Kan inlåsningseffekter skapas när assistansanordnare erbjuder juridisk hjälp?

 Många assistansanordnare men långt ifrån alla erbjuder juridisk hjälp till sina assistansanvändare. Skapar det ett beroendeförhållande för assistansanvändaren mot anordnaren? Denna fråga har en student vid Handelsskolan i Göteborg undersökt. Svaret enligt avhandlingen är att det finns men hur stora är de? Avhandlingen bygger på intervjuer med 29 personer och med utgångspunkt av dessa finns det problem. Intervjuade personer uppger att det är vanligt med att anordnaren ställer olika krav. T.ex. att berörd person måsta stanna X antal år hos anordnaren om anordnaren hjälper till med ansökan eller att det är svårt och byta även om hen vill göra det.

Så ska det givetvis inte fungera. Jag försvarar i alla lägen vår rätt att välja anordnare via kontantstödsprincipen och då måste finnas privata alternativ men jag är inte så naiv att jag tror att privat anordnare är lika med felfri anordnare, där 100 anordnare av 100 är lika med verksamheter där alla allt fungerar perfekt. Hade fallet varit så hade det inte funnits något problem alls med fusk och kriminalitet hos privata anordnare.

När vi pratar om det här tycker jag det är viktigt att vi granskar lite varför den privata sektorn överhuvudtaget är så stor? Ja, uppenbart är många ändå väldigt nöjda medan väldigt många (inkluderar undertecknad) absolut inte vill ha kommunen som anordnare. Hade alla kommuner skött sig bra som anordnare och tillämpningen av lagen fungerat som det var tänkt hade behovet av jurister och efterfrågan på privata anordnare varit mycket mindre. Avhandlingen ger dessutom klara indikationer varför jurister behövs:

De intervjuade beskriver mycket höga krav för att kvalificera sig för assistans, att hitta rätt information, intyga behovet av assistans och överklaga eventuella avslag.

Jag vågar med mycket stor sannolikhet säga att jurister anställda hos privata assistansanordnare hjälpt flera tusen personer att få den hjälp de enligt lag har rätt till. Istället för att eventuellt ropa på förbud mot att anordnare anställer jurister borde vi börja med att ställa frågan:

Varför finns inte offentlig rättshjälp? Att det skulle kosta lite pengar för staten spelar som vanligt säkert en roll men sen finns det en faktor till som vi inte kan bortse till. Juristerna hjälper till att utjämna en spelplan som annars är extremt ojämn mellan å ena sidan staten eller kommunerna och vi berörda på andra sidan. Utan juristerna lämnas många att kämpa på egen hand mot en ofta övermäktig motståndare.

 Här finns ytterligare argument för att införa rättshjälp. Alla anordnare erbjuder inte denna hjälp och därmed uppstår en stor ojämlikhet även mellan assistansanvändare som inte är acceptabel. Denna orättvisa omfattar också alla som får stångas mot staten och kommunerna med hjälp och stödinsatser som inte handlar om personlig assistans. Tusentals personer får hjälp i sin kamp mot staten men tusentals och åter tusentals har INTE den möjligheten. Utan hjälp från kanske mycket kunnig anhörig tvingas många kämpa på så gott det går – många orkar av förklarliga skäl inte att kriga mot staten eller hemkommunen. 

Så länge inte assistans beviljas för behov och staten inte har en uttalad ambition att verkligen tillämpa lagen som det var tänkt - ur statens synvinkel finns ingen anledning att införa rättshjälp. Rent krasst- vem med mycket makt ger frivilligt bort ett stort övertag?

Lite mer information om avhandlingen

* Regeringen har meddelat att Försäkringskassan ska få i uppdrag att ta fram ”ny kunskap om hur behovsbedömningar som inte ska vara så integritetskränkande”. FK ska lämna rapport till regeringen 30 juni 2022. Socialminister Lena Hallengren kommenterar för Assistanskoll:

syftet med uppdraget är att handläggningen ska bli mer transparent och mindre påfrestande för den som behöver personlig assistans.

– Syftet med kunskapsstödet är att bidra till en handläggning som upplevs som mer begriplig och mindre integritetsnära. Målet är att utredningarna inte ska upplevas som integritetskränkande.

Ambitionen från regeringen att omprövningarna ska bli mindre integritetskränkande är vid en första anblick bra. Tyvärr går det ändå inte ihop.

 

Ett grundläggande problem till att behovsdömningarna är integritetskränkande är att behoven inte bedöms i sin helhet och det har regeringen ingen ambition att ändra på. Det finns heller ingen ambition att fler ska beviljas personlig assistans eller att fler timmar ska beviljas.

Dessutom finns det stor anledning att vara kritisk till att brukarrörelsen inte ska vara involverad. Att det verkligen inte finns någon ambition att fler ska beviljas personlig assistans bekräftar Lena Hallengren med den här kommentaren:

 Regeringen bedömer att det inte kommer att leda till vare sig fler eller färre assistanstimmar eller personer med personlig assistans. För att stärka rätten till assistans har regeringen aviserat om en reform baserad på utredningen om stärkt assistans.

Assistanskoll intervjuar Lena Hallengren