Förfärligt reportage i Uppdrag granskning om missförhållanden i LSS boende

Onsdagen förra veckan tittade jag Uppdrag granskning som återigen uppmärksammade grava missförhållanden i LSS boende, denna gång i Gnosjö kommun i Småland. Huvudpersonen var 26 årige Robin som haft en förfärlig tillvaro i sitt LSS boende. Robin har en lindrig intellektuell funktionsnedsättning (använder här FUB-s ordval) och utåtagerande beteende.

Först ett klargörande:

Många tror att LSS boende är synonymt med gruppbostad, så är inte fallet. Det finns fyra olika typer av boendeformer inom LSS, nämligen:

Gruppboende, serviceboende, särskilt anpassat bostad samt familjehem eller bostad för barn eller ungdomar som behöver bo utanför föräldrahemmet.

Robin i reportaget är antagligen beviljad insatsen Särskilt anpassad bostad.

Robin har blivit inlåst många gånger, åtminstone vid något tillfälle fått stryk och varit kraftigt under stimulerad med praktiskt taget noll kontroll över sitt vardagsliv. Historien är på alla sätt fruktansvärd. I det här blogginlägget ska jag med ett antal exempel belysa på vilka sätt Gnosjö kommun bryter mot Regeringsformen, mot LSS, mot Funktionsrättskonventionen.

Vad gäller inlåsningarna som fick mest utrymme i reportaget är det ett till att börja med ett mycket allvarligt brott mot Regeringsformen eftersom det saknas lagligt stöd för inlåsningarna I regeringsformen kan vi läsa följande:(RF kap 1 §1,2 st.):

Den offentliga makten utövas under lagarna.

Det är givetvis även brott mot rättsbalken där olaga frihetsberövande är ett allvarligt brott.

Enligt Funktionsrättskonventionen artikel 19 har samtliga människor, oavsett typ av stöd/hjälpbehov rätt till ett självständigt/självbestämt liv. Robins liv har varit ljusår från att uppfylla de rättigheter han faktiskt har enligt både LSS och FN. Nedan listar jag ett antal punkter där hemkommunen bryter mot LSS intentioner och Funktionsrättskonventionen. Listan är inte fullständig.

 Det finns en mycket tydlig makthierarki på boendet och som är helt oförenligt med både LSS och Funktionsrättskonventionen som bland annat lett till:

-Robin blir upprepade gånger inlåst i sin egen bostad. Juridiskt sett är det som nämndes ovan olaga frihetsberövande.

-Robin kan inte själv bestämma när han ska gå ut och vilka aktiviteter han vill ägna sig åt. Detta bryter också med regeringsformen som garanterar alla att röra sig fritt inom riket och utom riket.

-Robin får inte bestämma när han ska få ta emot besök från anhöriga och vänner.

-Insynen i vad som verkligen händer i Robins hem är obefintlig.

-Förmyndaren agerar på egen hand utan att uppenbart ta hänsyn till Robins önskemål

Sammantaget leder det till att maktbalansen mellan Robin och de som ska se till att hans rättigheter förverkligas (kommunen, förmyndaren, personalen på boendet) har blivit extremt ojämn till Robins nackdel. Jag skulle säga att han i praktiken är rättslös.

Egen fundering. Hur har systern och andra som står Robin nära överhuvudtaget funnit sig i att någon annan bestämmer när Robin ska få ta emot besök från anhöriga? Nu har jag inte barn själv men har försökt att leva mig in i situationen. Jag kan inte tänka mig att jag accepterat dessa begränsningar, inte en enda vecka!

Alla som på något sätt jobbar för våra rättigheter måste ha seriös debatt om vad som faktiskt är en institution? Det är jätteviktigt tycker jag när LSS olika insatser vittrar sönder. Den självklara utgångspunkten för mig i den debatten är hur FN definierar institutioner enligt funktionsrättskonventionen. Kom ihåg – enligt FN är storleken på en verksamhet helt oväsentlig när det gäller definitionen av institution.

Tar det aldrig slut undrar Harald Strand

Kriterierna för institution regleras mycket tydligt i de allmänna kommentarerna till artikel 19. Vad gäller Robins bostad uppfyller samtliga exempel med missförhållande ovan kriterierna för en institution. Det som ska vara Robins hem är alltså en institution enligt den konvention Sverige åtagit sig att följa. Samma sak gäller de gruppboenden som Uppdrag granskning visade i ett annat skakande reportage för något år sedan. Hur stort är mörkertalet med olika former av LSS boenden som fungerar lika uselt som de i Uppdrag granskning och därmed är institutioner enligt FN-s kriterier? Förmodligen är det mycket stort.

Allt om reportaget i Uppdrag granskning

Hur funkar LSS insatsen serviceboende? På en generell nivå i landet troligen varierande med övervikt åt det sämre och med en nedåtgående trend avseende kvalitet på verksamheten. På hemmaplan känner jag en person som bor i ett serviceboende och som berättar hur självbestämmandet gång på gång inskränks på sätt som är oförenliga med Funktionsrätts konventionens artiklar. 

* Hur är det möjligt att det blir så här? Den absolut viktigaste förklaringen är antagligen besparingar och mer besparingar i kommunerna. Och oavsett utjämningssystemet för olika LSS insatser vet vi alla att LSS alltid är ”en prioriterad utgiftspost” när kommunerna vill spara pengar. Gnosjö kommun (knappt 10 000 invånare) har stora ekonomiska problem och behöver enligt lokaltidningen Värnamo Nyheter spara 25 miljoner kr. Det är riktigt mycket pengar för en kommun i den storleken och det är ingen vild gissning att kommunen dragit åt svångremmen rejält på socialförvaltningen. Att LSS drabbas är då tyvärr givet. Nu vet vi inte exakt men det är högst troligt att kommunen av ekonomiska skäl haft mycket låga krav på personalen i Robins hem med mycket stor omsättning på personalen som troligen i många fall inte borde jobba med människor överhuvudtaget. 

Ansvaret för de mycket grava missförhållande runt om i landet lägger jag i första hand på kommunernas ledning, inte anställd personal. Men det yttersta ansvaret för att de kommunala LSS insatserna fungerar har faktiskt regeringen. Funktionsrättskonventionen är mycket tydlig med att det är varje regerings skyldighet att se till att konventionens artiklar förverkligas. När regeringen, oavsett vilken färg den har inte tar krafttag för att se till att kommunerna sköter sig och/eller vid akuta behov tillför nödvändiga resurser är det alltså ett allvarligt brott mot Funktionsrättskonventionen.

Och till sist, var finns ansvarsutkrävandet? Sverige är tyvärr ett land där ingen hög befattningshavare behöver riskera några som helst konsekvenser hur illa de än sköter sitt uppdrag.