Tidöavtalet och Ulf Kristerssons regeringsförklaring

 

En ny regering har tillträtt med Ulf Kristersson som statsminister. Vi har nu en trepartiregering med M-KD-L. SD står formellt utanför regeringen men har via det s.k. Tidöavtalet ett mycket nära samarbete med regeringen. I praktiken anser jag själv SD är en del av regeringen utom det rent formella. Jag står för att jag tycker det verkligen är sorgligt att ett parti med rötterna i vit maktrörelsen och där rasistskandalerna aldrig tar slut är landets näst största parti. Och det finns utöver alla rasistskandaler goda skäl till att det vad gäller demokratisyn hos höga företrädare (bland annat Putin och Orban sympatier) är direkt olämpligt att ge detta parti så mycket inflytande. Men i en demokrati är vi medborgare också fria att rösta på vilket parti vi vill, tyvärr valde över 20 % (de flesta antagligen missnöjesröster) att lägga sin röst på SD.

När jag tänker efter. Partiets ställning i kvartetten är så stark och att det ur SD-s synvinkel troligen är en stor fördel att formellt sett inte vara en del av regeringen. När det gäller de frågor som SD verkligen prioriterar, d v s kraftigt minskad invandring, brotts/gäng bekämpning och i viss mån energi har partiet fått nästan allt de vill.

Men nog om SD. Vad har Tidöavtalet att säga om assistansen och LSS? Den som eventuellt trodde på stora satsningar blir besviken, det är nämligen mycket tunt med offensiva förslag. På sidan 10 i det drygt 60 sidiga dokumentet finns ändå några rader.

 

Personlig assistans

 

”Utifrån de utredningsförslag som väntas presenteras i mars 2023 (över åtgärder för ett statligt helhetsansvar för personlig assistans inom ramen för LSS) ska därefter åtgärder övervägas med målsättningen om ett statligt ansvar”.

 

Detta är en mycket luddig ambitionsnivå som faktiskt inte förpliktigar till någonting. Observera övervägas. Det finns en ambition om förstatligande men inget löfte. Och definitivt ingenting om ändrade behovsbedömningar eller löften om kraftigt höjd schablon.

På sidan 42 finns idéer (inga färdiga förslag) som inte kan vara förenliga med Funktionsrättskonventionen. Det ska nämligen utredas att det ska bli svårare att bli beviljad personlig assistans samt många andra delar av välfärden (bland annat föräldrapenning och barnbidrag) om hen inte är svensk medborgare. Berörda personer ska nämligen kvalificera sig in i systemet. På sid 42 kan vi läsa bland annat följande:

Utredningen ska bland annat få i uppdrag att föreslå en modell för kvalificering till välfärden. Principen för den modell som utredningen ska få i uppgift att föreslå ska vara att en nyanländ inte omedelbart ska kunna kvalificera sig till sociala förmåner och bidrag. Sådan kvalificering ska i stället ske gradvis. Detta ska dock vara resultatet av egen ansträngning, och inte enbart bosättning.

Funktionsrättskonventionen är tydlig. Rätten till personlig assistans och alla andra rättigheter i konventionen ska inte vara kopplad till medborgarskap utan att berörda personer, oavsett medborgarskap omfamnas av dessa rättigheter. Förslaget är uppenbart en eftergift till SD.

 

Helt väntat finns det också en hel del om att bekämpa välfärdskriminalitet (sid 27) där en helt ny myndighet inrättas. Här förväntar jag mig en lång rad förslag om ökad kontroll kring både assistansberättigade och anordnare som vi måste vara mycket vaksamma på. Med risk för upprepningar. Denna kriminalitet måste bekämpas men får aldrig ske till priset av att assistansreformens intentioner skjuts i sank. Jag står dock helt bakom att den nya regeringen vill återinföra tjänstemannaansvaret.

Vad hade då Ulf Kristersson att säga i sin regeringsförklaring? Sammanfattar det viktigaste.

 

Om vi börjar med det som är mest angeläget för oss blir ny socialminister Jakob Forssmed (KD) som i socialdepartementet får sällskap av hela tre ministrar till - Acko Ankarberg (KD), Anna Tenje (M) och Camilla Waltersson Grönvall (M). Själv trodde jag att Ebba Buch skulle bli socialminister -Ebba blir istället Närings och energiminister samt vice statsminister.

 

Camilla Waltersson Grönvall blir i egenskap av socialtjänstminister ansvarig för LSS frågor. Ingen idé och förneka att jag är besviken. Jag hade mycket hellre sett en L eller KD politiker som ansvarig för våra frågor. Och jag är även besviken på både L och KD som släpper ansvaret för LSS till M. Det hade dock varit ännu sämre om en moderat lett socialdepartementet – nu blir det ändå en kristdemokrat. Jakob Forsberg står därmed högre i rang än Camilla Waltersson Grönvall och har förhoppningsvis en del att säga till vad gäller LSS.

 

Vad gäller själva regeringsförklaringen var det ett mycket tunt avsnitt om Funktionsrätt. Lite positiva ansatser fanns ändå som ökat funktionsrättsperspektiv i olika politikområden. Där fanns också goda intentioner om mer jämlik vård i Sverige. Vad gäller LSS och personlig assistans fick vi inga mer konkreta besked än det som står i Tidöavtalet - förstatligande av assistansreformen ska övervägas. Alltså inga besked om kraftigt höjd schablon eller nya behovsbedömningar. Hur regeringen kommer att behandla sjuk och aktivitetsersättningen vet vi inte i dagsläget. Samma sak med den allt mer ojämlika tillgången till hjälpmedel beroende på vilken Region vi bor i.

 I övrigt var det stort fokus på invandring/integration, gängkriminalitet och energipolitik. Även utrikespolitiken fick ganska mycket utrymme med Natoanslutningen och Ukrainakriget i centrum.

 

Sammanfattningsvis var det ungefär som jag väntade mig. I Ulf Kristerssons retorik blev det mycket tydligt att SD verkligen fått igenom väldigt mycket när det gäller ”hårdare tag” vad gäller invandring och kriminalitet. När det gäller kampen mot gäng kriminaliteten lät det nästan som en krigsförklaring. Sveriges nye statsminister var mycket tydlig med att vårt land har många allvarliga problem som måste lösas och där alla måste hjälpa till och det kommer krävas oerhört mycket arbete från både regering och riksdagen för att lösa dem. Han underströk också att det ekonomiska läget omöjliggör det som kallas "expansiv finanspolitik". Eller med lättare svenska - staten/finansdepartementet måste hålla hårt i plånboken.

Min ingångsvinkel är ändå att vi ska ligga lågt med kritik mot regeringen vad gäller funktionsrättspolitiken fram tills budgeten presenteras (sker i mitten av november), först då får vi svart på vitt hur prioriteringarna ser ut. Det blir en mycket viktig indikator på vad vi kan förvänta oss åren som kommer. Det betyder inte att vi redan nu ska påtala hur viktigt det är med ändrade behovsbedömningar och högre schablon, ambitionerna måste höjas mm. Men att dra igång ett bråk omgående tror jag inte är rätt väg att gå.

Jonas Franksson intervjuas om Tidöavtalet och regeringsförklaringen