Det är nonsens att det inte finns pengar till assistansreformen höjda bostadstillägg mm

Funktionsrättskonventionen tillåter temporära försämringar i tider av svår ekonomisk kris om det inte finns andra alternativ. Jag har skrivit innan om att Svenska staten aldrig drabbades av en allvarlig ekonomisk kris i samband med det stora flyktingmottagandet 2015 vilket redan där gör besparingarna oförenliga med Funktionsrätts konventionen. Trots avsaknaden av ekonomisk kris för staten har Magdalena Andersson utöver alla som förlorat statlig assistansersättning underfinansierat assistansreformen år efter år med otillräcklig höjning av schablonersättningen. Budgeten för 2020 är inget undantag, återigen höjs schablonen med endast 1,5 %. Var finns de ”statsfinansiella ”skälen” för att ännu en gång snåla med den höjda schablonen?

Jag har forskat lite och granskat förslaget till statsbudget 2020 med tillhörande budgetplan fram till 2022. Granskar vi vad som står där framgår det att det inte finns några "statsfinansiella skäl" att spara på assistansen. På sidan 131 kan vi läsa följande:

Den offentliga sektorns finanser har redovisat överskott 2015–2018. Det finansiella sparandet förstärktes något mellan 2016 och 2017 och uppgick till 1,4 procent av BNP (se diagram 8.1). Ett lägre överskott förväntas både 2018 och 2019 jämfört med 2017.

En uppenbart mycket nöjd finansminister fortsätter: Från och med 2020 förväntas den offentliga sektorns sparande stärkas och uppgå till 1,2 procent av BNP år 2022.

Angående statsskulden kan vi läsa följande

Den konsoliderade statsskulden minskade under 2018 från 1 265 miljarder kronor till 1 197 miljarder kronor, vilket innebar att skulden motsvarade 25 procent av BNP vid utgången av året. Den konsoliderade stats-skulden beräknas minska både nominellt och som andel av BNP samtliga år under prognosperioden.

Kommentar på detta:

Staten går alltså plus, det är definitivt inte slut på pengar. En i förhållande till BNP mycket låg statsskuld förväntas alltså med fler avbetalningar minska ytterligare. Att statsskulden inte är ett ekonomiskt problem är ledande nationalekonomer eniga om. Besparingshysterin kring assistansen och andra stöd till funkisar beror alltså inte på att staten har ont om pengar, det handlar om mycket medvetna prioriteringar.

Pengar ska läggas på annat frågan är vad? Utan tvekan behöver kommunerna rejäla tillskott. Emellertid, framförallt och krasst uttryckt handlar det om att hålla breda väljargrupper på gott humör som anses viktiga för att vinna val och som inte ”kostar pengar” samt upprätthålla ”god budgetdisciplin” vilket är omskrivning för att hålla nere statens utgifter. Samarbetspartierna Liberalerna och Centern är även, av ideologiska skäl mycket angelägna att sänka skatten för höginkomsttagare och företagare. D v s pengarna satsas i stor utsträckning på personer och grupper som har det gott ställt ändå.

Vad går du pengarna till mer konkret utöver nödvändiga satsningar på kommunerna? Här finns utöver den slopade värnskatten, sänkta arbetsgivare avgifter, extra semestervecka för barnfamiljer (socialdemokratiskt vallöfte, inte infriat än men inskrivet i 73 punkts programmet som förhandlats fram), kraftigt höjda bostadsbidrag för ålderspensionärer, friår mm. ”Lyxreformer” som slopad värnskatt, extra semestervecka för barnfamiljer och friår är givetvis kul för de som kan utnyttja det men till skillnad från rätten till självständigt liv, personlig assistans och full inkludering i samhället enligt artikel 19 är det ingen mänsklig rättighet att få sänkt inkomstskatt som höginkomsttagare eller en sjätte semestervecka som förälder… 

Är också själv mycket skeptisk till alla miljarder som ska satsas på försvaret när välfärden blöder. Med tanke på att vi, trots vårt välstånd inte har Norges oljefond att ösa pengar ur, när kommunerna skriker efter pengar och vad Sverige faktiskt åtagit sig i Funktionsrättskonventionen är det tokiga prioriteringar som S- Mp - L och C gör ihop. När vi sedan lägger till det faktum att personer med sjukersättning får NOLL kr i höjt bostadstillägg samtidigt som bostadsbidraget höjs rejält för äldre pensionärer så har vi en riktigt usel budget för funkisar.

* Blickar vi framåt ser det tyvärr riktigt kärvt ut för statlig assistansersättning. I ett diagram i budgetförslagen på sid 133 (diagram 8.2) framgår att både skatteuttaget och statens utgifter som andel av BNP har sjunkit ända sedan år 2000 och kommer att fortsätta att sjunka fram till 2022. I faktisk politik (jag bryr mig inte om S- Mp regeringens retorik här, det är den faktiska politiken sim räknas) är hela kvartetten (inkluderar som vanligt stödpartierna) som styr landet + högeroppositionen överens om att skatterna ska fortsätta att sänkas. Detta ska alltså ske samtidigt som statsbudgeten beräknas gå plus, nämnda utgiftsökningar och det ska göras nya avbetalningar på en redan låg statsskuld (enligt planerna 189 miljarder kr 2020-2022). Det denna budgetplan i förskönande ordalag säger är att eftersom vi i första hand prioriterar stora och breda väljargrupper och kraftigt reducera statsskulden är det nödvändigt att spara på lågprioriterade grupper som "kostar pengar".

Lägger vi ihop detta + allt ”valfläsk” till breda väljargrupper så har vi svaret varför Magdalena Andersson är så snål med assistansersättningen och vill, enligt planerna fortsätta på den linjen. Regeringen värderar helt enkelt vår rätt till självbestämmande och goda levnadsvillkor mycket lågt och vi är lika lågt prioriterade i ett cyniskt politiskt spel för att erövra och behålla regeringsmakten.

Funktionsmakt ordningen gör sig tyvärr verkligen påmind i den här budgeten. Ska rättigheterna i funktionsrätts konventionen bli uppfyllda kan vi inte ha ett samhälle där breda väljargrupper systematiskt hela tiden ska gynnas i partiernas eviga kamp om politikens ”heliga graal, d v s regeringsmakten på bekostnad av mindre men utsatta grupper som är helt beroende av välfärdsstaten. Och avsett om vem som styr landet kan vi inte ha regeringar där det är uppenbart att det är mycket viktigare att lägga så ofantligt många miljarder kr på att betala på en låg statsskuld som inte är ett ekonomiskt problem än att lägga upp några extra miljarder kr till t.ex. assistansreformen.