Regeringen har "marknadsfört"
lagändringen om sondmatning och andning som grundläggande behov som att rätten
till personlig assistans stärks. För en liten grupp, ett hundratal personer
stämmer det troligen (det finns några oklara formuleringar i lagförslaget) men
jag håller med Jonas Franksson, för gruppen med personlig assistans som helhet
är det nattsvart.
Att stycka upp de grundläggande behoven
ytterligare, där hjälpbehoven för sondmatning och andning ska bedömas som en
helhet och övriga fem behov INTE gör det är en absurditet i sig. Givetvis helt
oförenligt med LSS intentioner, Funktionsrättskonventionens artikel 19 och
allmänt rättsmedvetande. Den främsta anledningen till att lagändringen, om den
genomförs troligen slår stenhårt mot alla som inte berörs av andning och
sondmatning är detta:
Den dom från Regeringsrätten/HFD från 2009 som jag och tusentals andra
anser är fundamental att göra irrelevant för att nå en återupprättad assistansreform
föreslås ISTÄLLET få en central roll i den nya lagtexten! Det är fullständigt
oacceptabelt och vittnar om regeringens totala ointresse för att åtgärda alla
problem som finns. Så här föreslås det stå i den nya lagtexten LSS § 9f sid 4:
Med personlig assistans enligt
9 § 2 avses personligt utformat
stöd som ges av ett begränsat
antal personer åt den som på
grund av stora och varaktiga
funktionshinder behöver hjälp
med andning, sin personliga
hygien, måltider, att klä av och
på sig, att kommunicera med
andra eller annan hjälp som
förutsätter ingående kunskaper
om den funktionshindrade
(grundläggande behov). Ett
sådant behov kan ge rätt till
personlig assistans till den del
hjälpbehovet är av mycket privat
och integritetskänslig karaktär.
När det gäller andning och
måltider i form av sondmatning
ska dock hjälpbehovet beaktas
oavsett dess karaktär.
9 § 2 avses personligt utformat
stöd som ges av ett begränsat
antal personer åt den som på
grund av stora och varaktiga
funktionshinder behöver hjälp
med andning, sin personliga
hygien, måltider, att klä av och
på sig, att kommunicera med
andra eller annan hjälp som
förutsätter ingående kunskaper
om den funktionshindrade
(grundläggande behov). Ett
sådant behov kan ge rätt till
personlig assistans till den del
hjälpbehovet är av mycket privat
och integritetskänslig karaktär.
När det gäller andning och
måltider i form av sondmatning
ska dock hjälpbehovet beaktas
oavsett dess karaktär.
Det som sker med denna lagtext är att en
dom och tolkningen av den som en enig funkisrörelse anser strider mot både LSS och
funktionsrättskonventionen vinner "laga kraft" även i själva
lagtexten. Vi kan inte längre hänvisa till att det saknas stöd för domen i
lagen - nu ska det skrivas in svart på
vitt.
Det i sin tur gör det mycket svårare för
oss att driva igenom de ändringar som behövs. Rent krasst (förhoppningsvis
omedvetet) föregår därmed regeringen våra krav att göra Funktionsrättskonventionen
till lag. Det blir så som jag bedömer det extremt svårt att driva igenom
konventionen som lag om det här går igenom.
Det är också åtminstone potentiellt ett
allvarligt hot mot stoppet på tvåårsomprövningarna. Med den nya LSS § 9f skulle regeringen och FK
kunna hävda att ”nödvändiga lagändringar” är på plats nu för att, enligt
Socialförsäkringsbalken kap 51 återuppta dessa. I praktiken tror jag ändå risken är liten. Bland annat därför att
Socialdemokraterna går uselt i opinionsundersökningarna och kommer troligen
fortsätta att göra det. De vågar knappast ta risken att få en funkisfientlig
debatt på halsen som blir följden när tusentals personer sparkas ut från den
statliga assistansersättningen.
Det finns minst en
viktig aspekt till i det horribla förslaget att skriva in 2009 års dom om
definition om vad som är ett grundläggande behov. Under alla år från domen 2009
(målnummer 5321-07) har våra politiker frånsagt sitt ansvar och bara skyllt på
domstolarna. Nu lämnar de denna ståndpunkt och accepterar domens innehåll och
de oerhörda konsekvenserna, åtminstone regeringspartierna Jag kan inte tolka det på annat sätt när det nu ligger ett lagförslag
att cementera domens definitioner och dess konsekvenser i lagtexten.
Detta måste stoppas och jag är optimist
eftersom jag utgår ifrån att en enig funkisrörelse förkastar lagförslaget när
det går ut på remiss. Förslaget är för dumt, för
verklighetsfrånvarande och för provocerande. Så nej, bara funkisrörelsen har enad front kommer det inte gå igenom. Trots att det hjälper en mindre grupp är det här
lagförslaget som helhet för alla assistansanvändare faktiskt ännu sämre än det
lagförslag regeringen tvingades dra tillbaka och de kommer att tvingas att göra
samma sak igen med förslaget om 2009 års dom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar