Begreppet ”särskilt ändrade förhållanden” = möjlighet till kryphål och indragen personlig assistans

 När omprövningsstoppet för tvåårsomprövningar infördes hösten 2017 (som räddade mig från att förlora all statlig assistansersättning) var alla assistansanvändare skyddade, eller? Nej, riktigt så enkel var inte verkligheten vilket jag tror många har glömt bort idag. Till att börja med omfattade omprövningsstoppet aldrig personer med kommunalt beviljad assistansersättning. För det andra fanns det faktiskt ett viktigt undantag även för den statliga assistansersättningen. Uppkom det vad som kallades ”särskilt ändrade förhållanden” skulle omprövningar ske. I lagtexten formuleras det så här:

Rätten till assistansersättning ska omprövas i den utsträckning som denna rätt har minskat i omfattning på grund av väsentligt ändrade förhållanden som är hänförliga till den försäkrade

§ 12 Socialförsäkringsbalken kapitel 51

Jag tycker det är tydligt att det bara är det ändrade förhållandet som ska bedömas – inte hela behovet av hjälp och stöd.

Vad är då ett särskilt ändrat förhållande? Juristen Mathias Blomberg redogjorde för det i samband med ett av Ifa-s debattforum jag deltagit i. Med ett särskilt ändrat förhållande avses stora förändringar i livet som faktiskt påverkar behovet av stöd och hjälp. Det kan t.ex. vara att hen flyttar från föräldrahemmet Eller att, vilket är ovanligt personen faktiskt behöver mindre assistanstimmar. Skidåkaren Anna Holmlund som skadade sig mycket, mycket svårt 2018 är ett exempel. Efter flera års rehabilitering har behovet av personlig assistans faktiskt minskat.

Likväl dyker det upp fler och fler fall nu där personer förlorar statlig assistansersättning, trots omprövningsstoppet och trots införandet av begreppet ”särskilt ändrade förhållanden”. Det tycks räcka med att t.ex. hunden avlider för att vi ska riskera att förlora all statlig assistansersättning. Hur många är drabbade? Åtminstone ett par hundra personer.

Hur är då detta möjligt? Ja, jag är faktiskt inte det minsta förvånad och ingen borde vara det. Redan när begreppet skrevs in Socialförsäkringsbalken 2018 kände jag direkt en oro för att det skulle missbrukas. Märkligt nog delade inte Ifa alls min oro när jag berättade att om jag hypotetiskt behövde söka fler assistanstimmar i en nära framtid skulle jag inte lite en sekund på att FK enbart skulle bedöma behovet av utökning av antalet assistanstimmar. Följaktligen skulle jag aldrig våga söka fler timmar om inte hälsotillståndet försämrades drastiskt vilket skulle göra det omöjligt att undvika nya behovsbedömningar.

Är vi assistansanvändare som grupp naiva när det dyker upp sådana här otrevliga saker? Ja, jag tycker faktiskt det. FK har genom åren visat sig vara mycket villiga och måste jag motvilligt medge – mycket skickliga på att utnyttja kryphål och tänja och bända på prejudicerande domar till det yttersta. Det här är inget undantag.

I § 12 finns ju faktiskt ingen klar definition på vad som är ett ”särskilt ändrat förhållande”. Alltså är det upp till tolkning. Eftersom FK tänjt, vänt och bänt på lagen i snart 15 års tid är jag, tyvärr inte alls överraskad att det sker nu också, ingen borde vara det. Varför skulle det vara annorlunda nu – egentligen? Regeringen har t.ex. inga planer på att se till att behovsbedömningar beräknas i sin helhet, inte styckvis. Det har inte gått ut ett regleringsbrev med att den personliga assistansen ska bedömas på ett annat sätt än idag.

Sen undrar jag en sak, hur får FK reda på att berörd person t.ex. har slutat simma eller att hunden avlidit? Det vet jag inte. Hur mycket information har FK och varifrån kommer den? Visst, enligt lag är vi skyldiga att anmäla ändrade behov av stöd och hjälp. Men nämnda exempel är verkligen inte ett särskilt ändrat förhållande så som Mathias Blomberg definierar det. Hade jag haft hund eller slutat simma hade jag inte yppat ett ljud till FK om detta för staten har ingenting att göra med det. Det är inget särskilt ändrat förhållanden. Och ja, det hade varit som att öppna Pandoras ask.

I en debattartikel i frågan skriver STIL bland annat följande:

Det är som om Försäkringskassan ser personlig assistans som en räcka tidsbestämda insatser avsedda för bestämda aktiviteter. Det är fel. Så är hemtjänsten och ledsagningen konstruerad, inte den personliga assistansen.

Så är det givetvis och den inställningen är mycket tydlig när man läser de prejudicerande domarna i Regeringsrätten och Högsta Förvaltningsdomstolen. Rättsväsendet ser nämligen inte på personlig assistens på samma sätt som vi gör. I domstolsjuristernas värld är personlig assistans inget hjälpmedel för att leva ett självständigt liv utifrån våra egna val och förutsättningar. Hemtjänsttänket lyser istället igenom lång väg. Det är samma domar som FK satt i system att tolka så snävt och det bara går. Det är mot den bakgrunden jag tror vi måste se att FK agerar som de gör vad gäller återupptagna omprövningar. Har man en hemtjänstliknande syn på vad som är personlig assistans och agerar utifrån detta med stöd av rättsväsendet är det kanske inte så konstigt att en information om avlidna hundar ses som en ursäkt för att göra om hela behovsbedömningen från ruta ett.

FK är ändå inte ensamt ansvariga. Kommunerna har ofta varit de som drivit ärendena ända upp till Regeringsrätten, numer Högsta Förvaltningsdomstolen.  Det inkluderar den första och viktigaste domen från 2009 där definitionen av vad som är grundläggande behov inskränktes rejält och som gäller än idag med välkända konsekvenser. Kommunerna då? De berörs ju inte alls av omprövningsstoppet med skrämmande konsekvenser.

Bryter FK mot lagen? Tja, utifrån som lagen är skriven angående ”särskilt ändrade förhållanden tycker jag de gör det. Verkligheten är ändå inte lika glasklar som vi vill ha den till. Definitionen är som sagt oklar i lagtexten vilket lämnar utrymme för tolkning. Sen finns det veterligen inget domstolsbeslut som säger att F.K  faktiskt bryter mot lagen angående återupptagna omprövningar.  Alltså kan allt fortsätta och kommer att göra det.

 Funktionsrättskonventionen då? Ja, den är inte lag och utifrån egna erfarenheter efter samtal med kommunala tjänstepersoner vet jag att den betyder ingenting när LSS tillämpas och samma sak gäller helt uppenbart när F.K. tillämpar LSS.

Vad kan sätta stopp för det? Jag ser bara två möjligheter:

1) 1 Behovsbedömningarna görs om i grunden med utgångspunkt från Funktionsrättskonventionen om vad som faktiskt definierar vad som är personlig assistans, vilka kriterier som måste vara uppfyllda.

2) Det drivs domstolsfall som faktiskt slår fast att FK-s tillämpning av omprövningar vid ”särskilt ändrade förhållandena” faktiskt är lagvidriga + att begreppet särskilt ändrade förhållandende definieras tydligt. Eller ännu bättre förhållande stryks och ersätts med t.ex. behov.

*