De hårdare kraven på FK om återbetalningar beror på flera samverkande faktorer

 Många trodde att vi skulle vara skyddade från omprövningar när tvåårsstoppet på omprövningar av statlig assistansersättning infördes 2017. 2018 skrevs detta in i socialförsäkringsbalken kapitel 51 men med ett viktigt undantag/kryphål – omprövningar ska göras vid ”väsentligt ändrade förhållande”. Kryphålet var uppenbart men de flesta verkar inte ha varit bekymrade eller tänkt på det.

Fyra år senare kommer allt fler rapporter om att Försäkringskassan begär återbetalningar av utbetald assistansersättning eller att omprövningar görs utan att det vad det verkar skett några uppenbara ändringar i assistansbehovet som motiverar en omprövning (omprövningar vid stora ändringar har alltid gjorts och är givetvis motiverade). Varför ser vi den här utvecklingen just nu och varför kommer det förslag som skulle innebära kraftigt ökade möjligheter för Försäkringskassan/staten att kontrollera våra liv.

Det är ingen hemlighet att FK ser omprövningsstoppet som ett ”problem” och gärna vill återuppta dem. Officiellt för att ”säkerställa kvaliteten” och få en rättslig definition av vad som är ett ”väsentligt ändrade förhållande”. I praktiken handlar det givetvis om att hålla nere utgifterna som att jaga kriminella. I går publicerade Heja Olika en lång artikel som sammanfattar hur staten via Försäkringskassan och domstolar jobbat mot assistansreformen ända sedan FK 2007 introducerade begreppet ”integritetsnära hjälpbehov”.

Enligt assistansjurister finns ingen oklarhet i vad som är ett väsentligt ändrat förhållande. Innebörden är att tröskeln för återupptagna omprövningar ska vara mycket hög.

Konferens om hårdare återkrav

Innan vi går vidare kan vi sammanfatta varför assistansreformen urholkats så mycket att vi alla är jätteskraja för Försäkringskassan. Jag ser följande huvudorsaker:

·  Vår frihetsreform har alltid varit ifrågasatt och inte haft samma stöd som t.ex. sjuk och föräldraförsäkringarna eller nästan gratis sjukvård åt alla.

·       Signalpolitik från såväl politiker och kritiker att den ”kostar för mycket”…

·  Restriktiva prejudicerande domar som Försäkringskassan och kommunerna tillämpar så strängt som möjligt.

·  Riktigt usel förståelse hos juristerna i förvaltningsrätten vad syftet med reformen verkligen är. Något som också gått över de andra LSS insatserna.

·  Rapporter om fusk och kriminalitet givetvis också in. Har som jag ser det har det fungerat som ”raketbränsle” för de som av olika anledningar tycker att vi kostar för mycket och har ”det för bra”. Återigen jag förnekar inte att det finns mycket grova avarter i assistansbranschen och de ska givetvis bort. Pratar gärna med våra politiker om lösningar på problemet.

·  Vad gäller det som nu sker nu med återkrav mm har staten har p.g.a. kriget i Ukraina, skenande höjningar av elpriser, drivmedel mm fått stora extra utgifter. Vi blir alltid attackerade i sådana lägen. Det är ingen tillfällighet att de två s.k. statsbärande partierna i praktiken är överens om att inte återupprätta frihetsreformens verkliga intentioner.

Den enskilt största anledningen till raset är det ökända regleringsbrevet från 2016, förfallet accelererade snabbt efter det. Därefter lägger jag till mantrat om ”jobb vs bidragslinjen”. Infört av alliansregeringen, hårt kritiserat av S men som i princip köpte det väl i regeringsställning, ja t.om skärpte den. De stora försämringarna löper från slutet av 00-talet parallellt med försämringarna i sjukersättningen – sambandet är mycket tydligt. Vad är det vi och långtidssjuka har gemensamt. Ja, vi behöver stöd från samhället för uppehället av orsaker vi inte rår över.

Med bakgrund av allt detta är det inte det minsta överraskande att det kommer nya drastiska idéer om såväl oacceptabel övervakning som hårdare återkrav och att FK vill ”få klarhet i vad som är ”väsentligt ändrade förhållanden”.

Enligt Socialförsäkringsbalken kapitel 51 ska bara den aktuella förändringen omprövas vid ”väsentligt ändrade förhållanden” men så blev det, föga överraskande inte. Återupptagna omprövningar betyder av de rapporter vi får att hela behovet omprövas och då är det kört för många eftersom hela hjälp/ stödbehovet inte bedöms.

En vanlig orsak till återkrav tycks vara att assistansanvändaren ”inte använder assistansen enligt de beskrivningar som finns i assistansbeslutet”. Såvida det faktiskt inte skett stora förändringar (vilket är ovanligt) är denna syn på vad som är personlig assistans helt oförenligt med definitionerna av personlig assistans enligt FN. Människor lever inte våra liv efter en strikt mall som ska följas till punkt och pricka. Att det gäller även oss är Funktionsrättskonventionens artikel 19 mycket tydlig med. Kan aldrig påpekas för många gånger – även konstruktionen dagens behov och omprövningar har inget gemensamt med Funktionsrättskonventionens artikel 19.

Skulle som sagt aldrig våga kontakta FK om eventuellt ökat behov av personlig assistans. Jag är jätterädd för myndigheten. Det är givetvis inte sunt precis och tyvärr ett symptom på ett enormt systemfel – att vi som berörs är så rädda för en myndighet som är tänkt att hjälpa oss.

Bild: Tompa med min permobil en solig sommardag i Eksjö.