tisdag 18 februari 2025

Några positiva nyheter

 Frihetsreformen personlig assistans trängs som vanligt från olika håll – underfinansiering, inga tecken på nya behovsbedömningar och indirekt lågkonjunktur, ointresserad regering, en osäker omvärld, gängvåld med mera. Mitt i allt negativt kommer ändå ibland nyheter som pekar i positiv riktning. Det ska vi titta på nu.

 

Kollektivavtal mellan vårdföretagarna och Kommunal är klart

Bland alla hot som dykt upp mot assistansreformen är hotet om förbjudna dygnspass bland det mest oväntade. Att detta hot dessutom skulle ha sitt ursprung i ett EU-direktiv var helt oväntat för mig. Hotet i händelse av att det blir verklighet skulle i praktiken punktera assistansreformen som frihetsreform.


Hur illa ett eventuellt förbud än skulle vara har jag ändå inte varit så orolig för att det ska bli verklighet. Motståndet är för stort från såväl oss själva, väldigt många personliga assistenter och flertalet anordnare (bortsett från kommunerna). Och nu ser det ut att lösa sig. Ett nytt kollektivavtal är klart mellan Kommunal och Vårdföretagarna (Fremia förhandlar fortfarande). Huvudregeln är visserligen 11 timmars vila under 24 timmar enligt EU direktivet men det finns många undantag – även rätten till dygnspass. Om långa pass med jour:


En kombination av arbete och jour kan, om det är nödvändigt för att tillgodose den assistansberättigades rättigheter eller om verksamheten så kräver, förläggas från 20 till 24 timmar. Sammanvägningen av arbete och jour ska planeras så att assistenten får återhämtning. Jour förläggs med minst 5 timmar någon gång mellan kl. 22-08. Jour ska förläggas vid samma tidpunkter under begränsningsperioden, men undantagsvis kan tidpunkten variera mellan kl. 22-08. Efter arbetspasset ska assistenten ha vila motsvarande minst arbetspassets längd.


Även 24 timmar utan jour är ok men då krävs två dygn med vila jämfört med ett dygn vid jour. Dygnspass är även ok vid tjänsteresa.

Mer information


Avtalet mellan Fremia och Kommunal är inte klart. Har emellertid mycket svårt och se att det kommer skilja sig från Vårdföretagarnas vad gäller dygnspass. Det bygger jag på att Fremia utåt varit mycket starka motståndare mot förbud av dygnspass. Angående hur långt förhandlingarna har kommit blir svaret på Fremias hemsida:


Förhandlingarna återupptas nu mellan Fremia och Kommunal. Vår målsättning är att komma fram till en överenskommelse så snart som möjligt, men vi vet inte i nuläget när det blir. I förhandlingarna ingår också att komma fram till en rimlig tid för implementering av de nya reglerna.


Det är mycket glädjande att vi kommit så långt för att rädda dygnspassen. Förändringen jämfört med tidigare är så vitt jag kan bedöma att kraven på rejäl vila efter dygnspass kommer att skärpas. För egen del är assistenterna alltid lediga minst 24 timmar efter ett dygnspass.


Baksidan är att Sobona tidigare slöt ett avtal med Kommunal som inte tillät dygnspass. Så vitt jag vet har ingen ändring skett där.


Tills vidare är det därmed inte alla assistansberättigade som kommer ha rätt att lägga schema med dygnspass.



Positiv dom om grundläggande behovet förebyggande stöd

För några år sedan togs det hårt skadade grundläggande behovet ingående kunskap om brukaren bort och ersattes av två nya grundläggande behov:


Stöd på grund psykisk funktionsnedsättning för att förebygga skada


Stöd som avser egenvård på grund av vissa medicinska tillstånd

När det här skulle tillämpas i praktiken, vem omfattas egentligen? Försäkringskassan gjorde som brukligt är sedan 2007-2009, en snäv tolkning.


Det aktuella rättsfallet, målnummer 4361-24 i Göteborgs Kammarrätt handlar om ett 11 årigt barn som inte beviljats personlig assistans med stöd av psykisk funktionsnedsättning för att förebygga skada. Försäkringskassan menar att:


 Pojken/barnet inte utsätts för risker som var tillräckligt omfattande och allvarliga. ”Inte heller framkommer att det frekvent behövs ingripanden för att förhindra att NN allvarligt skadat sig själv eller andra,”


Avslaget överklagades men Förvaltningsrätten gick på Försäkringskassans linje. Kammarrätten gör emellertid en annan tolkning och ger därmed Försäkringskassan ”bakläxa”. Två utdrag ur motiveringen:


Mamman har uppgett att hon behöver hindra sonen från att hoppa från fönster, dra ur lampor från väggen, pilla i kontakter, klättra på dörrar eller annat som är högt upp samt kasta glas. Han försöker dagligen springa i väg. Han kan dra i håret, sparkas eller rivas när han inte får som han vill. I badhuset vill han hoppa i den djupa bassängen och på stranden springer han rakt ut i havet. Han drar upp och kastar grannarnas växter.


Kammarrätten anser att utredningen gör sannolikt att NN behöver tillsyn all vaken tid av någon som befinner sig i hans omedelbara närhet och ingriper frekvent.”

 

Nu får vi se vad som händer med detta rättsfall. Troligen är sannolikheten stor att Försäkringskassan överklagar till Högsta Förvaltningsdomstolen för att ”få klarhet i vad som gäller”.  Prövningstillstånd tror jag beviljas. Tills vidare får vi ändå glädjas av att det kommit ytterligare en dom som går emot Försäkringskassan.

