Två år med Corona pandemi – egna tankar

 Inleder årets första blogginlägg med två positiva saker

Strax innan jag inledde en lång jul ledighet hade jag mailkontakt med Ifa angående utredningen av det framtida huvudmannaskapet. Ifa delar min uppfattning att det är liten risk att Lars Lööv kommer att förslå kommunalt huvudmannaskap.

Vid årsskiftet infördes också stora ekonomiska förbättringar för personer som är beroende av sjukersättning.

Två har nu gått sedan vi för första gången hörde talas om Coronaviruset som dödat så många runt om i världen och skapat så många andra problem. För egen del har det nu nästan gått två år innan jag gick in i en synnerligen ofrivillig isolering. Då trodde jag bara det skulle vara några månader, den skulle vara över ett år… Jag har ju bloggat flera gånger om mina upplevelser under den tiden. Med lite distans på det? Hade någon sagt i mars 2020 till mig att du får sitta i isolering i över ett år (träffade i stort sett bara assistenter och nära anhöriga) hade jag tagit det som ett dåligt skämt/alternativt skrämselpropaganda.

Under fjolåret rullades vacciner ut. Hinner inte här gå in närmare på statens prioriteringar i vaccinordningen men det står klart nu att det finns en rejäl s.k. överdödlighet även hos assistansanvändare. Vi har ändå klarat oss betydligt bättre än äldrevården och hemtjänsten men det är naturligtvis ingen tröst för de assistansanvändare som lämnat oss p.g.a. Covid 19. Vi hör i stort sett allihop till riskgrupper. Somliga grupper är extra utsatta men det verkar inte Folkhälsomyndigheten tagit hänsyn till.

 11 mars tog jag själv första sprutan, andra sprutan fick jag 20 maj och slutligen spruta tre 16 december. Vad gäller biverkningar har jag klarat mig lindrigt. Det har handlat om feber en dag efter spruta 1 och trötthet någon dag efter spruta 2 och 3 – särskilt efter spruta/dos 2.

Under pandemins gång har jag själv stött på en rörelse som för egen del var i stort sett okänd före pandemin, nämligen antivaxx rörelsen. Här handlade det om en rörelse som i många fall inte var emot bara vaccin mot Covid 19 utan vaccin som helhet. Trodde inte det fanns så många som är totalt emot vaccin år 2022 när vaccin räddat så många liv genom åren. Det var t.ex tack vare vaccin som vi lyckades utrota den fruktansvärda sjukdomen smittkoppor.

När det gäller debatten om vaccinmotståndarna vill jag dela upp den i flera delar. Dels har vi antivaxxarna där många är helt emot vaccin. Rörelsen tycks samla ett mycket brett spektrum av människor från yttersta högerkanten till yttersta vänsterkanten. Uppenbart är att det finns en tydlig överrepresentation från yttersta högern. Ett sammanhållande kitt i en synnerligen spretig rörelse tycks vara stor misstro, eller t.om hat mot staten och dess myndigheter. Och då kommer givetvis följdfrågan – varför misstror så många staten runt om i världen, inklusive den rika västvärlden? Här finns inget enkelt svar men forskning visar i alla fall på en sak:

Samhällen där avståndet mellan rika och fattiga ökar tenderar att öka polariseringen i samhället med ökad misstro mot staten, mer konspirationsteorier och ökad stöd för olika extrema åsikter. Ingen antivaxxare har kunnat presentera en trovärdig alternativ väg som inte innebär ohämmad smittspridning och i förlängningen kollaps av sjukvården. Ett utmärkande drag tycker jag själv är att det är väldigt mycket JAG, JAG, JAG utan tanke på konsekvenser för hela samhället, d v s VI, VI,VI.

