Klart nu - kraftigt försämrat högkostnadsskydd för läkemedel

 Nu är det definitivt klart. Regeringen kommer att lägga fram en proposition till Riksdagen för att besluta en kraftig försämring av högkostnadsskyddet för läkemedel. Tidigare har taket höjts enligt ett index vilket skulle ge ett tak på receptbelagda läkemedel 2900 kr för 12 månader 2025. Nu vill regeringen istället höja taket till hela 3800 kr istället, det är en höjning med hela 31 % över den indexerade höjningen. Finns det någonting som kan stoppa ökningen nu? Nej, det kan jag inte se eftersom samtliga Tidöpartier står bakom den planerade höjningen. När höjningen fortfarande bara befann sig på utredningsstadiet skrev jag i januari följande i bloggen.

Försämringen drabbar givetvis alla personer som är beroende av läkemedel men slår som vanligt allra hårdast mot grupper med tunna plånböcker. Här hittar vi förutom låginkomsttagare generellt t.ex. låginkomstpensionärer, långtidssjuka m.fl. och givetvis många personer med olika orsaker till stora livslånga funktionsnedsättningar - som är kraftigt överrepresenterade i "fattigdomsligan". Hur är det för personer med försörjningsstöd – samhällets sista skyddsnät? Om jag förstår regelverket rätt så avgör hemkommunen rätten till gratis eller nästan gratis mediciner efter utredning.

Kritiken från oss funkisar, patientföreningar, pensionärer och även många myndigheter har varit mycket hård. SKR (Sveriges kommuner och Regioner) skriver i sitt remissvar bland annat:

1. SKR ser tydliga hälsomässiga som fördelningspolitiska risker med att skjuta över en större del av kostnaderna på de enskilda individer som behöver läkemedel. Förslaget kan ha svårförutsägbara och sannolikt negativa konsekvenser.
2. En noggrann uppföljning är mycket angelägen. Särskilt angeläget blir det att följa upp i vilken utsträckning förändringen påverkar uthämtningen av läkemedel för individer med begränsad betalningsförmåga.

Själv trodde jag ändå det fanns en hyffsad sannolikhet att regeringen efter all kritik skulle backa lite grann i alla fall men så blir inte fallet. Det är provocerande att höra ansvarig minister Acko Ankarberg Johansson prata om att regeringen ”lyssnar på kritik från ”remissinstanserna” – det är precis det regeringen inte gör. Samtidigt presenterar regeringen en satsning på att patienter och anhöriga ska få bättre stöd för ideellt engagemang. Låter lovvärt men klingar falskt för mig eftersom beskedet sammanfaller med det mycket beska beskedet om läkemedelsskyddet. Försök till att avleda ilskan från beskedet om läkemedlen?

 

Naturligtvis handlar det här – som vanligt om att staten vill spara pengar. Regeringen beräknar att försämringen kommer spara sammanlagt drygt 5 miljarder kr 2026-2027 på utgiftsposten högkostnadsskydd för läkemedel. Blir det här verkligen en besparing för den offentliga sektorn som helhet? Jag säger med 99 % säkerhet nej, utgifterna kommer att öka! Det kommer att göra det därför att många inte kommer att ta sina mediciner med mer sjukhusbesök. Vad som däremot kommer ske är en överflyttning av utgifter för sjukvårdsrelaterade utgifter från staten till Regionerna.

 

Vi i funkisrörelsen kan tillsammans med långtidssjuka och pensionärer inte acceptera den här stora försämringen. Utöver detta staplas försämringarna på varandra för personer med stora funktionsnedsättningar. Utan att ens nämna LSS har vi låga höjningar av sjuk och aktivitetsersättning, extra beskattning på låga inkomster (”funkisskatten”), mer och mer avgifter för hjälpmedel, högre färdtjänsttaxor etcetera. Sen har inflationen börjat ta fart igen även om jag inte lägger all skuld på Rosenbad där – finns mängder med delförklaringar. Regeringen påtalar att t.ex. sjuk och aktivitetsersättningen höjs. Det stämmer men bara med 2,6 % och är småpotatis jämfört med lavinen med utgiftsökningar på andra håll.

 

Anm: Funkisskatten” uppstår när personer beviljade sjuk eller aktivitetsersättning inte får ta del av jobbskatteavdragen.

Läkemedelsförsäkringen måste vara hållbar säger regeringen, d v s kostnaden får inte rusa iväg ”okontrollerat”. Det är sant att statens utgifter ökar snabbt, 2023 var det 46 miljarder kr – jag har ju studerat nationalekonomi på grundnivå och inser att det är mycket pengar. Kostnadsökningen beror delvis på att befolkningen blir allt äldre och dels att det händer väldigt mycket inom läkemedelvetenskapen vilket är en fantastisk utveckling. Nya preparat lanseras ständigt men är ofta – mycket dyra. Allt tyder därmed på att utgifterna för staten kommer att fortsätta stiga ganska snabbt åren och decennierna som kommer.

På kort sikt är det minsta vi kan kräva en kompensation för ökade utgifter vilket inte är svårt att ordna med lite god vilja (t.ex. slopad ”funkisskatt”) jag vill inte bara vara en kritiker som bara klagar, det behövs lösningar också om nu regeringen insisterar på att höjningen är absolut nödvändig.

 På lite längre sikt måste vi ändå se över hur läkemedelsförsäkringen ska finansieras – det är en oerhört viktig del av välfärdsstaten. När jag bloggade om detta ämne i januari nämnde jag att en lösning skulle vara att Regionerna delfinansierar läkemedlen med staten. Men det är ingen optimal modell när jag tänker efter. Vad som måste göras till att börja med är att granska hur prissättningen går till i förhandlingarna mellan företag och staten – betalar staten rejäla överpris och hur mycket i så fall?

 

Vi vet med 100 % säkerhet att det är en mycket lukrativ bransch som genererar mycket stora vinster till aktieägarna. Ett exempel är danska Novo Nordisk som med sina nya bantningsmediciner har ökat vinsten så mycket att börsvärdet fjolåret steg så mycket att värdet på samtliga aktier var högre än hela Danmarks årliga Bruttonationalprodukt och högst värderade företaget i Europa Hur många miljarder går det att få ner statens kostnad med lägre priser och intäkter företagen utan att vi påverkas alls?¨

 

 Under vintern presenterade Socialstyrelsen en rapport om sammantaget mycket omfattande användning av läkemedel bland LSS berättigade. Allra värst är situationen på gruppboende där även överdosering av mycket starka preparat är vanligt. Visst, jag ifrågasätter inte alls att många personer behöver många läkemedel (själv äter jag två mediciner på livstid) men ser vi till alla receptbelagda läkemedel som skrivs ut till dryga 10 miljoner invånare - är det verkligen nödvändigt? En nära anhörig till mig som jobbar i segmentet hälsosam livsstil svarar definitivt nej. Stora besparingar hade lätt kunnat göras med en sundare livsstil i befolkningen som helhet som hade frigjort stora resurser till de stora behoven. 

FUB föreslår att LSS gruppen ska undantas. Är mycket tveksam att det är rätt väg att gå. I så fall kommer andra grupper också att ropa på berättigade krav på undantag med potentiellt uppslitande konflikter om vem som ska rätt till undantag. Målet måste vara så låga avgifter som möjligt med de med stora behov och (vilket mycket ofta sammanfaller) låga inkomster – med eller utan LSS insatser.

Funktionsrättsrörelsen regeringen lyssnar inte

Sen finns det också olika sätt att kompensera för försämringar som läkemedelsskyddet och som jag tror är en viktig delkomponent parallellt med krav på låga avgifter framöver för att skydda oss när statens utgifter för läkemedel kommer att öka – troligen snabbt. Jag nämnde innan att ta bort funkisskatten. Andra sätt är att rakt av höja aktivitetsersättningen/sjukersättningen, bostadstillägg rejält och rensa upp ordentligt i den allt tätare djungeln med diverse olika avgifter på hjälpmedel, hemsjukvård etcetera.

 Och så givetvis också ge stöd till de som kan arbeta efter egen förmåga. Att de känner att ekonomin verkligen förbättras och trygghet att ekonomin inte slås i spillror om den s.k. arbetsförmågan försämras. Och självklart utan förakt för de som faktiskt inte kan arbeta.

Som systemet är utformat nu skrämmer det folk till att ens försöka arbeta - just efter sin förmåga. Vilket i förlängningen garanterar livslång fattigdom.