Mer info hos Heja Olika



Under 2024 kom det relativt många domar som gick på generösare tolkning än Försäkringskassan, tre exempel

 Tillsyn dygnet runt för flicka med impulsiva utbrott bedöms grundläggande

Barn med autism har rätt till ständig tillsyn för att undvika skador. Domstolen bedömer även rätt till motiverande insatser

Rätt till assistans vid diabetes: teknisk övervakning räcker inte


Samtliga nämnda domar är på Kammarrättsnivå


Nu ska sägas att det även kommit domslut som går i negativ riktning. Men utvecklingen i den juridiska världen är trots allt inte nattsvart. Många gånger lönar det sig att överklaga. Tyvärr finns det stora orättvisor inbyggda här eftersom många assistansberättigade inte har tillgång till juridiskt ombud. Ett annat problem är Försäkringskassans ”förkärlek” att bara använda domar som går i restriktiv riktning vid nytolkningar av tillämpningen.

https://ekjuridik.se/inlagg/2024-11-05-10-intressanta-domar-inom-personlig-assistans-2024.html


För övrigt får vi aldrig släppa kravet på en indexerad höjning av schablonersättningen! Finansieras inte reformen efter verkliga kostnader för en fungerande personlig assistans havererar hela lagen - oavsett vad som står i lagtexten.



tisdag 11 februari 2025

Får många LSS berättigade personer alldeles för mycket läkemedel?

 Personer med LSS-insatser löper stor risk för läkemedelskrockar och allvarliga biverkningar. Det framgår av en rapport från Socialstyrelsen.

– Vården måste följa upp detta mycket noggrannare

Björn Eriksson – generaldirektör Socialstyrelsen


Heja Olika sammanfattar rapporten


Regeringen har meddelat att den till sommaren planerar att genomföra en kraftig höjning på högkostnadsskyddet för läkemedelhögkostnadsskyddet – från sommaren 2025 höjs i så fall taket till 3800 kr för en 12 månaders period. Det råder ingen tvekan om att höjningen – om den blir verklighet kommer slå mycket hårt mot personer med låga inkomster.


Motivet till höjningen är att statens utgifter stiger snabbt. 2023 landade utgifterna för staten på 46 miljarder kr – det är mycket pengar samtidigt som vi talar om en oerhört viktig del av välfärdsstaten. Men kan det vara så att många läkemedel skrivs ut i onödan? Att en del av de ca 70 000 personer som är beviljade 10 olika LSS insatser är så hårt medicinerade att det är hälsovådligt?

Nyligen presenterade Socialstyrelsen en rapport om läkemedelsanvändningen i LSS gruppen och hur uppföljningen ser ut. Rapporten konstaterar att LSS gruppen föga överraskande använder mycket mer mediciner än befolkningen som helhet. Själv är jag dock överraskad om hur omfattande medicineringen i sin helhet faktiskt är. Min egen situation på läkemedelsfronten är följande vad gäller daglig användning (receptbelagt):


Jag äter morgon och kväll två mediciner mot epilepsianfall samt tar varje morgon munsköljmedel föreskrivet av tandläkare.


Enligt Socialstyrelsens rapport ligger jag själv i kraftig underkant vad gäller ”konsumtion” av läkemedel. Hela 43 % av de LSS berättigade använder minst 10 olika läkemedel, många gånger betydligt fler. Viktiga slutsatser i rapporten:


  • De vanligaste läkemedlen i den studerade gruppen var antidepressivaantiepileptikaneuroleptika (antipsykotiska), sömnmedel samt medel vid förstoppning.

  • I nära hälften av de mätningar som gjordes i olika åldersgrupper i respektive personkrets, var användningen 10 gånger högre eller mer jämfört med motsvarande åldersgrupp hos personer som inte får insatser enligt LSS.

  • Det sågs inte några tydliga skillnader mellan män och kvinnor, förutom en högre användning av antidepressiva medel hos kvinnor och en något högre användning av neuroleptika hos män.

  • Undersökningen visade en högre förekomst av läkemedlen hos personer på LSS-boende. Tydligast var denna skillnad för användningen av neuroleptika.

Det råder ingen tvekan om att det finns många personer som verkligen är i behov av många mediciner. Jag blir samtidigt djupt bekymrad av att i det verkliga livet får enligt Socialstyrelsen många personer äta mediciner som egentligen är avsedda till något helt annat. Kraftig överdosering av mycket starka läkemedel är också vanligt förekommande Känns som rena experimentverkstaden! Inte oväntat är personer som bor i gruppboende kraftigt överrepresenterade med hård medicinering. FUB-s kommentar till rapporten:


Vi utgår från att detta leder till en reglering av uppföljning och omprövning av läkemedelsanvändningen för gruppen. Det är allvarligt och oförståeligt att en sådan reglering inte redan har införts.


Instämmer verkligen men hur har det blivit så här? En berättigad fråga måste vara i många fall – är det verkligen nödvändigt med så mycket mediciner? Och även om svaret många gånger är ja, varför mycket kraftig överdosering och rena experiment med oprövade preparat som är avsett till annat? Det är inte lördagsgodis precis vi pratar om. Det är ingen tillfällighet att det finns en statlig myndighet som granskar och ger tillstånd innan preparaten får användas. De är helt enkelt farliga om de används fel.


Ska inte ge mig in på konspiratoriska teorier men jag tror läget är det här: Sjukvården och omsorgsverksamheten gör det många gånger lätt för sig. Skriv ut väldigt mycket mediciner så är problemet löst. Medveten illvilja, det tror jag inte. Däremot saknas resurser för att gå till botten och faktiskt göra något åt de grundläggande orsakerna till hälsoproblemen, att förbygga. Jag ska ge ett eget exempel från egna erfarenheter hur det kan fungera. Det handlar inte om mediciner men det är ett symptom på det jag beskriver ovan.


Jag har bloggat tidigare om de stora problemen med smärta i framförallt höger knä jag hade framförallt 2018-2019. Sjukvården gjorde en snabbutryckning och fixade klumpiga fot ortoser åt mig – som skulle bäras livet ut. Visst, ortoserna behövdes verkligen just då. Däremot fanns inget som helst intresse av att gå till botten och åtgärda de bakomliggande orsakerna till att jag hade ont – benmusklerna var för svaga. Och uppföljning – inget alls. Men kön hade i alla fall kortats med en person…


Nu har jag ju löst smärtproblemet ändå ”på egen hand”. Med hård konditionsträning med en s.k. motomed (ett superbra träningshjälpmedel för mig) har jag tränat upp benmusklerna så pass mycket att knäsmärtorna är helt borta, stödförmågan har förbättrats markant och ortoserna står på en hylla som ”back- up” om jag får ont igen. F.t. klarar jag mig bra med sandaler med specialinlägg.


Tillbaka till medicinerna. Socialstyrelsen ska nu ta fram riktlinjer för användning. Det är givetvis bra – bara det leder till förbättringar. Några frågor måste ställas:


·   Varför har det dröjt så länge innan Socialstyrelsen verkligen undersökte det här – vad verkar vara mycket allvarliga problem?


·  Finns det ett samband mellan nedskärningar i olika LSS verksamheter och kraftigt ökad medicinering?


·  Kan det möjligen vara så att både anhöriga och intresseorganisationer tidigare har haft så dålig insyn i verksamheten i olika LSS boende att det saknats medvetenhet om den faktiska omfattningen på problemet?


Funktionsrättskonventionen har många olika kriterier för institutioner. En av dem är dålig eller helt obefintlig insyn från omvärlden i hur verksamheten fungerar…


Nästa blogginlägg kommer att vara mer positivt. Även om det mesta pekar åt fel håll kommer det ibland ändå positiva nyheter inom såväl personlig assistans som annan Funktionsrättspolitik.


torsdag 6 februari 2025

Justitieombudsmannen (JO) anser inte Försäkringskassan har rätt att göra oanmälda hembesök utan samtycke

 Hur stora befogenheter ska Försäkringskassan ha att göra oanmälda hembesök för att kontrollera verksamheten? Ska FK ha rätt att göra oanmälda hembesök? Innan jul kom justitiekanslern med ett utslag – myndigheten anser inte Försäkringskassan ska ha rätt att göra oanmälda hembesök. Inte utan samtycke eller att kunna redovisa mycket starka skäl.

Bakgrunden till fallet är följande enligt DHR-s medlemstidning Funktionshinderpolitik.


Orsaken var en anonym anmälan riktad mot kvinnan och hennes man kopplad till hennes assistansersättning. 

En av kvinnans personliga assistenter släppte in de båda handläggarna och under besöket satt kvinnan i sin säng och svarade på myndighetens frågor. 

Hela artikeln i Funktionshinderpolitik

Hur motiverar då JO sitt beslut som därmed ger Försäkringskassan bakläxa? I motiveringen står bland annat följande:


Huvudregeln bör vara att Försäkringskassan, när den avser att göra ett hembesök, måste föranmäla detta så att den enskilde får möjlighet att på förhand ta
ställning till om han eller hon vill samtycka till åtgärden. När ett hembesök är oanmält, och den enskilde kan känna sig tvungen att släppa in Försäkringskassans personal,
måste handläggarna noga förvissa sig om att den enskilde samtycker till att de faktiskt går in i bostaden.


Var och en är enligt 2 kap. 6 § regeringsformen skyddad mot bl.a. husrannsakan och liknande intrång från det allmänna. JO konstaterar att det inte finns någon
bestämmelse som begränsar det skyddet i förhållande till Försäkringskassan. Skyddet gäller dock bara påtvingade ingrepp. Den enskilde kan alltså genom samtycke ge Försäkringskassans personal tillträde till bostaden.


JO bedömer att Försäkringskassan inte respekterade bl.a. 2 kap. 6 § regeringsformen i samband med hembesöket.

Sammanfattning av JO-s beslut


Det är allvarlig kritik mot Försäkringskassan när en så tung juridisk myndighet som JO anser att FK i det aktuella fallet mot vår viktigaste grundlag – Regeringsformen, plus Europakonventionen för mänskliga rättigheter. Vad säger då Försäkringskassan till sitt försvar?

Oanmälda hembesök är en viktig del av vår kontrollverksamhet men ger JO åtminstone delvis rätt. I en intervju av Assistanskoll sägs följande:

De är ett viktigt verktyg när vi gör kontroller och när vi utreder misstankar kring att assistans inte utförs korrekt. Hembesök kan också ge oss en möjlighet att upptäcka vanvård. Med det sagt så har det inte blivit bra i det här fallet och vi tar till oss av JO:s kritik. För att genomföra hembesöket behöver vi få samtycke från den assistansberättigade och dokumentera det samtycket.


Hur hade jag reagerat själv om FK ringt oanmälda för att besöka mitt hem? I dagsläget hade jag blivit jätterädd därför att jag inte litar på myndigheten. Nu vill de ta min assistans, punkt hade reaktionen varit. Om vi backar bandet 20 år hade jag säkert blivit förvånad men jag tror inte jag blivit rädd. Skulle det ske idag hoppas jag att jag hade samlat mig så pass mycket att jag hade begärt att få se legitimation innan jag släppte in dem.


Vi konstaterar att JO anser att oanmälda hembesök från FK inte är förenligt med Regeringsformen om inte finns samtycke eller FK kan redovisa att de har mycket starka skäl men vad betyder det i den framtida jakten på välfärdskriminalitet?  Själv tycker jag inte det finns någon klar gränslinje för vad FK ansvarar för och när polisen tar över. Känns som FK har blivit en ”allt i allo” myndighet. Beviljar assistans, kontrollerar – övervakar och utreder brott. Borde inte FK-s roll vara att i samarbete med IVO, Skatteverket, Arbetsmiljöverket, Migrationsverket Kronofogden, Bolagsverket m.fl. övervaka och anmäla misstänkt brottslighet till polisen, lämna det underlag man har varpå polisen tar över själva brottsutredningen?


Ett vanligt svar när journalister ställer frågor till FK och polisen om assistanshärvor är ofta svaret ungefär så här:

Det är mycket svårutredda brott.


Så vad gäller polisen, både den ”vanliga” polisen och Ekobrottsmyndigheten – har dessa myndigheter den kunskap som krävs för att komma åt välfärdskriminaliteten där kriminella med ”enorm uppfinningsrikedom” nästan alltid ligger lite före? Behöver polisen en särskild enhet i Nationella operativa avdelningen (tidigare kallat Rikskriminalpolisen) som bara koncentrerar sig på brott i välfärdssektorn och eventuella kopplingar till organiserad kriminalitet?

 

”Enorm uppfinningsrikedom”. Jo, jag har läst så pass många böcker nu om den organiserade brottsligheten i Sverige att jag vågar med 100 % säkerhet slå fast att ”uppfinningsrikedomen” för att tjäna kriminella pengar är oerhört stor – mycket större än vad gemene man i allmänheten vill tro.

 

När jag började skriva det här blogginlägget var tanken att ha med en hel del funderingar kring en fortsatt storoffensiv från regeringen mot välfärdskriminalitet och vad vi kan vänta oss för förslag. Men i tisdags hände något fasansfullt i Örebro. En person gick in i en Komvux skola och sköt ihjäl 10 personer och tog sedan sitt eget liv. Anhöriga och överlevande är traumatiserade för resten av livet Det är det värsta massmordet i Sveriges moderna historia. I går undrade drottning Silvia vad som hänt med det lugna, snälla, fina Sverige?


 Och många undrar säkert samma sak. Mina föräldrar säger att de inte känner igen det land han växte upp i eller flyttade till (min mamma flyttade till Sverige innan jag föddes) - ett av världens absolut rikaste där det inte sprängdes nästan dagligen, framtidsoptimismen flödade och alla hela tiden fick det bättre.

Efter en så hemsk händelse måste vi nu hålla ihop. Politikens vardagliga trätoämnen om vilken/vilka skatter eller bidrag som ska sänkas eller höjas måste läggas åt sidan för ett tag. Gängvåldet, mordet på Koranbrännaren och nu det här – Sverige befinner sig i kris.




måndag 3 februari 2025

Kommer problemet att anställa personliga assistenter bli permanent?

 Det som sker i Vansbro kommun visar hur situationen för personer med behov av personlig assistans spårat ur helt

– Utvecklingen i kommunerna är ett resultat av att Försäkringskassan haft ett tyst mandat av riksdag och regering att själva, med stöd av förvaltningsdomstolar, skapa den rättspraxis som råder idag.

Bo Gunnar Karlsson intervjuad av Assistanskoll

Hela intervjun i Assistanskoll


Vansbro är en mindre kommun i Dalarna och en av en lång, lång rad kommuner som drabbats av stora besparingar i olika LSS verksamheter, inklusive personlig assistans. Bo Gunnar Karlsson är ombud för Gustav Sixtensson som förlorat all personlig assistans. Gustav blev istället erbjudet ett gruppboende 16 mil från hemorten. Gustavs familj sa nej vilket lett till att föräldrarna nu jobbar i skift för att sonen ska kunna bo kvar i sitt hem.


Gustav gick från dygnet runt assistans till noll timmar efter beslut från en inhyrd konsult som dessutom dragit in tillståndet för flera personer till. Situationen i Vansbro kommun påminner en hel del om en förfärlig härva som uppdagades i Gnosjö kommun i Småland för ungefär ett år sedan som jag bloggade om. Även där hade en inhyrd konsult dragit in ett antal assistansbeslut på extremt lösa grunder och dessutom begått flera lagbrott på vägen som förfalskade namnteckningar.


I intervjun redogör Bo Gunnar sin syn på situationen för såväl kommunal assistans som assistansreformen i helhet. Bo Gunnar anser att tillämpningen i kommunerna har spårat ur vilket är en konsekvens av de allt hårdare bedömningarna av Försäkringskassan med tusentals personer som förlorat statlig assistansersättning. De facto har det lett till en överflyttning av kostnaden för PA från staten till kommunerna.


Bo Gunnar är också mycket kritisk till ointresset från riksdagspartierna att verkligen lösa assistanskrisen och pekar ut samtliga riksdagspartier som medskyldiga. Största ansvaret lägger han ändå på Socialdemokraterna och Moderaterna. Han undrar också om att de eldsjälar för assistansen som funnits i riksdagen lämnar möjligen beror på ointresse från ledningen i det egna partiet?


I stora drag håller jag med det som sägs så klart. Jag hoppas dock innerligen att Bo Gunnars misstanke inte stämmer att orsaken till att t.ex. Pia Stensland och Bengt Eliasson lämnat Riksdagen beror på bristande stöd från moderpartiet.


