Tankar inför hösten - läget är som vanligt kärvt

 Har haft en lång och skon semester. Vädret har överlag varit bra tycker jag. Tänkte här i första blogginlägget efter sommaren fundera kring läget för assistansreformen och vad som ska prioriteras framöver.

I vanlig ordning är läget mycket kärvt. Visserligen har antalet assistansberättigade ökat lite grann under sommaren. Under sommaren ökade antalet personer beviljade statlig assistansersättning med blygsamma 67 personer. För att sätta perspektiv på det här så har antalet personer med statlig assistansersättning minskat med 2767 personer sedan oktober 2015… 

Källa Assistanskoll.se

Under våren kom flera domar som om de tillämpas fullt ut kommer att leda till att anordnarna – får mycket större ansvar för att kontrollera våra liv. Det går givetvis rakt emot LSS intentioner. Återkraven från Försäkringskassan har utvecklats till rena Vilda Western utan någon som helst rättssäkerhet som jag ser det. Under våren rapporterade flera tidningar om förödande konsekvenser för personer som fick återkrav på miljonbelopp på vaga grunder – pengar som aldrig kommer att kunna betalas tillbaka. Faktum är att domarna ger Försäkringskassan befogenhet att gå långt tillbaka i tiden för återkrav – ända till att assistansreformen infördes 1994.

Tittar vi framåt så är läget följande angående att få ordning på behovsbedömningarna. Camilla-Waltersson-Grönvall meddelade under sommaren att regeringen överväger att tillsätta en utredning men inget är bestämt än.

För vår del har jag inte ändrat tankar kring vad som är viktigast för oss att prioritera. Vi måste och jag betonar verkligen måste lägga tyngdpunkten på följande:

Nya behovsbedömningar så klart. En mycket viktig komponent för att få ordning på vår frihetsreform. Som givetvis utgår från de verkliga behoven.

Indexerad schablonersättning. Visst, vi driver kampanjen Rimliga villkor men får vi inte ett index som funkar bra fortsätter reformen att undermineras, det blir allt svårare att hitta personal med stor risk för de facto havererad assistans för tusentals människor. Sanningen är – har vi inga personliga assistenter som vill jobba för oss spelar det ingen vad som står i beslutet, assistansen fungerar inte, punkt.

Jag vill också lägga till ett perspektiv här som jag tycker sällan nämns. Timschablonen ska ju även finansiera omkostnader för personlig assistans vid olika aktiviteter – från en glasstrut till semesterresor. Är schablonen så låg att dessa utgifter inte kan finansieras, så har vi ingen personlig assistans längre. Det är i bästa fall en uppgraderad form av hemtjänst.

Får vi ändå inte en indexerad höjning av schablonersättningen från 2026? Ja, allt talar för det men jag litar inte på det innan vi har ett definitivt besked från regeringen med en schablonersättning som verkligen är indexerad. Tyvärr har vi varit dåligt informerade hur det kommer att utformas.

För mig går det inte att skilja på kampen för behovsbedömningarna och schablonersättningen. Fungerar inte båda sakerna så fungerar inte assistansreformen, punkt.

Statligt huvudmannaskap, självklart. Återigen, ovan nämnda saker måste vara på plats innan förstatligandet sker. Annars finns potential för en katastrofal situation uppstår.

LSS lagen är så söndertrasad av alla domar, vi måste börja om med en ny lag. Det tar sin tid att få på plats – jag vet det. Ser emellertid inget alternativ om vi ska ha en hållbar lösning. I en ny lag måste det finnas tydliga kriterier för vad som är personlig assistans enligt kriterierna i Funktionsrättskonventionen artikel 19. Vad som är ett väsentligt ändrat förhållande måste mycket tydligt preciseras, är rena djungeln idag – samt hur långt tillbaka återkrav kan göras.

Det är bara ett år kvar nu tills det är dags för riksdagsval igen. Hur ska vi nå fram med våra budskap i en samhällsdebatt som helt präglas och kommer fortsätta präglas av Ukrainakriget och följderna även efter möjligt slut på kriget? Inrikes har vi fortfarande stora problem med gängvåld, knagglig ekonomi med mera. Det blir verkligen inte lätt att nå fram. Vi måste ändå försöka. I Jönköping planerar vi att ha en kampanj för personlig assistans under våren 2026 och jag vet att STIL i Stockholm planerar en stor kampanj under valrörelsen.

Och jag kan inte påpeka för många gånger. Ska vi ha en assistansreform som håller över tid med regeringsskiften i Rosenbad måste bromsklossarna S och M vara med.

Jag är inte rädd för att någon politiker i valrörelsen gör utspel om att vi inte har råd med personlig assistans för att vi måste skaka fram väldigt många miljarder kr till försvaret. I praktiken kommer försvaret sätta stor press på andra sektorer, våra frågor riskerar att hamna ännu längre ner på Rosenbads prio lista än vad som fallet är idag Oavsett om statsministern efter valet 2026 heter Ulf Kristersson eller Magdalena Andersson.