Både bra och dåliga besked från regeringen

 När man följer utvecklingen inom svensk funktionsrättspolitik i allmänhet och personlig assistans och övriga LSS insatser i synnerhet finns det sällan positiva nyheter. Det mesta handlar om besparingar/försämringar och ännu fler människor som inte får sina verkliga behov tillfredsställda – materiella, personliga och ekonomiska.

Utredningen Stärkt personlig assistans är ett undantag. De färdiga förslagen från utredaren Fredrik Malmberg var oväntat positiva och som jag skrev i ett tidigare blogginlägg – det mest positiva som skett inom den personliga assistansen på många år. Mer positiva nyheter kom i slutet av föregående vecka. I en intervju med Assistanskoll bekräftade Lena Hallengren att regeringen tänker genomföra samtliga förslag. Regeringen vill att tänkta lagändringar beslutas av Riksdagen före riksdagsvalet 2022 och träder i kraft 1 januari 2023.¨

Kan vi verkligen vara säkra på att förslagen verkligen genomförs? Jag har ju själv varnat för att regeringens mycket svaga ställning har potential att leda till nya regeringskriser och allt som följer med det vad gäller möjligheterna att genomföra politiska beslut.  Statens budget för 2022 som ska klubbas i november har definitivt potential att leda till en ny regeringskris och t.om ett extraval. Jag tror inte det kommer gå så långt för möjligen bortsett från SD kan jag inte så något parti vinner på en ny regeringskris så nära inpå ordinarie val. Så förutsatt att Sverige inte hamnar i en politisk kris eller att vi drabbas av ett terrordåd eller annan extrem händelse är jag ganska säker på att lagändringarna kommer att genomföras av åtminstone tre skäl.

1) Det finns ett solitt stöd för utredningen i riksdagen, åtminstone utifrån det partierna säger sig vilja göra i intervjuer med Assistanskoll¨

2) Det är riksdagsval vilket innebär att såväl vänster som högerblocket inte vill framstå som fiender till utsatta grupper.

3) Av samma skäl kan inte S backa från det Lena Hallengren faktiskt säger sig vilja genomföra.

I sociala medier har jag sett att många oroar sig för siffran 2000 angående hur många som kommer att få hjälp. Så som jag tolkar det är det inte ett tak utan en beräkning som Fredrik Malmberg har gjort hur många som beräknas få personlig assistans. Så länge det inte är ett tak är det ingen beräkning jag ifrågasätter. En uppskattning måste göras göras hur mycket pengar som måste tillföras vilket beräknas vara drygt 3 miljarder kr/år.

Ett annat orosmoment hos en del är att det faktum att rätten till egenvård i praktiken kommer att ha ett vårdperspektiv istället för rätten till ett självständigt liv. Jag tycker vi måste vara ärliga och erkänna att delar av den personliga assistansen hos många personer har inslag av vård (det gäller mig själv också, hjälp vid ett EP anfall är ingen service, det är allvarligare än så), hos somliga t.om stora inslag. Det viktiga är att utgångspunkten för egenvården att den, för de assistansanvändare som berörs ses och tillämpas som ett viktigt delmoment för att möjliggöra det som är syftet med lagen – ett självständigt/självbestämt liv och goda levnadsvillkor.

 

Viktigt att komma ihåg. Utredningen Stärkt personlig assistans med de aktuella förslagen berör inte grundläggande saker som huvudmannaskapet och grundläggande behov generellt.

Med sorg i hjärtat måste vi tyvärr konstatera att regeringen samtidigt som den vill genomföra positiva förslag fortsätter att underminera assistansreformen på andra sätt. Efter många års underfinansiering såg vi 2021 för första gången på länge en riktigt rejäl höjning av schablonbeloppet upp till 315 kr/timme. Nu meddelar emellertid Lena Hallengren att det var en engångsföreteelse och att det fortsättningsvis blir en återgång till mycket blygsamma 1,5 %/år vilket inte alls är tillräckligt för att finansiera våra assistenters löneökningar. Jag är allt annat än imponerad över Lena Hallengrens mycket ihåliga förklaring:

 Man kan inte bara följa löneökningarna, det kan låta rimligt men så fungerar det inte med myndigheter och annat.

Lena Hallengren. Personlig assistans är ingen verksamhet som bedrivs av en myndighet.

Med all rätt är många upprörda. Ifa-s ordförande Sophie Karlsson kommenterar så här i Heja Olika:

  För oss assistansberättigade skickar det signaler om att det inte är värt att satsa på våra möjligheter att kunna vara delaktiga och jämlika i samhället, kunna få våra mänskliga rättigheter förverkligade

Eller som en god vän formulerade det:

Alla kan räkna enkel matematik. Utgift 2.2 % kontra inkomst 1.5 %.

MINUS = sämre löner och sämre kvalitet för den assistansberättigade.

 

Jag avstår och spekulera hur regeringen agerat angående schablonen om januariöverenskommelsen fortfarande gällde. Läget är som det är. Det känns ändå som att Magdalena Andersson med medhjälpare på finansdepartementet resonerat ungefär så här:

OK, vi genomför Stärkt personlig assistans men det får räcka. Det är inte rimligt att assistansanvändarna ska få både förslagen i utredningen förverkligade och kraftigt höjd schablon en gång till…

Lena Hallengren - vi genomför Stärkt personlig assistans

 Till sist:

Funktionsrättsrörelsen mottog i går ett oerhört tråkigt besked. Wilhelm Ekensteen som var medgrundare till Ifa och föreningens ordförande ända fram till 2020 har avlidit. Wilhelm tillhörde de drivande personerna till att assistansreformen blev verklighet och kämpade livet ut för vår rätt till ett självständigt/självbestämt liv med goda levnadsvillkor.

 Vila i frid Wilhelm.

Wilhelm Ekensteen har avlidit

Nästa blogginlägg ska handla om ekonomi. Både de positiva förslagen från regeringen och varför den s.k. funkisskatten existerar.