När man läste artikeln kom jag att tänka på en mycket viktig grupp som sällan nämns när det inte kopplas till kampanjen för rimliga villkor – våra personliga assistenter och viljan att faktiskt jobba som personlig assistent. Utan personliga assistenter fungerar inte lagen – oavsett tillämpningen. Var finns anställningstryggheten när personen hen jobbar hos helt plötsligt får assistansbeslutet indraget och utan synbar anledning? Länge har tillgången till personliga assistenter setts som en icke fråga (inkluderar mig själv också) – vi har antagit att de kommer alltid finnas tillgängliga på arbetsmarknaden. Det har varit en naiv inställning.


Om vi lågt räknar med att varje assistansberättigad i genomsnitt har fyra assistenter (i verkligheten är snittet högre) innebär indragen assistans för 3000 personer (ungefärliga antalet som förlorat statlig assistansersättning sedan 2015) att ca 12 000 personer blir arbetslösa. Hur många av dessa är sugna efter det att jobba vidare som personliga assistenter? Inte särskilt många tror jag är svaret när det var så lätt att förlora jobbet.


För personer som funderar på att jobba som personliga assistenter och vill sätta sig in lite hur assistansbranschen fungerar möts mest av negativa saker i massmedia, hos politiker och delvis anordnarna och vi assistansberättigade som kan samlas ihop i följande huvudkategorier. 


Många assistansberättigade får beslutet för personlig assistans indraget.


Vi assistansberättigade känner oss jagade av Försäkringskassan.


Det finns mycket kriminalitet och fusk.


Staten tycker att reformen kostar för mycket


Reformen är underfinansierad vilket leder till dålig löneutveckling.

 

Knappast något som känns som något drömjobb om man vill ha en trygg anställning med bra löneutveckling...


 Solskensberättelser från oss hur mycket assistansen betyder i våra liv eller positiva berättelser från personliga assistenter väger sammantaget knappast upp allt negativt när det gäller viljan att söka jobbet.


Att det blivit allt svårare att hitta bra personliga assistenter är välkänt. Jag har bloggat mycket om betydligt högre löner och vidhåller att det är jätteviktigt men jag tror inte det räcker. Vi måste se till anställningstryggheten också. Den assistanspolitik som nu förts i dryga 15 år med indragna tillstånd för tusentals personer är förödande för att locka personer till yrket personlig assistent.


Hur kommer det se ut i framöver med tillgången till bra assistenter? Som utvecklingen har varit i många år är troligen bästa utfallet – att nuvarande läge består och blir permanent.



I torsdags förra veckan hade arrangerade regeringen en stor presskonferens till följd av det mycket grova gängvåldet i landet med en till synes ändlös serie med skjutningar och sprängningar. Deltagare förutom statsminister Ulf Kristersson var också justitieminister Gunnar Strömmer, rikspolischefen och generaldirektören för Tullverket.


Vi är alla nog eniga om att gängvåldet är ett oerhört allvarligt samhällsproblem. I grund och botten är jag optimist och de som känner mig säger att jag är en glad och lättsam person när jag slappnar av. Fast när jag lyssnade på vad statens företrädare hade att säga får jag medge att:


Det kändes ”långt in i ryggmärgen” hur lågt våra frågor är prioriterade nu. Gängvåldet lägger sig som en tung filt över diskussioner att lösa andra samhällsproblem. Samhällsdebatten kretsar i stort sett kring tre saker. Gängvåldet och dess konsekvenser, Nato och Ukrainakriget samt Donald Trump. Allt detta är mycket långt från mjuka, humanistiska frågor som rätten till ett självständigt/självbestämt liv.


 Det är bara drygt 1,5 år kvar till nästa riksdagsval och sker ingen stor förbättring vad gäller minskat gängvåld fram tills våren 2026 kommer vi få en valrörelse som i ännu högre grad än den senaste valrörelsen kommer kretsa kring gängvåld och vad som ska göras eller inte göras för att lösa problemet. Och ännu mindre utrymme för sociala frågor.


Det finns vissa tecken som pekade i rätt riktning för assistansreformen 2024 men att verkligen få upp våra frågor i strålljuset känns som en extremt svår uppgift men vi måste försöka. Den bistra sanningen är att miljön i politikvärlden för att lyfta våra frågor är usel, tyvärr.

 


tisdag 28 januari 2025

Paradigmskifte behövs i synen på assistansreformen – hur åstadkommer vi det?

 Obs! I det här blogginlägget lägger jag svåra hinder som statens utgiftstak, ändrad syn på välfärdsstaten mm åt sidan. Har bloggat utförligt om det tidigare.


Caroline Ardbo är sedan många år tillbaka en mycket god Facebook vän och Caroline har följt den här bloggen i många år nu. Jag har i flera blogginlägg berättat om hur jag blev delaktig i produktionen av Carolines film – Kampen för ett liv om nedmonteringen av assistansreformens intentioner. För några veckor sedan intervjuade Assistanskoll Caroline som berättade om varför hon gjorde filmen och sin syn på varför det har gått snett och sa bland annat följande:


– Trots att de stora institutionerna avvecklades på 70-talet, har gamla tankesätt levt kvar. Idag hör vi mycket vackra ord om allas lika värde, men när det kommer till handling förs en politik som pekar i motsatt riktning. Jag tror att det krävs ett helt nytt mind set, ett paradigmskifte om du vill, för att få rätsida på LSS.

Assistanskoll intervjuar Caroline Ardbo


Hur når vi då detta paradigmskifte i synen på frihetsreformen hos politiker och i media? Det ärligaste svaret jag kan ge är att jag inte kan se att det finns ett enkelt svar. Det är helt enkelt mycket svårt i dagsläget men vi måste försöka – annars kommer frihetsreformen alltid att vara ifrågasatt.

Först tankar om hur läget i politiken var i början av 90-talet och hur det är nu.

Det är sant att assistansreformen kom till mitt i en djup lågkonjunktur vilket är ett under i sig. Det blev ändå möjligt tack vare en kombination av flera saker. En målmedveten funkisrörelse som krävde stora förbättringar och politiker på hög nivå som både hade ett genuint engagemang och verklig makt i både sitt parti och regeringen. Utan Bengt Westerbergs stora inflytande hade finansminister Ann Wibble aldrig gett grönt ljus för frihetsreformen. Inte med så höga ambitioner i alla fall, är 99,9 % säker på det.  

Jag vill lägga till en sak. Niklas Altermark har säkert helt rätt i att det fanns ett ”kort fönster” där en så stor reform var möjlig. Jag hävdar att samhällsklimatet, trots begynnande ekonomisk kris i början av 90-talet präglades av en oerhörd optimism och framtidstro. Det Kalla Kriget var nyss avslutat och världen rustade ner.  Slutet på Kalla kriget var också början till slutet för alla världens diktaturer trodde även ledande statsvetare i västvärlden. En av dem var amerikanen Francis Fokoyama som hävdade att vi närmade oss ”historiens slut”. I en nära framtid skulle alla världens länder bli liberala demokratier.


Vintern 2025 befinner vi oss i ett helt annat läge. I Europa pågår det största kriget på vår kontinent sedan andra världskrigets slut. Man talar nu om ett nytt kallt krig mellan västvärlden och Ryssland och alla inblandade parter i kriget (direkt eller indirekt) ökar sina militärutgifter i mycket snabb takt. Det gäller så klart även Sverige. Och det märks verkligen. Både ekonomiskt och i själva samhällsdebatten som jag nämnde i förra blogginlägget.


Fukoyamas förutsägelser har kommit på skam – vilket han medgett själv. Nu råder bred enighet bland statsvetarna att demokratin som styrelsesätt är på tillbakagång i en lång rad länder runt om i världen. Runt om i världen har högernationalistiska partier nått mycket stora framgångar. Donald Trump som USA-s 45-e och 47-president är det främste beviset. Orsakerna till den utvecklingen är givetvis många. I grund och botten handlar det ändå om ett mycket utbrett folkligt missnöje med en rad olika saker där stor invandringskritik är en central faktor -liksom ökad misstro eller rent förakt mot såväl politiker och massmedia samt i bästa fall misstro (men ofta rent förakt) mot klimatforskningen och dess slutsatser. De etablerade partierna från höger till vänster har varit helt oförmögna att hantera det missnöjet.


Allt detta sammantaget gör att humanistiska frågor som t.ex mänskliga rättigheter befinner sig i en djup lågkonjunktur. I förlängningen betyder det också att det f.t. är inget bra ”karriärval” som politiker att satsa på frågor som är intimt förknippade med mänskliga rättigheter som t.ex Funktionsrätt.


Hur stor effekt kommer Donald Trumps och Elon Musks jakt på att spara pengar i amerikanska staten ha på funkispolitiken i Sverige? På kort sikt i alla fall är jag inte mer bekymrad än tidigare. I riksdagen finns inget om helst politiskt stöd för sänkta statsutgifter i den omfattningen som Trump och Musk säger sig eftersträva. På lite längre sikt då- flera år eller mer? USA-s president och världens rikaste människa är världens informella ledare för en internationell rörelse som i grund och botten misstror demokratin. Och en samhällsutveckling där den typen av krafter blir mycket starka har aldrig varit bra för minoriteter i historien.


Storkrig i Europa, ökade försvarsanslag demokratier på tillbakagång, högernationalister på stark frammarsch, gängvåldet i Sverige, klimathot etcetera. Det är mycket svårt och se en vändning till optimistiska vindar i världen och Sverige där humanistiska frågor hamnar i centrum, Inte i närtid i alla fall = åtskilliga år in i framtiden. Det är verklighet som vi har att navigera i.


Så här ska vi göra då?

 Det är verkligen svårt med dagens samhällsklimat men egna tankar.


Jag kommer inte runt att vi måste komma åt och få bort kriminalitet och grovt fusk i såväl assistansen som annan skattefinansierad välfärd. Ärligt talat. Hade jag varit en helt utomstående person utan insyn i assistans eller och funkisvärldens vardag hade jag förmodligen undrat hur det är möjligt överhuvudtaget att 10 miljoner kr eller mer kan hamna helt fel hos en enda person. I maktens boningar spelar det ingen roll att det stora, stora flertalet sköter sig. Med mycket stor sannolikhet finns inte en enda finansminister – röd eller blå som i dagsläget är beredd att skjuta till stora extra belopp till frihetsreformen eller ändrar synen på oss som ”kostnad” om vi inte får bukt med det här problemet. Att fuskuppskattningarna som gjordes av t.ex Billumutredningen 2012 om jag minns rätt har mycket löst underlag som Niklas Altermark visat spelar ingen roll alls här.


Så har vi givetvis oss själva och våra anhöriga och alla assistenter som gör ett så viktigt jobb. Självfallet ska vi inte sluta att framhäva assistansreformens mjuka värden. De nära banden mellan assistansreformens intentioner, ett gott liv, allas lika värden och diverse demokratiska rättigheter – som är inskrivna i såväl regeringsformen och olika rättighetskonventioner, en av dessa är Funkrättskonventionen. Konventioner som Sveriges regeringar undertecknat. E ett land som normalt har höga ambitioner vad gäller mänskliga rättigheter.


