Lite funderingar Jag känner oro inför vintern

 Personlig assistans är givetvis jätteviktig för att leva ett självständigt/självbestämt liv. Men som jag skrivit många gånger nu. Personlig assistans i sig räcker inte på egen hand. Där finns – givetvis ett tillgängligt samhälle men även en ekonomisk trygghet. Ingen kan leva ett åtminstone någorlunda självständigt liv om hen är konstant pank. Där krävs också tillgängliga hjälpmedel för alla (oavsett belopp på bankkontot), vid behov bostadsanpassningar, färdtjänst, bilanpassning med mera. Och faktiskt ett elsystem som fungerar. Mer om detta strax.

Att personer med funktionsnedsättningar är kraftigt överrepresenterade både i arbetslöshets och låginkomstgruppen vet alla. Vi vet också alla att de personerna som har minst marginaler alltid drabbas hårdast i kärva ekonomiska tider. Och kärva tider väntar definitivt.

Till att börja med har vi den höga inflationen generellt. Den drabbar alla – inte bara de som kör bil. Allra hårdast drabbas ändå de med minst marginaler där vi som sagt är kraftigt överrepresenterade. För egen del – det känns verkligen nu att t.ex. matpriserna stigit rejält. Ett enkelt vardagsnöje för mig är att gå ut och äta lunch – även det har blivit betydligt dyrare – vilket är helt naturligt när matpriserna stiger.

Många grupper ropar efter diverse olika stöd från staten för att åtminstone rejält mildra effekterna av inflationen, höga drivmedelspriser mm. Från vår sida har det varit påfallande tyst trots att flertalet av oss befinner sig i botten av inkomstligan. Visserligen höjdes sjuk och aktivitetsersättningen vid årsskiftet men de förbättringarna har redan ätits upp av inflationen. Jag tycker funkisrörelsen inte alls är så högljudda som vi borde vara. Varför vi är så tysta förstår jag inte riktigt. Beror det på att vi är rädda för att ryta till?

 Den här bloggen är inte rätta stället att borra sig ner i orsakerna varför vi har en el kris eller vems fel det är. Det får räcka med och konstatera att efter att jag läst på en del om hur elsystemet faktiskt fungerar så är min slutsats att ryggraden i elsystemet måste utgöras av det som kallas planer bar elkraft. Elpriserna är verkligen extremt höga och allt tyder på ännu högre priser till vintern. Inget parti kan emellertid lösa det här på kort sikt.

Höga elpriser i sig är inget direkt hot mot rätten till personlig assistans, sjukersättning med mera. Indirekt är det emellertid ett stort problem. Till att börja med – vilken regering som helst är beredd att betala vad som krävs för inte notan för elen ska skena i väg till helt orimliga nivåer för både privatpersoner och företag. Detta ihop med en rad andra åtgärder för att bekämpa inflationen kostar väldigt många miljarder kr vilket gör att utrymmet för offensiva välfärdssatsningar minskar mycket snabbt. Detta, oavsett vem som styr landet.

Men de höga priserna är inte det värsta för det är inte den värsta potentiella konsekvensen. Jag är uppriktigt orolig vad som händer om vintern blir riktigt kall. OK, generellt har vintrarna på grund av klimatförändringarna blivit allt mildare men det betyder inte att alla vintrar kommer blir milda, vare sig den kommande eller vintrarna framöver. Som mycket väderintresserad är jag under rådande omständigheter uppriktigt rädd för att vi får ett riktigt kraftigt vinterhögtryck med svaga vindar och mycket låga temperaturer flera veckor i streck.

Vad är det värsta som kan hända? Ja, det är att elsystemet brakar samman med stora strömavbrott vilket en del experter varnar för. Sen finns den mindre drastiska varianten med kontrollerade strömavbrott – d v s strömmen stängs av kortare perioder för att den ska räcka till. Men är inte det här bara skräckpropaganda? Jag tror personligen det ska gå långt innan strömmen stängs av för att den inte räcker till och stora okontrollerade strömavbrott är ännu mindre troliga. Personligen tycker jag de potentiella konsekvenserna ändå är så allvarliga att det är direkt nonchalant att bara avfärda risken.

För samhället skulle konsekvenserna bli gigantiska. Stora strömavbrott skulle t.ex. stoppa alla elektroniska transaktioner, vi kan inte ringa larmcentralen och alla andra samhällsviktiga inrättningar. Det skulle inte gå att ladda mobiltelefoner och massa andra saker. Kort och gott – samhället slutar att fungera.

 Håller vi oss enbart till oss funkisar samt pensionärer beroende av hemtjänsten med mera. Låt oss säga att vi får ett långt strömavbrott. Vad händer med alla personer som är beroende av trygghetslarm, personer med olika elektroniska hjälpmedel, färdtjänsten etcetera, etcetera. Om temperaturen sjunker snabbt i bostaden - hur påverkar det personer med funktionsnedsättningar som ofta lider av kyla. Även kortare ”kontrollerade strömavbrott medför stora konsekvenser.

Jag håller båda tummarna för en riktigt mild vinter! Då tror jag sannolikheten är mycket liten för att något av ovan nämnda inträffar.

* I söndags tittade jag på den ekonomiska debatten i SVT-s Agenda. Deltagare var de ekonomiska talespersonerna för samtliga riksdagspartier, Socialdemokraterna representerades av finansminister Mikael Damberg.

 

För att sammanfatta det. Kärva ekonomiska tider väntar med el kris, inflation, vikande skatteintäkter, stora satsningar på försvaret med mera. Som vanligt vill framförallt M sänka skatter som finansieras med besparingar i välfärden. S kontrar med att M för en oansvarig ekonomiskt politik som bara försämrar för de sämst ställda.

 

Ärligt talat - var det ska finnas utrymme för stora satsningar på personlig assistans med mera begriper inte jag i alla fall - OAVSETT vem som vinner valet. Det betyder inte att vi ska sitta tysta. Vi måste kräva högre schablon, nya behovsbedömningar med mera. Är vi tysta får vi ingenting extra överhuvudtaget. Istället är risken stor att det blir ännu sämre.

 

KOM IHÅG. Det var bara S och M som röstade emot tilläggsdirektivet om nya behovsbedömningar. Vem som än vinner valet kommer statsministern att vara antingen socialdemokrat eller Moderat.