Hur mycket pengar krävs för en återupprättad assistansreform?

I några blogginlägg tidigare har jag visat att underfinansieringen av assistansreformen inte handlar om att statens kassakista är tom. Det handlar om mycket medvetna prioriteringar från regeringens sida. Nu ska vi räkna lite på hur mycket det, ungefär skulle kosta brutto att återställa både schablonen och assistansen för alla som sparkats ut från den statliga assistansersättningen.

Anm.: Vi vet alla att nettokostnaden, den verkliga kostnaden för assistansersättningen är mycket lägre än bruttobeloppet, lågt räknat går minst 50 % tillbaka till staten, skulle närmare 100 000 assistenter hamna i långtidsarbetslöshet är avskaffad assistansreform  en ren förlustaffär netto på flera miljarder kr/år för staten. I en statsbudget anges däremot alltid bruttosummor så det är de beloppen man måste jämföra med i första hand När jag använder rubriken återupprättad assistansreform avser jag här de som har statlig assistansersättning och det är dem jag i huvudsak fokuserar på. Det betyder inte att jag negligerar de som har kommunal assistans. Jag hoppas att alla är väl medvetna om att jag vill ha staten som ensam huvudman.

Vi börjar med en ungefärlig uträkning vad det skulle kosta att återställa schablonen. För att täcka löneökningarna krävs en höjning på 2,2 % enligt kollektivavtal. Fram till 2014 överstegs den siffran ofta med ganska god marginal: Här är några exempel:

2000 2,89 %

2005 3,41 %

2010 2,02 %

2013 3.0 %

Källa Assistanskoll.se

Från och med 2014 har emellertid höjningen understigit 2 % varje år och sedan Stefan Löven blev statsminister har den aldrig varit över 1,5 %, 2017 endast 1,05 %. 2020 blir höjningen också 1,5 %. Totalt har schablonen 2015-2020 (alltså under den nuvarande regeringen) höjts med endast 8,7 %. Lått os nu anta att regeringen hållit fast med schablonhöjningar som var i nivå med tidigare, låt oss säga 3,0 % år. Hur hög hade schablonen varit idag? Svaret är 334 kr, d v s 9,8 % högre. Det betyder att finansdepartementet, jämfört med anslagen för 2020 måste tillföra 2,4 miljarder kr 2020.

En mer ambitiös satsning där alla får tillbaka den statliga assistansersättningen som sparkats ut blir givetvis lite dyrare. följande uträkning utgår jag  ifrån Assistanskolls statistik att antalet beviljade timmar i genomsnitt är 129 = dagens snitt och att timschablonen är återställd. I maj hade enligt Assistanskoll 1847 personer förlorat statlig assistansersättning jämfört med oktober 2015. Summan blir drygt 4,1 miljarder kr. Totalsumman, återställd schablon + återställd assistans för de som förlorat den blir då 6,5 miljarder kr 2020. Inkluderar man alla som har kommunal assistans som överförs till staten tillkommer 4-5 miljarder kr. Tillämpar vi STIL-s förslag på finansiering där staten är ensam huvudman men kommunerna betalar mer än i dag, 45-50 timmar/vecka blir emellertid skillnaden totalt försumbar för både Magdalena Andersson och kommunerna med staten som ensam huvudman – kommunerna finansierar ju inte assistansen fullt ut för någon person.

Statistik om personlig assistans

Jämför vi då dessa 6,5 miljarder kr med olika utgiftsposter i budgeten är det inte ens 10 % av vad regeringen, enligt förslag till statsbudgeten vill spendera på avbetalningar på en låg statsskuld enbart 2020, totalt 189 miljarder kr 2020-2022. 6,5 miljarder är marginellt mer än vad den avskaffade värnskatten kostar/år eller den planerade sjätte semesterveckan för barnfamiljer.

Det är alltså inte svårt att skaka fram 6-7 miljarder kr/år på en återupprättad assistansreform bara viljan finns, om denna MR rättighet värderas som viktigare än att smörja breda väljargrupper i jakten på röster. Detta utan att behöva överföra en enda kr från andra områden i välfärden. Detta tycker jag vi måste påtala gång på gång, på gång. Bevisen är övertydliga på att det är mycket medvetna prioriteringar från regeringen som är orsaken till den konstanta underfinansieringen, inte att Magdalena Anderssons finansdepartement saknar pengar.