Ska assistansreformen ses som en självklar del av välfärdsstaten mer än bara vackra ord tror jag det är viktigt att en grupp assistansberättigade träder fram mer offentligt än vad som jag tycker är fallet är idag. En del gör det så klart men jag tror det krävs fler om bara berörda personer har ork till det. Det är de personer som fötts utan omfattande funktionsnedsättningar men senare i livet drabbats av en svår sjukdom (t.ex. muskelsjukdomar) eller mycket allvarlig skada som ändrat livet totalt. Jag är Facebook vän med flera personer som har dessa orsaker att de behöver personlig assistans. Hur bra fysisk form valfri person än har kan alla behöva personlig assistans om olyckan är framme. Därför måste assistansreformen också vara en självklar del av välfärdsstaten.


Ett stort problem att ge andra perspektiv än kriminalitet och ”skenande kostnader” här är bristen på självrepresentation i de politiska församlingarna. Problemet förvärras när så få politiker som är ”normater” har makten att verkligen göra skillnad. Problemet med den dåliga självrepresentationen bloggade jag om för ganska många år sedan nu men det finns verkligen anledning att återkomma till.

 

 På arbetstagarsidan rekommenderar jag att ni emellanåt besöker Kommunals Facebook sida eller Kommunals medlems tidning Kommunalarbetaren (www.ka.se) för att få en uppfattning av stämningarna där. Jag garanterar att det inte är ovanligt med missnöje hos personliga assistenter eller annan LSS personal. Det kan handla om löner, anställningsvillkor och inte så sällan assistenter som behandlas illa av assistansanordnaren och arbetsledare. Och så givetvis (kopplat till arbetsvillkor) dygnspassen.


Vad gäller just dygnspassen är min bedömning att Kommunals ledning inte har stöd av en medlemsmajoritet, snarare är en stor majoritet av medlemmarna emot ett förbud av dygnspass.


Alltså gäller att få facket att ändra uppfattning. Alla assistenter som faktiskt också är nöjda med sitt jobb måste komma till tals och berätta om alla positiva erfarenheter men det räcker inte. Vi måste få Kommunal med oss och då är det superviktigt att statusen på yrket höjs. Alltså måste lönerna upp rejält och då krävs mycket högre schablon och att det finns en bra balans mellan vår rättighet till självbestämmande och de rättigheter som alla arbetstagare har enligt arbetstidslagen och kollektivavtal.

 

 


onsdag 22 januari 2025

Vad kan förvänta oss med assistansreformen 2025?

 Nytt år och därmed fortsatt kamp för att försvara oss mot försämringar för vår frihetsreform plus en lång rad andra saker kopplade till funktionsrättspolitik. Under alla år jag bloggat har jag inte ett enda år kunnat inleda med att ”det ser ljust ut”…


Ändå, det fanns ändå några saker som ändå måste betecknas som ljuspunkter på en totalt sett ganska mörk assistans himmel.


·  Det mesta tyder nu på att vi verkligen får en indexerad höjning av schablonersättningen 2026. Några brasklappar finns ändå. En akut ekonomisk kris eller ännu sämre omvärldsläge skulle antagligen sätta stopp för planerna.


· Det så omtalade dubbla föräldraavdraget kommer att halveras. Inte alls tillräckligt men ändå ett litet steg i rätt riktning.


·  Antalet personer beviljade statlig assistansersättning steg faktiskt en aning under 2024 + 61 personer till 13 343 personer. Källa Assistanskoll.se


·  För första gången på mycket länge pratade en ansvarig minister i höstas om höjda ambitioner i Funktionsrättspolitiken. Återstår att se vad det leder till i praktiken. Vi ska inte ha för höga förväntningar.


Däremot saknas fortfarande besked från regeringen på den centrala frågan hur behovsbedömningarna ska se ut i framtiden och ingenting utifrån det information vi kan ta del tyder på att en utredning är på gång om detta.


Finansiering. Ja, jag pratar en hel del om pengar och kommer fortsätta att göra det. Därför att det är absolut nödvändigt med både nya behovsdömningar och betydligt större ekonomiska resurser om vi ska få ordning på assistansreformen. Utan det sistnämnda hjälper det inte hur bra ändringarna är på papperet om det inte tillförs betydligt mer resurser = pengar.


 När vi granskar finansplanen kommande tre år finns helt enkelt inte tillräckligt med pengar för att ge flera tusen personer till statlig assistansersättning. Det där med att LSS är en rättighetslag med i teorin obegränsad finansiering av finansdepartementet och kommunerna. Glöm det, det har den egentligen aldrig varit.

På Kommunal nivå fortsätter antalet assistansberättigade att minska, en nedgång som nu pågått sedan 2020. I november 2024 var 4701 personer beviljade kommunal assistansersättning Källa: Assistanskoll.se

Reformerna i stärkt personlig assistans måste hittills betecknas som ett fiasko. Ca 2000 personer skulle återfå sin personliga assistans, resultatet när detta skrivs är mycket magert.  Jag menar att det i huvudsak beror på två saker.


1 Försäkringskassan dubbla avdrag för föräldraansvar 2 Det faktum att Stärkt personlig assistans inte gick till botten med att rätta tillfrihetsreformens mest grundläggande problem till att lagen inte fungerar som det var tänkt - d v s behovsbedömningarna.'


