Förslag på stora besparingar i högkostnadsskyddet för läkemedel

 Nytt år och nytt blogg år. Har varit superskönt med en rejäl jul och nyårssemester. Jag behöver verkligen det under såväl sommar som vinter för att orka kämpa på som jag gör. En sak vet jag med 100 % säkerhet inför vad vi kan vänta oss under 2025 – det kommer inte saknas ämnen att blogga om…

 Bloggen handlar som bekant i huvudsak om olika aspekter av personlig assistans.  Emellanåt tar jag även upp andra frågor kopplat till funktionsrättspolitik som jag tycker är mycket angelägna. Jag brinner t.ex. mycket starkt för ett väl fungerande ekonomiskt skyddsnät.

Högkostnadsskyddet för receptbelagda mediciner är en mycket viktig del av vår offentligt finansierade välfärd. Utan den skulle väldigt många svenskar inte ha råd med dyra mediciner. I mitten av december presenterade regeringen förslag på stora besparingar= försämringar i läkemedelsförsäkringen. 2024 låg maxtaket under en 12 månaders period på 2800 kr. Nu är tanken att taket ska höjas till 3800 kr sommaren 2025 (tidigare beräknades taket bli 2900 kr för 2025). Oavsett vad våra politiker säger är det en kraftig ökning och försämring. Däremot kommer mediciner för barn och ungdomar upp till 18 år fortfarande vara gratis.

Försämringen drabbar givetvis alla personer som är beroende av läkemedel men slår som vanligt allra hårdast mot grupper med tunna plånböcker. Här hittar vi förutom låginkomsttagare generellt t.ex. låginkomstpensionärer, långtidssjuka m.fl. och givetvis många personer med olika orsaker till stora livslånga funktionsnedsättningar - som är kraftigt överrepresenterade i "fattigdomsligan". Hur är det för personer med försörjningsstöd – samhällets sista skyddsnät? Om jag förstår regelverket rätt så avgör hemkommunen rätten till gratis eller nästan gratis mediciner efter utredning.

Som vanligt handlar det om att regeringen vill spara pengar. 2024 ökade utgifterna för högkostnadsskyddet med drygt 5 miljarder kr till 41 miljarder kr för receptbelagda mediciner och förslaget motiveras så här:

förbättra möjligheterna till en hållbar finansiering av läkemedelskostnaderna”.

Låter mycket snarlikt debatten kring utgifterna för personlig assistans – finansieringen måste vara hållbar. I det här fallet hoppas regeringen kunna spara sammanlagt drygt 5 miljarder kr 2026 och 2027.

Men är 900 kr extra på ett år så mycket pengar – motsvarar 75 kr /månad? Det kan man kanske tycka men för personer med oftast mycket små inkomster som hen inte kan påverka själv är 900 kr extra mycket pengar. Till det kommer olika avgifter med mera för läkare besök, i många regioner olika avgifter för hjälpmedel med mera. Omsorgsavgifter för hemsjukvård kan enligt Heja Olika överstiga 2500 kr/månad.

Personliga berättelser

Men ligger det då ingenting i det regeringen säger – att finansieringen måste vara hållbar?

Även om vi plockar bort utgiftstak etcetera är verkligheten följande: Utvecklingen med nya mediciner går oerhört fort vilket sig är fantastiskt. T.ex. är ett stort genombrott på gång med den fruktade demenssjukdomen Alzheimer. ”Baksidan” är att många av de nya ”supermedicinerna” är eller kommer att bli mycket dyra. Till det kommer att västvärldens invånare blir allt äldre. Ska alla – oavsett plånbok kunna ta del av alla framsteg inom läkemedelsvetenskapen är det nog oundvikligt att utgifterna för staten kommer att stiga kraftigt.

Så att säkerställa en säker finansiering blir mycket viktigt även i en relativt nära framtid. En reform som åtminstone borde övervägas är att regionerna får delfinansiera högkostnadsskyddet, staten betalar säg 75-80 %, regionerna resten. Det finns säkert andra lösningar – som kanske är mycket bättre. Det viktigaste är att alla oavsett sjukdomsbild eller inkomst ska ha tillgång till de bästa medicinerna. Ett av mina syskon föreslog följande när vi pratade om detta.

Är inte bästa lösningen att vi som inte är beroende av mediciner mer än tillfälliga sjukdomar betala mer så får ni som måste ha medicinerna mycket lägre avgift?

Dietister och andra experter på levnadsvanor skulle säkert bestämt hävda att mycket mediciner skrivs ut helt i onödan till personer med låt oss säga mindre allvarliga åkommor och/ eller mindre funktionsnedsättningar. Stora omfördelningar i välfärdens resurser skulle därmed kunna bli möjliga.

Inget av detta hjälper emellertid vi som drabbas av planerade höjningar här och nu. Ett absolut minikrav från oss, pensionärer med flera måste vara att vi åtminstone får kompensation för höjningen.

Det bästa så klart är att inte genomföra höjningen alls.  Om vi håller oss till den grupp som är helt beroende av sjuk eller aktivitetsersättning samt merkostnadsersättning är det lätt att hitta alternativ på kompensation om bara viljan finns. Kompensation skulle t.ex. kunna vara:

·  * Rakt av höjd merkostnadsersättning.

 

·  * Högre ersättningar i sjuk/aktivitetsersättningen som är mycket låg för 2025- 2,6 % om jag minns rätt. Det räcker med att vi skulle få del av senaste jobbskatteavdraget så blir det enligt Heja Olika en inkomstförstärkning netto på nästan 4000 kr på ett år.

Genomförs höjningen är sannolikheten stor att många av ekonomiska skäl kommer att avstå från att plocka ut sina mediciner. I förlängningen riskerar det att öka sjukvårdskostnaderna för regionerna. I praktiken en ”övervältring” av utgifter från staten till regionerna.

För vi som berörs finns det definitivt en dimension som handlar om rätten till ett självständigt/självbestämt liv. Många, – funkisar, långtidssjuka, många pensionärer m.fl. kommer troligen ställas inför det bistra valet - plocka ut jätteviktiga läkemedel eller avstå från fritidsaktiviteter olika med mera som kostar pengar.

I synen på förslaget från politiker från vänster, respektive höger låter det ungefär så här:

Vänster. Senaste 20 åren har vi sänkt skatten med totalt flera hundra miljarder kr. Självklart finns det pengar för att inte höja taket. Men som vanligt tycker högern det är viktigare att sänka skatten för rika.

Höger. När kostnaden stiger så snabbt måste alla bidra lite mer med egna pengar, skatterna ska inte höjas. Vi måste komma ihåg att även efter höjningen kommer staten fortfarande att ta ett stort ansvar för att finansiera mediciner och så ska det förbli.

För egen del. Nu är inte huvudsyftet med den här bloggen att diskutera skatter. Ofrånkomligen är det ändå så att välfärden finansieras med skatter och då är det en självklarhet för mig att ha synpunkter på hur vi fördelar våra gemensamma pengar. Och i det här fallet tycker jag det är usel fördelningspolitik att sänka inkomstskatter för höginkomsttagare och samtidigt försämra högkostnadsskyddet för receptbelagda mediciner.

Återigen höjd "funkisskatt"

Hur mycket mediciner äter jag själv? Jo, jag äter dagligen två mediciner mot epilepsianfall. Det har jag gjort i över 30 år nu och har sedan länge förlikat mig med att jag kommer äta dem livet ut. Så jag är definitivt berörd. Hade jag varit ansvarig minister hade jag jobbat för lägre egenavgifter – inte högre.