Rop på hjälp: Tänk om våra politiker levt som de lär när funkisfrågor diskuteras

 Att Sverige i såväl lagtext som retoriken har höga ambitioner när det gäller mänskliga rättigheter allmänt och välfärdsstatens vilja att utjämna orättvisor är glasklart. Men i praktiken blir det allt större skillnad från det vårt land säger sig stå för och hur politiken i praktiken ser ut. För några veckor sedan granskade jag i två blogginlägg Socialdemokraternas och Moderaternas partiprogram inom funktionsrättsområdet. Även om mina slutsatser inte på något sätt var oväntat är det ändå sorgligt och läsa och höra hur stora skillnaderna är i S och M-s partiprogram men uttalade ambitioner/målsättning och hur det ser ut i verkligheten.

Detta gäller även verkligheten på lokal och regional nivå. För någon vecka sedan anordnade Funktionsrätt Jönköpings län en debatt där samtliga partier i kommunfullmäktige deltog. Det var ”startskottet” på vår valkampanj för att sätta press på politikerna att förverkliga de krav vi har. Tre områden diskuterades – tillgänglighet, digitalt utanförskap och ensamhet. Och skulle vi enbart gå på vad politikerna hade att säga lätt det jättebra. Vi som deltog var alla nöjda med beskeden vi fick. Ja, skulle de agera som de säger sig vilja göra skulle vi inte behöva oroa oss för om Socialdemokrater eller borgerliga partier styr kommunen och Regionen.

Men som vanligt är det även i mina hemtrakter stora skillnader med vad som sägs och hur det faktiskt ser ut i verkligheten. LSS är ett typexempel. Jönköpings kommun blev ju 2018 utsedd till bästa LSS kommun, fyra år senare läser vi hur allt fler personer förlorar kommunal assistansersättning och tvingas mot sin vilja in på gruppboende. På tillgänglighetsområdet fick vi för några år sedan pris för tillgänglighetsarbete. Samtidigt är den fysiska tillgängligheten i härliga sommarstaden Grännas centrala delar riktigt usel.

Här ska ändå sägas att utan expertkunskaper på området har jag svårt att se hur stora, strukturella förbättringar ska kunna göras utan att från grunden bygga om hela centrum i Gränna. Vissa delar skulle dock kunna åtgärdas lätt, t.ex asfaltera en extremt otillgånglig parkeringsplats i centrum. Områdena nere vid Hamnen, Andrémuseet och natursköna Grännaberget funkar bra, i synnerhet museet över Grännas store ”son” polarforskaren Samuel August Andrée som 1897 försökte nå Nordpolen med luftballong men omkom.

Ska vi ”nöja oss med ”vackra ord från politikerna? Svaret är givetvis nej och det gäller såväl nationell som lokal och regional nivå. Ska inte gå in på detaljer men i Funktionsrätt Jönköpings län funderar vi som bäst på hur vi under kommande mandatperiod på bästa sätt ska kunna följa upp politikernas vackra ord och hur den faktiska politiken kommer att se ut.

Bild: Tompa med min permobil i ett otillgängligt Gränna. Bilden är tagen vid huvudgatan som går rakt igenom centrum. Uppskattningsvis kommer jag inte in i 90 % av butikerna och affärerna

Försäkringskassan, ja denna jättemyndighet som vi alla är livrädda för. För mig gäller samma sak som när stoppet på tvåårsomprövningen infördes. Jag är jätterädd för myndigheten och skulle aldrig komma på tanken att kontakta dem även om hälsotillståndet börjar försämras. Och rädslan gäller inte bara assistansen utan även den ekonomiska tryggheten – man känner att myndigheten hela tiden är på jakt efter den och liksom tusentals och åter tusentals personer är jag rädd varje gång jag får ett brev från den – vad tänker de försämra nu?