Nu ska föräldraavdraget halveras. Ett litet steg i rätt riktning men jag tror inte det kommer påverka antalet som beviljas personlig assistans nämnvärt. Det troliga utfallet bekräftas också av en rapport från ISF som konstaterar följande:


Vi bedömer att regeländringarna inte heller på längre sikt kommer leda till en sådan utvidgning av rätten till assistansersättning som regeringen ville


De flesta avslag beror på att Försäkringskassan bedömer att barnen inte har grundläggande behov som når upp till kravet på mer än 20 timmar per vecka innan föräldraavdraget görs. Därför kommer halveringen inte att leda till att så många fler barn beviljas assistansersättning.

ISF och föräldraavdraget


När det gäller att nå fram till våra folkvalda politiker är det för det mesta mycket svårt. Och 2025 känns det kämpigare än på många år. Vi far backa tillbaka till valrörelsen 2018 då assistansreformen faktiskt fick rejäl uppmärksamhet.


Det är verkligen inte Ulf Kristerssons fel att Vladimir Putin invaderade Ukraina eller att det alltid oroliga Mellanöstern står i brand år efter år. Däremot får det svåra säkerhetspolitiska läget stora konsekvenser för vad som regeringen prioriterar. Väldiga resurser tillförs nu försvaret – givet det mycket allvarliga omvärldsläget så agerar alla regeringar likadant Och landets säkerhet. Ja, det är en mycket viktig uppgift för alla regeringar.


Förutom att så mycket pengar nu går till försvaret tycker jag också vi fått en mycket militariserad samhällsdebatt där andra viktiga inrikes problem får finna sig att stå helt skuggan av Putins krig och Nato. Det gäller i hög grad problemen i välfärden i allmänhet och leder därmed med automatik till att assistansreformen hamnar ännu längre ner på prioriteringslistan. Bland regeringspartierna (räknar här in SD) anklagar jag inte Liberalerna och Kristdemokraterna för att sakna goda intentioner men de väger för lätt. SD prioriterar ytterst helt andra saker än personlig assistans. När det gäller ansvarig minister Camilla Valtersson Grönvall (Moderaterna) tror jag faktiskt hon vill väl med reformen men saknar både makt och resurser.


Kort och gott. På regeringsnivå ser jag ingen politiker med tillräckligt mycket makt och pondus som verkligen kan driva våra frågor framåt på allvar. Under hela reformens existens sedan starten 1994 är det bara Bengt Westerberg som haft den makten och inflytandet utanför statsministerkansliet och Finansdepartementet. Alltså händer inte mycket.


Förstatligande? Ser ut att dra ut på tiden. Regeringens officiella förklaring är att det är ”svårare än vi trodde att genomföra förstatligandet” För mig är det en omskrivning för att ”det, enligt Finansdepartementet finns inte tillräckligt med pengar”… Men att det dröjer är verkligen ingen katastrof så länge det inte finns nya behovsbedömningar. Tvärtom vore det riktigt, riktigt illa om assistansreformen förstatligas utan nya kriterier för behovsbedömningar. Även här gäller det att Funktionsrättsrörelsen står på sig


Däremot, om det inte kommer hända mycket eller mest troligt ingenting vad gäller behovsbedömningar kan vi vara helt säkra på att något som verkligen kommer prioriteras är fortsatt kamp mot välfärdsbrottslighet.  Flera stora assistanshärvor ledde till fällande domar. Här är det högst sannolikt att det åtminstone blir debatt om långtgående åtgärder för att stoppa välfärdskriminalitet, inklusive GPS.

 

Jag beskriver läget som fortsatt mycket kärvt men stabilt och kommer så förbli under 2025. Vi som har statlig assistansersättning sitter relativt säkert under förutsättning att vi ligger lågt och inte gör något som väcker Försäkringskassans intresse. Hittar FK en anledning (särskilt ändrade förhållanden) för att öppna en omprövning är den eller de personerna illa ute. Mitt råd är – undvik kontakt med FK så mycket som möjligt. Jag är jätterädd för FK. Att man som mångårig assistansberättigad ska behöva ge ett sådant råd är milt uttryckt – sorgligt.


Jag har ändå mycket svårt och se att omprövningarna återupptas för alla enligt den gamla modellen, inte ens Försäkringskassan begär det enligt de besked som lämnats hösten 2024. Sker det, blir en fullständigt förödande smäll. Jag tror faktiskt ingen regering är beredd att ta ansvaret för det som kommer hända.


Sammantaget. Efter dryga två år med regering Kristersson är läget ungefär som jag räknade med hösten 2022. Varken sämre eller bättre.


Regleringsbrev till Försäkringskassan

I regleringsbrevet till Försäkringskassan har myndigheten fått tre uppgifter.


1 Utvecklingen av assistansreformen. Inkluderar bland annat redovisa indikatorer för assistansersättning. Indikatorerna ska bl. a. följa utvecklingen av antalet brukare, timmar, kostnader, antalet bifall och antalet avslag.


 2 Försäkringskassan ska följa upp och analysera hur halveringen av det schabloniserade föräldraavdraget har påverkat utfallet av rätten till assistansersättning. Redovisas till Socialdepartementet senast 13 november 2025.


3) Utreda förutsättningarna för att förstatliga assistansreformen. Försäkringskassan ska beskriva vad som krävs i form av IT-utveckling, utbildning, rekrytering, samarbete med berörda kommuner och övriga förberedelser som är nödvändiga för att ett statligt huvudmannaskap ska kunna genomföras på ett rättssäkert och kostnadseffektivt sätt samtidigt som konsekvenserna för enskilda, anordnare och kommuner inte blir större än nödvändigt.


Det finns i alla fall inget om direktiv som syftar till direkta besparingar. Det har det inte gjort efter 2016. Ungefär som väntat.

Regleringsbrevet till Försäkringskassan