Försäkringskassan försöker vid omprövningar runda begreppet ”särskilt ändrade förhållanden”

 När assistansreformen hösten 2017 befann sig på randen till kollaps infördes ett stopp på tvåårsomprövningar av personlig assistans. Stoppet omfattar emellertid inte de som har sin personliga assistans beviljad av hemkommunen. Här finns alltså en djup orättvisa inbyggd i systemet som jag bloggat om tidigare.

Efter stoppet på omprövningar gjordes en ändring i socialförsäkringsbalken kapitel 51 som säger att omprövningar får endast göras vid ”särskilt ändrade förhållande”. Den fullständiga juridiska texten är följande § 11 och 13:

Upphör att gälla U:2018-04-01/ Rätten till assistansersättning ska omprövas sedan två år förflutit från senaste prövningen och vid väsentligt ändrade förhållanden.

11 § Lämnas assistansersättning till en försäkrad som har fyllt 65 år får omprövning ske endast vid väsentligt ändrade förhållanden.

12 §/Träder i kraft I:2018-04-01/ Rätten till assistansersättning ska omprövas i den utsträckning som denna rätt har minskat i omfattning på grund av väsentligt ändrade förhållanden som är hänförliga till den försäkrade. Lag (2018:122).

1 § 12 framgår också att även vid ett särskilt ändrade förhållanden är det bara den del som berör det ”särskilt ändrade förhållande ska omprövas – inte hela behovet.

Vad ska definieras som särskilt ändrade förhållanden? I lagtexten ges ingen närmare definition men för några år sedan när jag deltog i Ifa-s debattforum föreläste juristen Mathias Blomqvist bland annat om detta. Enligt honom är den mycket enkelt – tröskeln för att göra en omprövning är hög, Detta är helt i linje med den juridiska principen gynnande besluts negativa rättskraft, d.v.s. ett gynnande beslut får endast försämras om det skett mycket stora förändringar i behovet av hjälp och stöd från samhället.

Lagändringen innebär alltså att:

1)  Omprövningar får endast göras om det skett mycket stora förändringar vad gäller behovet av stöd och hjälp

2) Vid en omprövning ska endast den aktuella ändringen bedömas – inte hela behovet.

Ändå kommer nu allt fler rapporter att FK tänjer rejält på § 11 och 12 i Socialförsäkringsbalken. Detta genom att ompröva hela behovet – vilket då sker enligt gällande praxis. Följden blir att personer som egentligen skulle vara skyddade ändå förlorar sin assistans. Många är med all rätt upprörda. Det är även jag men tyvärr är det inte det minsta oväntat för mig. Även efter att tillägget i Socialförsäkringsbalken gjordes kände jag (sorligt nog) direkt – jag litar inte en sekund på att myndigheten verkligen skulle följa de nya paragraferna – vilket i nästa steg gjorde att jag fortfarande är livrädd för FK. Skulle aldrig våga söka fler timmar, även om det av någon anledning skulle behövas.

Vad säger då FK själva? I en intervju med Assistanskoll framförs bland annat följande av Andreas Larsson:

Det är i vissa delar oklart vad ”väsentligt ändrade förhållanden” innebär och det behöver förtydligas,

– Ja, jag tror att det skulle vara klokt med ett förtydligande. För att öka förutsättningarna för rätt förväntansbild och en förutsägbarhet.

– Ja, jag tror att det skulle vara klokt med ett förtydligande. För att öka förutsättningarna för rätt förväntansbild och en förutsägbarhet.

Angående vår rädsla:

 

 Jag kan bara uppmana den som har frågor eller funderingar kring sin ersättning eller en eventuell ansökan att gå in på vår hemsida att läsa om vad som gäller. Det går också bra att ringa oss.

 

Om att återuppta tvåårsomprövningar

 Eftersom behovet av assistans kan förändras över tid så tror vi att det skulle vara bra med en kontinuerlig uppföljning eller något liknande. Det är rimligt i ett system som är livsavgörande för väldigt många samtidigt som vi vet att systemet är utsatt för brottslighet. Vi tror också att det vore bra om en sådan uppföljning är lagstiftad så att det finns en tydlighet, förståelse och förutsägbarhet hos alla inblandade

 

Svaren är fulla av koder och antydningar vad FK verkligen är ute efter, d v s spara pengar. Begrepp som ”förtydligande”, ”förutsägbarhet” har dykt upp så många gånger gånger hos både FK och besparingsivriga kommuner. Innerst inne vet alla att lagtexten inte alls är otydlig vad gäller målet med insatsen personlig assistans. Och vad gäller begreppet innebörden med ”särskilt ändrade förhållanden” rekommenderar jag FK att på allvar sätta sig in vad begreppet innebär.

Hur går detta ihop med Funktionsrättskonventionen? Det går som vanligt inte alls ihop med konventionen, givetvis inte med LSS intentioner heller. Och som vanligt ”rundas” konventionen med att den inte är lag att svensk lag, d v s lagen enligt praxis är överordnade Funktionsrättskonventionen – trots att Sverige åtagit oss att följa den…

FK vill ha "förtydliganden"