Lite tankar om Magdalena Anderssons regeringsförklaring

 Efter många turer har Magdalena Andersson slutligen tillträtt som Sveriges 34-e statsminister. 1921 fick åtminstone flertalet svenska kvinnor rösta för första gången och det dröjde 100 år tills en kvinna kunde tillträdda det högsta politiska ämbetet som statsminister. En stor sak om vi pratar jämställdhet. Dessutom har vi också fått den första transpersonen som är minister.

 Ni som följer den här bloggen och mina aktiviteter på Facebook vet att jag har varit mycket kritisk till hur Magdalena Andersson behandlade assistansreformen som finansminister. Men det har nu gått 6 år sedan hon ställde oss och sjukskrivna mot desperata flyktingar, det är ganska många år nu. För egen del har jag nu bestämt mig för att lägga det bakom mig och blicka framåt, det är enda sättet om vi ska lösa alla problem assistansreformen har. Vi måste ge den nya regeringen, inklusive statsministern en ärlig chans – kvaddad relation direkt med en ny statsminister är ingen bra väg framåt.

Jag lyssnade ganska noga på vår nya statsministers regeringsförklaring – det linjetal som statsministrarna håller i Riksdagen för att ange prioriterade områden kommande året. Vad gäller funkisperspektiv var det mycket bättre än jag förväntade mig. Assistansen var omnämnd som ett område som behöver förstärkas. En sak som verkligen gladde mig var ett kraftfullt avståndstagande från funkisskatten som statsministern anser saknar existensberättigande – den är orättfärdig med statsministerns egna ord. Olika ekonomiska stödsystem som måste förbättras lyftes också fram.

Vidare fick demokrati mycket utrymme. Sverige är en demokrati och ska vara det om 100 år också betonade Magdalena Andersson med stor kraft. En väl fungerande demokrati förutsätter också att hela befolkningen känner sig delaktiga i samhällsbygget.

Lena Hallengren fortsätter som socialminister vilket jag tycker är bra - om än långt ifrån perfekt är ändå Lena Hallengren en enorm förbättring jämfört med föregångaren Åsa Regner. Tycker faktiskt Lena gör en helt Ok insats.

Nu invänder säkert en del. Det är ju bara prat från statsministern, ingenting har hänt än. Det är givetvis sant, bara fina ord räddar ingen men regeringsförklaringarna är som sagt linjetal, inga färdiga lagförslag till Riksdagen att ta beslut om. Det gäller oavsett vem som är statsminister.

Jag har som alla vet varit orolig, t.om ganska säker på att finansministern Magdalena Andersson gärna ville kommunalisera assistansreformen. Verkligheten är ändå att det inte finns parlamentariskt stöd för det och utredningen om framtida huvudmannaskapet har trots allt staten som huvudspår. Jag vet inte 100 % säkert så klart men jag tror att vi inte behöver vara så oroliga för en kommunalisering.  Regeringsförklaringen gav också positiva tecken (inga bevis) om att statsministern Magdalena Andersson har en mer offensiv syn på socialpolitiken.

Sen vad gäller att leverera resultat. Realiteterna i Riksdagen är att såväl en Andersson som tänkt Kristersson ledd regering är inte i närheten av att nå egen majoritet. De samlar 100, respektive 108 mandat för Kristersson – 175 mandat krävs för majoritet. Enda sättet att verkligen komma framåt är därför en bred blocköverskridande överenskommelse. Och som jag skrivit många gånger innan – vi behöver stöd från både S och M – den som hävdar något annat blundar totalt inför hur verkligheten ser ut.

Vad gäller Magdalena Andersson som ledare befästes mina tidigare uppfattningar. Vi har en nu en statsminister som har en enorm pondus och som vill få saker gjorda. Hon kommer garanterat att ställa höga krav på sina ministrar. Att Magdalena Andersson är kapabel att leda vårt land kan ingen ifrågasätta. Hon kändes inte blyg precis som nybliven statsminister…

* Vid sidan kring alla turer för att få fram en ny statsminister har det kommit både en positiv och en negativ nyhet i assistansvärlden. Vi börjar med det positiva:

Ärendet som avgjorts i Högsta Förvaltningsdomstolen handlar om ett barn hade rätt till utökad personlig assistans vid frånvaro från skolan. HFD anser att personen har till personlig assistans för den tiden. Tiden då berörd person inte är i skolan p.g.a. t.ex. sjukfrånvaro är inte ett föräldraansvar:

Behovet kan inte kan tillgodoses genom att omfördela beviljade assistanstimmar eller ses som föräldraansvar utan ska beviljas som tillfälligt utökad personlig assistans.

Eftersom domslutet kommer från högsta instans blir den prejudicerande och kommer att underlätta tillvaron för såväl många barnen som föräldrarna.

På minuskontot hittar vi att schablonen är definitivt fastställd för 2022. Regeringen fick mycket kritik när höjningen för 2022 återigen sänktes till mycket magra 1,5 %. Emellertid föll ju regeringens budget i riksdagsomröstningen varför regeringen nu får jobba utifrån högeroppositionen. För assistansens del spelar det ingen roll, det blir en höjning på bara 1,5 %. Jag betvivlar inte Kristdemokraternas och Liberalernas goda intentioner om personlig assistans men det är uppenbart att de fick vika sig för Moderaterna. OK, ska vi vara riktigt sanningsenliga är inte L med i budgetuppgörelsen men det beror inte p.g.a. assistansen utan att de inte gick med på att sänka bensinskatten.