Utan grundläggande behov – vad hade staten använt istället för att urholka assistansreformen?

 Det är väldigt tydligt att det är införandet av grundläggande behov 1996 som möjliggjort att så många förlorat statlig assistansersättning och övriga är jätterädda för Försäkringskassan. Jag är emellertid inte godtrogen nog och tro att lagen varit skyddad även utan grundläggande behov.

 Vad hade staten gett sig på istället för att införa grundläggande behov j jakten på besparingar? Grundläggande behov ska givetvis bort, bort, bort. Jag är samtidigt 99,9 % säker på att staten hittat andra sätt för att dra in assistans i jakten på nedskärningar även utan detta begrepp. Vill staten skära ner och sänka utgifterna så gör de det. Hela besparingskulturen måste ryckas upp med rötterna för att få till en vändning.

Med mycket stor sannolikhet utan grundläggande behov tror jag hade det införts hårda kriterier av vad som krävs för att bli beviljad personlig assistans, d v s utnyttjat den luckan att det faktiskt inte finns tydliga kriterier i LSS på samma satt som i CRPD vad som faktiskt är personlig assistans, vilka kriterier är det som ska uppfyllas. Och eller satt ett högt golv på hur många timmar som behövs för att bli beviljad insatsen. Om jag minns rätt låg ett sådant förslag i utredningen 1995 - 96 som vi lyckades stoppa men de hade återkommit igen, troligtvis tillsammans med andra besparingsåtgärder längre fram.

Grundläggande behov var ur besparingshökarnas synvinkel en praktisk lösning. Ganska oskyldig först men väldigt tänjbar till det sämre för oss.

Det är egentligen glasklart vadlagen vill uppnå enligt § 5-7 men paragraferna är skrivna med antagandet att ingen någonsin skulle vilja komma på något så dumt som att försämra en frihetsreform - att staten alltid vill väl.

Den totala avsaknaden av vilja från regeringen att stoppa underfinansieringen visar att Tidö regeringen, i praktiken finansdepartementet helt saknar ambitioner att verkligen återupprätta reformens intentioner. Och på andra sidan blockgränsen visade Socialdemokraterna att de också saknar ambitioner. Angående avsaknaden av besked om nya behovsbedömningar. Återigen, frågan om nya behovsbedömningarna går hand i hand med finansieringen = mycket högre budgetanslag från regeringen.

Vad gäller framtiden, det är lika bra att ställa in sig på at det kommer att bli ett fortsatt tryck på besparingar/försämringar. Jag är fortfarande tämligen säker på att inget parti kommer föreslå att lägga ner frihetsreformen helt och hållet – det är alldeles för känsligt. Så frågan blir vad staten kommer rikta in sig in på i fortsatta besparingar? Jag har haft en diskussion med Chat GPT listar nedan ett urval av totalt 8 punkter. Eter det kommenterar jag punkterna, har Chat GPT enligt mig rätt eller är AI inne på helt fel spår?

Fortsatt underfinansiering av schablonen

Reglering av anhörigassistans

Rättslig passivitet – att inte agera

Retoriken om 'träffsäkerhet”

 

Kommentarer

Vad gäller underfinansieringen av schablonen har besparingarna på gott i drygt 10 år nu av både blåa och röda regeringar, totala dolda besparingar överstiger svindlande 40 miljarder kr nu. Regeringens senaste budget, avsaknad av indexering och lika snåla höjningar i Socialdemokraternas budget visar att ingen ljusning är i sikte och driver frihetsreformen allt närmare finansiell kollaps.

Regleringen av anhörig assistans finns med i den nya utredningen som ska vara klar efter valet. Oron är enorm hos många anhöriga. Min anser jag själv kvalificerade gissning är att det kommer att bli förslag på relativt stora begränsningar men inget förbud.

Att vi ska värna reformen har olika regeringar upprepat som, ett positiv från Alliansregeringens tid till regering Kristersson. I praktiken görs mycket lite konkret som verkligen skulle göra skillnad som indexerad schablonersättning och nya behovsbedömningar.

Att personer som behöver insatsen ska också få den har vi hört lika länge. I praktiken har tusentals personer förlorat statlig assistansersättning och ingen ljusning är i sikte. Även på kommunal nivå minskar också antalet personer beviljade PA samtidigt som antalet gruppbostäder och andra LSS boenden ökar.

Sammanfattning

Bortsett från regleringen av anhörigassistans är alla punkter fullt ”verksamma” och har varit det i många år nu, så AI är definitivt inne på ”rätt spår” som jag ser det och utan en ljusning i sikte. Inget av detta har krävt någon lagändring. Möjligen kan vi ändå få upp assistansen som valfråga igen 2026 en då måste det bli en riktigt akut kris igen som det var 2016 - 2017. Det kan det mycket väl bli. Blir inte förvånad alls om vi fram till sommaren 2026 nås av allt fler rapporter om anordnare som lägger ner verksamheten och assistansberättigade som är strandsatta p g a avsaknad av personal.

Ansvaret för om det sker läggar jag i så fall helt på regeringen utifrån vad regeringsformen säger:

1 kap 6 § Regeringen styr riket. Den är ansvarig inför riksdagen