statlig assistansersättning. Underfinansieringen av schablonen var emellertid redan inledd också När vintern snart går över i vår 2026 är det mest akuta hotet underfinansieringen, där det råder en massiv blocköverskridande riksdagsmajoritet för att ynka 1,5 % i höjning av schablonersättningen även år 2026 är tillräckligt. Rena hånet mot assistansberättigade, assistenterna och anordnarna.

Är det dags för ett nytt ”assistansuppror” för att det ska hända något? Jag svarar ja! Ta inte ordet ”uppror” allt för bokstavligt. I Sverige protesterar vi generellt på ett mycket lugnare sätt än i t.ex. Frankrike. Om vi tar Frankrike som exempel är allmänhetens tilltro till staten mycket lägre. Vi protesterar vanligen inte mot staten och/eller kommunerna som sådan utan att staten inte sköter det den åtagit sig att göra enligt Sveriges lagar. Vi är själva ett paradexempel på detta. Vi är alla arga på att staten inte gör sitt jobb men vill samtidigt att staten ensam ska ansvara för assistansen… Motsägelsefullt tycker kanske en del? Kanske det men helt i linje hur vi i Sverige i allmänhet ser på staten och kommunernas roll och ansvar.

Välfärdsstaten har ett mycket brett stöd i folkdjupet och inget parti ifrågasätter grundbulten – vi betalar för välfärden gemensamt. Det vore politiskt självmord om man vill ha nycklarna till Rosenbad. Skillnaden och debatten handlar i stället om nivån i olika bidrag, driftsformer och skattenivåer. En genomsnittlig Trump väljare i USA skulle tycka att alla partier i Riksdagen är socialistiska.

När vi går ut och protesterar på gatorna lokalt och nationellt handlar det därför ofta om välfärdsfrågor. Kommunerna och Regionerna ansvarar för mycket som skola, sjukvård, äldreomsorg och mycket av funktionsrättsstöden. ”Välfärdsuppror” brukar följa ett ganska förutsägbart mönster.

·   Ett antal kommuner larmar om t.ex. akuta brister i äldreomsorgen och/ eller skolan.

·  Personal – omvårdspersonal, läkare lärare larmar om det måste vara slut på besparingarna.

·  Massmedia gör ett antal reportage om bristerna som skapar stor upprördhet. Protestlistor börjar dyka upp.

·  Intresseorganisationer kopplade till välfärden börjar uppvakta politikerna med uttalande och brev.

·  SKR (Sveriges kommuner och Regioner) publicerar rapporter om en ohållbar situation.

·  Både intresseorganisationer och allmänhet engagerar sig nu mycket starkt med återkommande demonstrationer, en strid ström med debattartiklar och insändare. Inte så sällan skapas lokala enfråge partier med välfärdsfokus.

·  Politikerna börjar lyssna på allvar och till slut kommer åtgärder eller förslag på ändringar.

Att vi protesterar så pass lugnt utan att ifrågasätta staten som institution och att politikerna till slut ofta lyssnar ser vilken statsvetare som helst på att Sveriges demokrati är synnerligen levande vilket också syns i FN-s ranking. Sverige brukar hamna i topp 3 - 4 bland de bäst fungerande demokratierna i världen.

Utifrån hur starka protesterna mot försämringarna i assistansreformen var 2016 - 2017 uppfyllde det definitivt kriterierna för ett ”välfärdsuppror”. Även sista punkten uppfylldes i och med att regeringen införde stopp på omprövningar och lämnade förslag på förbättringar – om än långt ifrån tillräckliga och i slutändan ineffektiva med några lagändringar inom ramen för utredningen Stärkt rätt till personlig assistans.

Var befinner vi oss nu, hur långt ifrån ett assistansuppror 2.0 är vi? Vi har definitivt kommit en bra bit på vägen dit och tyvärr tror jag det är absolut nödvändigt. Den slutsatsen drar jag p g a tondövheten från våra politiker vad gäller den alltmer akuta situationen med schablonen och att ingenting händer med nya behovsbedömningar. Tittar vi på ”checklistan” ovan är ett antal punkter redan uppfyllda. T.ex. Assistansberättigade, intresseorganisationer och arbetsgivareorganisationer är eniga om att situationen är akut. Det måste vara slut på besparingar, protestlistor har börjat dyka upp. Nämnda organisationer går samman med krav till regeringen.

 Däremot saknas fortfarande de stora landsomfattande demonstrationer som 2016 - 2017. Debattartiklar dyker upp absolut. Men ännu så länge inte med samma ”intensitet” som 2016 - 2017.

En viktig skillnad från assistansupproret ”1.0” för 10 år sedan är att dagens kris inte beror på att regeringen uttryckligen har ett direktiv att pengar ska sparas. Nu handlar om en annan form av svältkur. Vi värnar reformen men tillför inte resurser.

Vad skulle då krävas för att vi får ett ”fullskaligt uppror” med genomslag på nationell nivå? Följande saker tror jag är centrala:

 Anordnare får svårt att betala löner och lägger ner verksamheten.

 Assistenter lämnar yrket.

Kommuner tvingas ta utgifter för personlig assistans utan avsatta pengar i budgeten.

 Tryggheten för tusentals människor hotas.

Därmed börjar reformen kollapsa – på riktigt. Jag tror själv allt detta under 2026 kommer bli allt vanligare nyheter långt, långt utanför våra egna medlemstidningar och nätsajter. Och här ställs allt på sin spets - krona för krona. Anordnare lägger ner som inte kan betala löner, kommunerna har inget budgetutrymme, assistenter blir arbetslösa. Allt detta kostar den offentliga sektorn väldigt mycket pengar. Och tro mig. När politikerna ser konsekvenserna i statens och kommunens egna utgifter för vad det kostar att inte finansiera assistansreformen – ja då blir det ett helt annat tryck i frågan.

Man kan också uttrycka det så här. När kommunerna och arbetsgivareorganisationerna också engagerar sig för högre schablon betyder det att frågan har blivit större än en fråga som bara handlar om funktionsrättsrörelsens krav. Det har blivit eller håller i alla på att bli en systemfråga för samhället.

Krav på att assistansreformen ska indexeras måste vara ett absolut och inte förhandlingsbart krav från vår sida. Det finns betydligt mer att säga utöver schablonersättningen  men då blir blogginlägget för långt. Så vi fortsätter med assistansuppror del 2 i nästa blogginlägg där vi tittar på många andra aspekter som måste lyftas.