 

 Den andra gruppen handlar om personer som inte är emot vaccin i sig eller ens Covid vaccinen men de är oroliga för biverkningar. Och det är en oro som i alla fall jag inte vill förlöjliga. Det finns verkligen hemska exempel med biverkningar på vacciner och mediciner tidigare. Här togs dessutom vaccinen fram extremt fort och vi vet ännu ingenting om  eventuellt långsiktiga biverkningar (flera år). Vill inte skrämma någon men jag har själv inte känt mig 100 % trygg med vaccinen av denna anledning men ändå resonerat på följande sätt:

Jag tillhör själv en riskgrupp och att chansa att inte ta vaccinen hade varit helt irrationellt. Jag har också gjort det rimliga antagandet att risken för långsiktiga biverkningar, trots allt måste bedömas som låg och att vaccinen rejält minskar antalet personer som blir allvarligt sjuka torde inte den mest inbitna antivaxxaren kunna förneka. När vaccinen togs fram så snabbt får vi också ha i åtanke att läkemedelsbolagen haft nästan obegränsade resurser till sitt förfogande – resurser de normalt inte har för att ta fram vaccin.

Därmed inte sagt att olika restriktioner ska kunna debatteras och även kritiseras i ett demokratiskt samhälle. Jag har aldrig varit för en total s.k. lock down (vilket f.ö. regeringsformen faktiskt inte tillåter).  Jag tycker inte vi är där i Sverige än men det finns tecken på en del håll i omvärlden att vi är på väg mot permanenta indragningar av fri och rättigheter p.g.a. pandemin Det är illavarslande.

Utan tvekan slår restriktionerna hårt mot samhällsekonomin och att staten gått in med gigantiska belopp för att stötta olika verksamheter är helt rätt och det enda rimliga. Att det sedan förekommit en del fusk och kriminalitet kopplad till de olika stöden är verkligen sorgligt men var nog oundvikligt. Det finns dock stor anledning att rikta kritik mot vad det verkar – mycket svaga kontrollmekanismer. Att denna kriminalitet ändå inte får samma uppmärksamhet som fusk och kriminalitet i vår värld är ämne för eventuellt ett eget blogginlägg. Det skaver också i mig att det i debatten ägnats väldigt mycket tid åt konsekvenser för t.ex. turism, nöje, sport och kulturvärlden. Inget fel i sak. Men hur påverkas hälsan för oss som ofrivilligt suttit i isolering i över ett år? Intresset är helt obefintligt…

Regeringen Löfven har ett mycket stort ansvar för den katastrofala urholkningen av vår frihetsreform men under pandemin har faktiskt regeringen tagit ett beslut som många säkert glömt bort men som var väldigt viktigt. Kommunerna har som bekant aldrig varit några hängivna anhängare till vare sig hela LSS eller assistansreformen specifikt så vill påpeka en gång till:

När pandemin drog in över Sverige med full kraft senvintern/tidig vår 2020 dröjde det (tyvärr inte oväntat för mig) inte lång tid innan kommunernas intresseorganisation Sveriges kommuner och Regioner (SKR) gjorde en s.k. hemställan – begäran till regeringen. SKR ville se tillfälliga lagändringar som skulle ge kommunerna rätt att under en begränsad tid lättare kunna ändra gynnande beslut. D v s en kraftig maktförskjutning till kommunernas fördel. Regeringen sa nej, två gånger.

Temporära lagändringar blir ofta permanenta och hade regeringen lyssnat på SKR hade det garanterat kommit begären om förlängning och sedan förlängning igen och igen… En i praktiken permanent och helt oacceptabel försvagning av maktbalansen mellan vi som berörs och kommunerna hade därmed varit ett faktum. För när kommer pandemin vara över och Covid 19 betraktas som en infektionssjukdom i mängden? Ingen vet. Det enda vi vet i dagsläget är att mutationen Omikron är väldigt smittsam men ger i regel ett lindrigare förlopp än tidigare varianter. Alla virus muterar dock så det kommer Coronaviruset som orsakar Covid 19 fortsätta att göra.

Tre sprutor/doser hittills, allt på mindre än ett år. Själv är jag inställd på att det blir mer ”påfyllning” men jag hoppas innerligen att det räcker med en spruta/år i framtiden.