Jag tror assistansreformens ställning försvagades juridiskt när LASS (Lagen om assistansersättning) togs bort 2011

LSS trädde som alla vet i kraft 1994. Mindre känt hos flertalet är att en lika viktig lag trädde i kraft samtidigt nämligen LASS (Lagen om Assistansersättning) som närmare reglerade rätten till assistansersättning som huvudmannaskap med åldersgränser, omprövningar etcetera. LASS beskrev mer detaljerat än LSS (som omfattar alla LSS insatser med totalt 10 insatser) reglerna om assistansersättningen. De fruktade tvåårsomprövningarna är inget som stod inskrivet i LSS utan fördes in i LASS istället år 1996. På det jag kallar ”den gamla goda tiden” var emellertid omprövningarna mycket mildare, i praktiken bara avstämningar av läget och min egen erfarenhet var att det inte var så noga med tvåårsintervallen, det kunde gå både tre och fyra år emellan dem.

2011 upphävdes emellertid LASS. Efter skrotningen av LASS regleras statlig assistansersättning av Socialförsäkringsbalken kapitel 51. Sedan dess har hälsostatusen för assistansreformen befunnit sig i konstant utförsbacke, hösten 2017 låg den praktiskt taget på dödsbädden men räddades i sista stund från total kollaps när tvåårsomprövningarna stoppades. Den förödande domen om grundläggande behov 2009 tillkom visserligen när LASS fortfarande fanns men det tog några år innan den nya tillämpningen slog igenom på allvar. När jag flyttade hemifrån 2010 var det inga som helst problem att bli beviljad fler timmar. Något som kan vara värt att fundera på, hade det varit lika lätt att montera ner assistansreformens intentioner om LASS funnits kvar? Är omöjligt att säga säkert så klart men en del talar emot det tycker jag.

Domen i dåvarande Regeringsrätten 2009 handlade om grundläggande behov generellt, domarna 2012 (egenvård) och 2015 (det femte grundläggande behovet – ingående kunskap om assistansanvändaren) inskränkte ytterligare vad som skulle räknas som grundläggande behov. När FK sedan skulle tolka domarna ansträngde sig myndigheten till det yttersta för att tillämpa dem så snävt det bara gick. Vad gäller innehållet i lagtexten ändrades inget för att LSS upphörde och ersattes av Socialförsäkringsbalken kapitel 51. Rent juridiskt innebar det ändå som jag ser det att assistansreformens ställning försvagades. Nu fanns det inte längre en enskild lag som närmare reglerade rätten till assistansersättning, den fick istället ”trängas” med övriga socialförsäkringar”.

Är det dags att återskapa LASS (eller motsvarande lag) när vi kämpar för att få en fungerande LSS lag för samtliga insatser igen? Jag tycker det finns goda skäl till att göra det. Ser man till hur utvecklingen varit senaste decenniet är det oerhört viktigt att det svart på vitt framgår att assistansersättningen verkligen är en rättighet, ingen allmosa. Det blir mer tyngd om det är inskrivet i en egen lag istället för en del av en mycket stor samling lagtexter i Socialförsäkringsbalken.

* Använder sig Funktionsrättsrörelsen för lite av juridiken i vår kamp mot staten, dess myndigheter och kommunerna? Det anser i alla fall Lars Lööw som utvecklar sina tankar i en stor intervju som är gjord av med Lagen som verktyg.

Hela intervjun med Lars Lööw

Lars Lööw själv är utbildad jurist, förälder till ett barn med utvecklingsstörning/intellektuell funktionsvariation och har genom åren varit engagerad i funktionsrättsrörelsen på en rad olika sätt, bland annat som förbundsjurist hos FUB. Som rörelse tycker Lars Lööw att vi allt för sällan använder oss av juridiken. I intervjun säger han bland annat:

Framför allt måste gällande lagar användas och prövas så att rättspraxis växer fram och lagens innebörd tydliggörs.

Det är när lagar testas och blir praxis som man kan veta vad de går för och var gränserna går. När sedan juridiken inte lyckas får man söka sig andra vägar. Om utslaget inte blir det önskade måste man gå till politikerna och fråga: var det så här vi ville ha det?

När jag skriver alla inlägg om diverse domar tror kanske många att jag har pluggat juridik, det har jag inte gjort. Jag har studerat statsvetenskap och historia och tycker faktiskt att juridik är riktigt tråkigt. Jag bestämde mig ändå för att göra en kraftansträngning för att dels läsa igenom vad som faktiskt står i LSS olika paragrafer och gå igenom domarna på djupet. Harald Strands LSS skola har varit till stor hjälp med. Bara då kan man förstå hur det är möjligt att förvränga lagens ambitioner så som nu skett.  Och ja, vill man montera ner intentionerna får jag tyvärr konstatera att LSS lagen är full av kryphål men de kan man inte se om man inte läst lagen och domarna ordentligt.

Efter sondmatningsdomen 2018 och FK-s förfärliga tolkning ropade många av lagtrots av FK. Och ja, jag trodde faktiskt inte myndigheten skulle tolka domen så snävt som de gjorde. Jag trodde i all min enfald att FK skulle betrakta samtliga delar av sondmatningen som integritetsnära. De facto fanns det ändå ett kryphål i domen, det står nämligen klart och tydligt att sondmatningen visserligen ska betraktas som en måltid men om hjälpbehovet är grundläggande måste det räknas som integritetsnära med hänvisning till domen 2009.  Där fanns kryphålet. Om jag inte plöjt igenom domen 2009 säkert tre-fyra gånger vid det här laget hade jag inte haft en aning om att det kryphålet existerade.

Jag håller definitivt med med Lars Lööw om att den juridiska kampen är oerhört viktig, att enbart bara ropa på rättigheter, FN-konventioner etcetera räcker helt enkelt inte. Vi måste  driva kampen juridiskt, via rättsfall också, oavsett om det handlar om LSS - oavsett insats, bristande tillgänglighet, alla former av diskriminering etcetera. Grejen är att det måste finnas jurister som driver fallen, gärna personer som själva har funktionsvariationer eller anhöriga och där är den potentiella personalstyrkan inte så stor. Håller vi oss enbart till LSS anser jag mig mycket väl insatt i lagen och de fyra HFD domarna 2009-2017 samt sondmatningsdomen 2018 men jag är ingen jurist. Jag har inte kompetensen att driva rättsfall. För att vinna rättsfall krävs det personer som behärskar det judiska finliret utantill som kan genomskåda alla ordklyverier i det juridiska språket. D v s mycket skickliga utbildade jurister.