Formellt sett är de ju omprövningsstopp så länge det inte finns ”särskilt ändrade förhållandena.  Begreppet är inskrivet i Socialförsäkringsbalken kapitel 51. Jag såg direkt att här fanns ett kryphål (som av orsaker jag har svårt att förstår tog många i funkisrörelsen alltför lätt på detta uppenbara kryphål). Och som ”vanligt” fick jag rätt. Allt fler rapporter kommer om hur FK på olika sätt tänjer och bänder på begreppet för att kunna göra omprövningar. Utåt sett vill ”FK och därmed svenska staten ”bara ha klarhet” i vad som är ”särskilt ändrade förhållandena. I praktiken pågår en alltmer hänsynslös jakt på att ”runda särskilt ändrade förhållanden” för att göra omprövningar, Rättsosäkerheten blir allt större. Heja Olika formulerade det hå här i en artikel för några dagar sedan:

Försäkringskassan kan dessutom, när man upptäckt något man bedömer som felaktigt, gå tio år tillbaka i tiden, vilket kan medföra stora återkrav.

Vidare är det svårt att veta vad som räknas som ändrade förhållanden. Vad är felaktigt redovisad tid? Var går gränsen för att medicinska besvär ska anses vara felaktigt beskrivna? Här finns många tveksamheter.

Artikel om FK i Heja Olika

Vi kan bara inte ha det så här. Vi har ett jättelikt systemfel när vi är livrädda för en myndighet som ska hjälpa oss. Och det är ett enormt demokratiskt problem att FK gång på gång inte visar minsta vilja till att följa lagens intentioner. Politiker som missköter sig har vi möjlighet att rösta bort men mot FK-s byråkrati har vi ingenting att säga om. Vi har inte via val tillsatt ansvariga personer och vi har ingen möjlighet att rösta bort dem heller.

Problemet är politiskt eftersom FK ytterst styrs från regeringen och återigen ser vi hur stor skillnaden är mellan partiprogram och den politik som förs mot oss. Hade Magdalena respektive Ulf verkligen brytt sig om lagen hade de givetvis agerat mot myndigheten eller i Ulf Kristerssons fall i alla fall uttalat sig men såväl Magdalena Andersson som Ulf Kristersson tiger som muren vilket inte jag kan tolka på annat sätt än att de två statsministerkandidaterna är helt ointresserade/likgiltiga. 

Ok just nu har de händerna fulla med såväl kriget i Ukraina som Nato ansökningar men vad har Lena Hallengren och Moderaternas talesperson Camilla Waltersson- Grönvall något att säga? Det enda jag hört från Lena Hallengren är att återupptagna tvåårsomprövningar inte är aktuella samt i en intervju nyligen presenterat en rad ”olika problem” för att göra om behovsbedömningarna – underförstått, det skulle kosta för mycket…

Anm.: Vad Magdalena Andersson sa om oss 2015 minns vi alla. Så vitt jag minns har jag aldrig hört Ulf Kristersson säga något om personlig assistans överhuvudtaget.

Camilla Waltersson- Grönwall har visserligen pratat en del om rättsosäkerhet och rättshjälp vilket är en god intention men det hjälper inte mycket när det saknas intresse att göra om behovsbedömningarna. Och ointresset för F.K-s nya ”offensiv” är – mycket stort.

 Det finns uppenbart en aktiv styrning, man får väl tro Försäkringskassan när de säger att de följer politiska riktlinjer, de kommer ju någonstans ifrån. Vi såg väl en glimt av detta när.

 När det gäller LSS så har riksdagen och regeringen lämnat över ansvaret för rättsutvecklingen på området. Om HFD tolkar förarbetena på det sätt som domstolen har gjort är det lagstiftarens ansvar att korrigera detta genom att tydligt i förarbeten och politiska beslut markera att lagstiftningens mål ska gälla.

Annika Strandhäll försade sig i regleringsbrevet från 2016 om att bryta utvecklingen av assistanstimmarna. På samma sätt vore det intressant om någon kunde se på varför HFD är så intresserade av att skydda statsbudgeten från kostnader för personlig assistans, det är inte deras roll.

Andreas Pettersson, juris doktor i en intervju för Assistanskoll

Bild: En oerhört dåligt anpassad parkeringsplats i Gränna för personer som behöver rullstol eller rullator.