Ifa träffar partiledarna via Zoom - först ut var Annie Lööf

 Ifa har inlett en serie med möten via Zoom eller sin facebook sida där man under våren ska direktsända kortare möten med partiledarna (15-20 minuter). Först ut var Centerns Annie Lööf.

Givetvis ska jag titta på Ifa-s sändningar. Jag börjar här med att sammanfatta Annie Lööfs ståndpunkter.

Centern

Jag tycker Annie sa flera bra saker som är i linje med Ifa-s och övriga funkisrörelsens ståndpunkter, t.ex:

 

·   Alla hjälpbehov ska bedömas i sin helhet, det inkluderar de grundläggande behoven.

Assistansreformen ska förstatligas

 

· Personlig assistans ska vara ett verktyg/hjälpmedel för att forma våra egna liv som vi vill leva.

 

· Centern stödjer också förslagen i Stärkt personlig assistans.

 

Nu var det bara 15 minuter till förfogande så det går inte att hinna med allt på den tiden. En mycket viktig sak berördes inte alls som jag tycker är jätteviktig, nämligen den snåla höjningen av schablonen.

 

Sammantaget fick jag ändå ett positivt intryck.

Under resten av vintern och vidare under våren ska Ifa träffa de andra partiledarna. Liberalerna, Kristdemokraterna och Vänsterpartiet vet vi var de står – de är allierade. Försäkrar också att när det gäller talespersonerna för Kristdemokraterna och Liberalerna är Pia Steensland och Bengt Eliasson mycket lätta att prata med. Vänsterpartiets Maj Karlsson har jag bara träffat en gång i samband med ett av Ifa-s debattforum och gav bara positiva intryck.

Mest intressant blir givetvis vad Magdalena Andersson och Ulf Kristersson har att säga. Magdalena är ju som bekant även partiledare för Socialdemokraterna. Har inga höga förväntningar på någon av dem. Jag tror inte det kommer direkt dumma besked men ingenting som för oss framåt mer än i bästa fall vaga löften när det gäller behovsbedömningar. Jag kommer återkomma när Magdalena Andersson och Ulf Kristersson har sagt sitt.

 

 

Är det kommunala självstyret ett hot mot assistansreformens grundintentioner? Svaret är ja enligt Anna Westin, doktor i Offentlig förvaltning som intervjuats av Assistanskoll. Innan vi går vidare med Annas synpunkter ska jag redogöra för mina egna erfarenheter av hemkommunen som anordnare.

Jag har flera gånger skrivit om att jag sedan 1994 prövat på det mesta vad gäller anordnare- hemkommunen, privat företag, kooperativ och sedan 2009 ensam assistansanvändare i ett familjeägt företag avsett för min assistans. Kommunen hade jag de två första åren och jag återvänder aldrig dit frivilligt – kommunen var utan minsta konkurrens sämst. Det finns flera anledningar till det – det som var riktigt illa var att kommunen ville bestämma vad som, enligt dem var goda levnadsvillkor och att det inte fanns pengar för assistenterna när jag ville göra något som kostade mer än att gå ut och äta på restaurang… De pengarna försvann tydligen i diverse utgiftshål för kommunen.

 

Mina egna erfarenheter har gjort att jag är benhård motståndare till ett kommunalt monopol för assistansanvändare. Från högerhåll är det inte ovanligt att påstå att vänstern är nöjd bara alla har det lika dåligt – inte att så många som möjligt får det bättre. Generellt gillar jag inte den typen av argumentation men vad gäller synen på personlig assistans måste jag tyvärr hålla med. Ett kommunalt monopol skulle säkert medföra att standarden för assistansanvändarna (om de nu blir beviljade assistans) blir ganska lika runt om i landet men väldigt många skulle få det sämre än idag.

Att utifrån rent ideologiska argument förespråka kommunerna som ensamma anordnare håller inte om man nu verkligen vill att vi ska få det bättre – verkligheten visar någonting helt annat. Det betyder inte att privata anordnare med automatik = bra verksamhet. Hade all privat verksamhet fungerat bra hade vi inte haft några problem med kriminalitet i skattefinansierad välfärd utförd av privata aktörer. Och de som verkligen vill ha kommunen ska givetvis ha den möjligheten - men att andelen assistansanvändare som har kommunen successivt minskat förvånar inte mig.

 Anna Westin bekräftar i stora drag mina egna negativa upplevelser också är ett utbrett problem.

Det saknas fortbildning för brukaren och assistenterna kan vara utbildade men lyder då främst kommunens åsikter i stället för brukarens åsikter.

Expertbedömningar avgör assistansanvändarens som förväntas vara passiv. Den administrativa arbetsledaren har arbetsgivaransvaret och sista ordet vid rekrytering och vikarieanskaffning och måste vanligen ta hänsyn till övertaliga vid kommunen och då väger assistansanvändarens åsikt lätt

Brukarens självbestämmande ses ofta som ett snävt egenintresse där legitimiteten för makt finns främst vid politiska val och beslut i stället för att brukaren ses som expert på sitt eget liv.

Störst självbestämmande i Kooperativ

Vad gäller kommunerna hamnar de alltid på särklass sista plats när undersökningar görs hur nöjda assistansanvändarna är. Kooperativen brukar ta förstaplatsen. Självbestämmandet som är så central i riktig personlig assistans anses vara bäst i Kooperativen.

 

 

* Skulle AI vara ett bra verktyg för att behovs bedöma personlig assistans? Jag är mycket skeptisk och har fått förfrågan från Assistanskoll och skriva en krönika om det. Så jag kommer argumentera för mina negativa åsikter där.