Vad ska vi fokusera på och tankar inför riksdagsvalet

 Det är knappt ett år kvar till valet. Jag tror inte det händer mycket juridiskt med assistansen fram till dess. Utredningen om kommande huvudmannaskap blir klar först våren 2023. Det betyder inte att vi ska sitta tysta under tiden. Här nedan fokuserar jag enbart på PA, mycket väl medveten om alla andra problem som finns i de andra LSS insatserna och mycket annat som också behöver åtgärdas.

Gängvåldet fortsätter att skörda människoliv men trots det har jag ändå blivit mer optimistisk att assistansreformen ska kunna bli en valfråga igen – nu har ju frågan om hur FK använder begreppet väsentligt ändrade förhållanden lyfts ända till Riksdagen och Socialdepartementet.

I funkisrörelsen är vi totalt eniga om LSS insatsen personlig assistans inte fungerar alls som det var tänkt. Däremot råder (tyvärr) stor oenighet om hur vi ska åtgärda problemen. Vi är inte ens eniga om de grundläggande behoven ska finnas kvar, eller inte.

Jag tänker så här:

•  Vi måste koncentrera på några viktiga frågor (max 3 efter rekommendation från en god facebook vän) där vi faktiskt är eniga i funkisrörelsen angående assistansen. Centrala aktörer som måste vara med – bland annat Funktionsrätt, IL rörelsen, Ifa, DHR, Unga rörelsehindrade, Neuro, och några till.

 

•  Frågorna får inte vara för "svåra" - d v s lätt att förstå för allmänheten vad vi vill uppnå utan allt för stora förhandskunskaper.

Om vi har detta som utgångspunkt faller flera frågor bort direkt som förvisso är mycket viktiga men som inte passar alls att bedriva som valfrågor, t.ex.

Starta om med en helt ny LSS lag. Här hittar vi åsikter allt från att vi behöver en helt ny lag (t.ex. STIL) till att det bara behövs mindre ändringar (FUB) eftersom det inte är något fel på lagen, bara tillämpningen.

Gör Funktionsrättskonventionen till lag! Enighet råder om att konventionen inte följs men sen spretar åsikterna vilt hur den ska användas på bästa sätt. Jag kan urskilja minst 4(!) olika linjer i vår interna debatt:

1)  Gör konventionen till svensk lag  - STIL och några organisationer till.

2) Funktionsrätt – utred om det bästa sättet är att göra konventionen till lag

3) Ifa – Funktionsrättskonventionen ska självfallet följas men har inte tagit ställning vad gäller konventionen som svensk lag

4) FUB – konventionen ska följas.

Utöver spretigheten krävs det ganska stora kunskaper om vad det står i Funktionsrättskonventionen om hen ska förstå vad den går ut på. Det är kunskaper, en överväldigande majoritet av svenska folket saknar, vad gäller den centrala artikel 19 specifikt är kunskapen ännu lägre. Allmänheten skulle därför ha svårt att ta till sig varför vi tycker frågan är så viktig.

När jag funderade kom jag fram till följande frågor som vi utan tvekan ska kunna enas kring utan inbördes ranking:

·   Gör om behovsbedömningarna. Det borde inte vara pedagogiskt svårt att i en valrörelse få fram att bara vissa delar av hjälpbehoven bedöms och att det är en central orsak till att så många har förlorat sin assistansersättning. Samt att en bedömning av hela hjälpbehoven är helt central om vi ska få en fungerande assistansreform igen. Ändrad definition av väsentligt ändrade förhållande är en del av detta.

 

·   Schablonersättningen. En fråga som får allt för lite uppmärksamhet. Många verkar ta för givet att assistenterna bara finns där om det finns en lag. Men det måste också finnas pengar som kan betala våra assistenters löner. I annat fall söker de personliga assistenterna andra jobb. Nu sker, år efter år en långsam åderlåtning av reformen. Här borde det inte vara svårt att få med facket. Ett krav på en indexerad årlig höjning för att täcka avtalsenliga löneökningar tycker jag är ett ganska modest och fullt rimligt krav att driva.

 

En förstatligad assistansreform med staten som huvudman.  Jag tror inte vi behöver vara så oroliga för kommunalisering men likväl är det viktigt att verkligen påpeka att staten som ensam huvudman är det enda alternativet.

* När vi går till vallokalen eller förtidsröstar ska vi i praktiken rösta om vem som ska vara statsminister – Magdalena Andersson eller Ulf Kristersson. Angående statsminister Magdalena Andersson. Jag står fast vid att hon sa en hel del positivt under regeringsförklaringen, framförallt avståndstagandet från funkisskatten men att enbart prata hjälper inte som sagt.

Håller vi oss enbart till assistansreformen har statsministern självklart – mycket mer att bevisa efter allt som hände 2015 när våra behov och sjukskrivna ställdes mot desperata flyktingar och tusentals personer förlorade statlig assistansersättning. Att assistansreformen ”ska stärkas” som det hette i regeringsförklaringen räcker inte på långa vägar utan att närmare precisera hur det ska gå till och var ambitionsnivån ligger. 

När jag skriver detta, 13 december 2021 finns inga tecken, vare sig från Statsministern eller Socialdepartementet att Socialdemokraterna har minsta tanke på att åtgärda det mest fundamentala av allt – göra om behovsbedömningarna så att alla hjälpmoment räknas och ta bort begreppet ”integritetsnära hjälpbehov”.

Så har vi Ulf Kristersson som blir statsminister om oppositionen vinner valet. Moderaternas talesperson Camilla Waltersson-Grönvall med flera partikollegor har skrivit en omfattande motion En långsiktigt hållbar assistansreform (motion 021/22 3364). Där finns en hel del bra saker  (t.ex. statligt huvudmannaskap) men det talas fortfarande rätt mycket om kostnad och kostnadskontroll. Och framförallt– jag hittar ingenting om att motionärerna vill göra om behovsbedömningarna så att alla hjälpbehov räknas som en helhet eller att för gott ta bort de förhatliga omprövningarna i sin nuvarande form. Motionärerna nöjer sig och konstatera att de nuvarande behovsbedömningarna är integritetskränkande utan att närmare gå in vad som ska göras. 

Och vad gäller Ulf Kristersson själv – när hörde vi honom uttala sig om personlig assistans överhuvudtaget? Jag minns inte när i alla fall. Det säger en hel del tycker jag om hur ”högt” prioriterade vi är av den person som kanske blir vår nästa statsminister. Däremot tvivlar jag inte det minsta på Kristdemokraternas eller Liberalernas goda intentioner.

 

Jag tycker inte det är för mycket begärt att få svar från både statsministern och oppositionens statsministerkandidat vilka ambitioner de har med vår frihetsreform. Och då menar jag inte flummiga svar om att ”jag inväntar nya utredningar”,” jag har inte tagit ställning”…

En egen uppfattning om ambitionsnivå måste en statsminister, respektive statsministerkandidat ha utan att invänta utredningar.

 

* I fredags besökte jag Ädelfors folkhögskola och föreläste om LSS. Det gick jättebra, jag kände mig hur säker som helst. Och åhörarna verkade mycket nöjda också.

Bild: Tompa föreläser om LSS . Blå PowerPoint i bakgrunden. Sitter i min permobil med mörkblå tröja vid ett bord till vänster.

Nu tar jag en rejäl julledighet och återkommer med nya blogginlägg framåt mitten av januari.

 

Önskar alla följare och facebook vänner en

 RIKTIGT GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR